Varför gör katten så? :-(

Kika om du hittar en Sarah Häggström här på fl och fråga henne om hon vet. De har fött upp katter och hon kan mycket om deras beteende. Vet dock inte om hon hänger här mer.

Jag tycker det låter som att han attackerar i brist på annat att göra, att understimulans triggar honom till hans anfall. De vanligaste orsakerna till sånt här beteende är understimulans och smärta/sjukdom. Ta kissen till en veterinär för att utesluta sjukdom.

Men i de flesta fall handlar det om att katten är understimulerad. Minstingen utgör konkurrens om er uppmärksamhet och är dessutom i rätt "bra" storlek, vilket kan göra att katten anfaller när han blivit frustrerad av någon anledning, till exempel överskottsenergi som han burit på länge och som till slut kommer ut i form av agressivitet. Att katten troligen blev tagen från mamman för tidigt  spelar troligen också roll i den här situationen eftersom den då missade den/de senaste och allra viktigaste veckorna i uppfostringen. Katter som missar dessa veckor har ofta problem med humörsvängningar/frustrationshantering när de blir uppåt året gamla, precis som eran katt.

Jag rekomenderar er att först låta en veterinär klämma, känna och ta prover för att utesluta sjukdom (passa på att ID-märka i samma veva om det inte redan är gjort), och sedan aktivt leta efter en passande kattkompis. Alltså en som fungerar bra ihop med små barn och som har samma aktivitetsnivå som den kisse ni har, samt att den ska ha samma intressen (samma sätt att leka på, exempelvis gilla brottning eller inte, jagakekar eller inte). På så sätt kan de sysselsätta varandra och därmed får de utlopp för sin enorma energi på ett heeeeelt annat sätt! Under tiden ni letar efter en bra kompis bör ni leka med honom mycket mycket mer än nu, verkligen trötta ut honom, och ge honom tankenötter så att även hjärnan tröttas ut. Till exempel kan du ta bort matskålen och istället servera maten i en långsmal glasburk (jag kör med en stor gurkburk och en olivburk) så att det tar tid att fiffla fram och sen äta maten. Då är han sysselsätt längre. Och ge honom rått kött, exempelvis råa kycklinghjärtan eller rå kycklingmage som han kan sysselsätta sig med länge.

Sen det med att släppa ut honom... Varg är inte så stor risk för katten så länge den är frisk, eftersom katter kan klättra i träd men inte vargar. Den betydligt större risken är grannkatten som mycket väl både kan skada er katt allvarligt och jaga bort honom så att han inte vågar gå hem. Har ni möjlighet så låt honom antingen vara innekatt eller hägna in hela eller en del av trädgården så att han kan vara ute men inte komma till skada. Man kan göra det skitfint!

Jag kan tillägga att en katt som är understimulerad ofta får fnatt och aggressionsproblem när de kommer upp i "tonåren". Då är energin på topp och hormonerna spökar i kroppen. Detta brukar lugna ner sig, men en katt som visar aggressivitet/problem att hantera frustration (som er katt visar) brukar inte blir bättre om man ignorerar problemet eftersom det gått så pass långt att katten tar ut sin frustration på något, i detta fall ett barn. Alltså måste katten aktiveras mer, men det är inte säkert att ni som annan art kan ge honom det han behöver. En människa kan aldrig ersätta en likasinnad kattkompis - man orkar inte hålla samma tempo, kan inte fara och flänga bakom soffor, under bord, jaga upp i klösmöbeln osv... Det går inte. Är det just det katten behöver så kan bara en likasinnad artfrände ge den det. Det är dock inte alla som vill ha en artfrände i sitt hem, det ska man vara väl medveten om, men en katt i den åldern behöver oftast precis det. De allra flesta katter uppskattar en kattkompis något enormt!

Två saker:

Antingen så leker han (trots allt bara 9 månader) beroende på hur han har klorna utspärrade.

Det är nog en katt som behöver komma ut. Gå ut med honom på tomten och se till att han kommer in på nätterna. 

Kolla på katter.nu om beteenden. Någon som ställt en fråga hade liknande problem med sin syster och systers barn och svaret blev att katten inte behöver gilla alla och kan vara rädd för barnet.

Åh tusen tack för alla svar!

Samson är rätt klantig vad som gäller klokontrollen, har han alltid varit. När vi fick hem honom frågade jag tjejen vi köpte honom av när han fyller år och när jag räknade efter var han bara 8 veckor gammal, ringde upp och hon ändrade datumet med "jag skrev nog upp fel". Men vetrinären höll med om att han nog var 8 veckor bara.

Han är öronmärkt, det tog vi samtidigt som han blev kastrerad. Tanken är att han ska få gå ut i koppel (vilket han har fått göra, han stortrivs ute) i första taget...skulle hemskt gärna släppa ut honom dagtid dock för jag tror verkligen han skulle må bra av det men är SÅ rädd att grannens katt ska ta honom. Samson är väldigt kaxig och gjorde svärföräldrarnas vuxna honkatt livrädd för honom när han var drygt 5 månader gammal, är rädd att han ska vara för kaxig mot grannkatten som ju är kung häromkring. Hur löser katter sådana konflikter? Jag ser bara framför mig hur grannkatten kommer ha ihjäl Samson

Tack för tipset om understimuleribn...Vi ska köpa fler leksaker till katten och leka honom mera trött, ska se om det räcker. Att ha två katter känns spontant inte som ett alternativ för det är ju ett stort och långt ansvar...plus att minstingen har astma och då finns risken att vi inte skulle kunna ha någon katt alls.

Gällande lekar så kan du åka till en djuraffär och kolla om de har en "laserpenna". 
Har en överaktiv hankatt här som kräver mycket, och man orkar ju inte hålla på 24/7 men har märkt att han blir lite lugnare om man leker med pennan då o då under dagen. Det är ingen laser utan en stark lampa bara så det gör inget om man råkar sikta fel. 

Har bara läst ts. Men det kanske kan vara svartsjuka? Att katten känner sej svartsjuk på lilkillen, djur känner ju sånt det med. Hade en katt som var lite sotis på exets lilla dotter för några år sedan.

Spontant känner jag att det inte är läge att släppa ut katten på egen tass även efter att han vant sig vid utomhus i sele, just pga grannkatten. Bor ni i villaområde? Då är det mycket som är väldigt farligt för kattstackarn - bilar som katten kan bli rädd för och fly åt fel håll och därmed bli påkörd, lösa hundar och grannkatter som kan skrämma iväg honom så att han inte vågar gå hem eller som skadar honom allvarligt, grannar som sätter ut råttgift för att bli kvitt råttor eller irriterande grannkatter som skiter i deras rabatter (jättevanligt, tragiskt nog :(  ), barn som är hårdhänta och/eller kastar saker och sparkar på katten (också väldigt vanligt), osv. Det är inte naturligt för en katt att vara ute i annat än sin natuliga miljö, och den existerar inte i tätbebyggt område. Så har ni trädgård så se över hur ni kan göra för att näta in den. Man kan tycka att det är fult, men man kan faktiskt göra det fantastiskt fint :)

Exempel: http://klockarbackens.blogg.se/images/2010/img_3012_100353383.jpg

http://familjenkatt.blogg.se/images/2011/dsc_8463_167437175.jpg

http://www.purrfectfence.com/images/gallery/IMG_2845.jpg

För katten behöver definitivt inte springa fritt! Han riskerar då bara att råka illa ut! Han kommer må kalaaasbra och älska att vara ute i trädgården och kan där varken störa grannar, bli bortjagad eller bli påkörd :)

Hej
Även om inlägget är lite gammalt så ska jag skriva lite från min synvinkel.
Jag har fött upp katter i 30 år, så jag har sett ett och annat beteende.
Din katt försöker få igång ditt barn till att leka, min kastrerade ungkatt gör likadant med katterna här hemma, och går det på inget annat sätt så ger han dem ett litet tjuvnyp.
Lösningen är inte att bli utökat, det kan han bli ändå.
Däremot leka med vippa eller laserstråle eller lära den apportera är utmärkta sysslor. En timma om dagen
Dessutom måste ni aktivt gå in och fostra katten. Då använder ni samma metod som med barnen, nej och nej igen, bestämd, ej högljud ej hårdhänt, revision och åter revision, ha det så bra.

Tråden är två år gammal.