Hur dela upp ekonomin när det är stor skillnad i inkomst?

Hur har dina totala utgifter ändrats i och med att ni flyttade ihop?

Med risk för att låta elak tycker jag att det är en bra uppdelning att köra procentuellt. Jag tjänar mer än dubbelt så mycket som maken och bidrar naturligtvis mycket mer till våra gemensamma utgifter som huset, bilarna, resorna, barnen, maten mm. När allt är betalt har jag dessutom mycket per pengar kvar att röra mig med, men jag tycker att det är rätt. Jag jobbar mer, har ett rätt kvalificerat chefsjobb med stort ansvar och har utbildat mig betydligt längre. Visst vill jag då behålla mina pengar så att jag kan köpa det jag vill som dyra skor, handväskor, kläder och annat som jag är intresserad av. Vi älskar att resa och jag lägger nog 150 000 - 200 000 kr per år på familjens resor och självklart betalar jag rubbet. Inte behöver maken stå för sina kostnader och jag skulle betala bara för mig och tonåringarna. Jag har aldrig hört maken klaga, utan jag tror han är mycket nöjd med den höga standard han kan ha när han är gift med mig. 
Extra utgifter i hushållet landar naturligtvis på mig som tex i helgen när kylen la av. Idag när affären öppnade hängde vi på låset och köpte ny kyl och frys. Maken betalade inte en krona utan det tog jag från mitt konto. Jag skulle aldrig komma på tanken att kräva att han skulle vara med och betala så länge som jag har pengar och jag vet att han har betydligt mindre att röra sig med än jag. Jag tycker ni skulle resonera på samma sätt med din bilruta. Han har pengar, han betalar. Bilen hör väl till familjen antar jag. Hos oss äger jag båda bilarna, men maken har den största och nyaste eftersom han har längre väg till jobbet än mig. Vi spar ett fast belopp varje månad på ett särskilt bilkonto för att ha till srvice och liknande, men extra utgifter som däck och annat betalar jag.
Jag ser det som självklart att den som tjänar mest betalar mest så att båda fär en dräglig tillvaro med tillräckligt mycket pengar kvar för att kunna sätta sin guldkant på tillvaron, även om det i vårt fall är så att min guldkant blir betydligt större, men å andra sidan går det mesta av mitt överskott tillbaks till familjen i form av resor, presenter och andra nöjen.  

Ja, procent känns ju bäst. Tyärr funkar det inte så hos oss å jag får ofta ta från sparande eller låna för att ha råd medan han lever gott.. Trots att vi är gifta. Så att betala procentiellt hade varit betydligt bättre för mig..

Vi delar rakt av, det funkar för oss men det kräver en hel del av de inblandade och inte minst av den som tjänar mest.  Procentuell uppdelning vet jag att det är många som har och det verkar funka. 

Det finns många sätt att göra, jag tycker att det är en rätt bra utgångspunkt att fråga vilka kostnader som har blivit större av att man är två och vilka kostnader som har blivit mindre, för oss var det också viktigt att ingen skulle förlora ekonomiskt på att flytta ihop (det verkar upprörande för vissa delar av FL som inte kan förstå att man inte kan dela verkligen allt och hur man kan tänka i termer av förlora när man ju är en famiiilj, men på den punkten är folk olika och det finns inte ett som är mer rätt eller fel så länge man tar hänsyn till varandra) 

Sedan vi fick barn har vi haft helt och hållet gemensam ekonomi. Vi har lika lång utbildning och vi hade båda rätt nyss börjat jobba. Från början tjänade vi i stort sett lika. Numera tjänar min man runt 3 ggr så mycket som jag (om man räknar in att jag jobbar deltid). Å andra sidan är det jag som gått ned till deltid (75%) för att underlätta för hela familjen och även jag som till största del tar vab. Jag hör ju att det kan låta lite kvinnofälla över det men vi försöker göra på ett sätt som funkar för oss. Folk verkar göra olika och vara nöjda med sina sätt. Procentuell uppdelning verkar vara rätt vanligt. För oss har det varit naturligt att det är familjens pengar oavsett vem som tjänar dem. Sen är det också så att min mans jobb inte alltid är jättelätt att kombinera med familjeliv (t ex fria kvällar och helger, möjlighet att ta vab etc) och det kanske gör att det känns extra viktigt at det han tjänar kommer oss alla till del.

Det finns inget rätt svar på den här frågan. Du får diskutera med din partner om hur just ni ska göra. Jag är själv inget fan av gemensam ekonomi och skulle aldrig gå med på att ha det - medan det finns andra här på FL som inte kan tänka sig något annat.

När jag var yngre så förespråkade jag starkt att man skulle ha procentuell uppdelning eftersom det var ju MINA pengar, men nu när jag blivit lite äldre, visare och fått barn så har jag ändrat mig helt. Nu förespråkar jag gemensam ekonomi eftersom man faktiskt delar livet tillsammans med den man bor ihop med inklusive ekonomin.

Vem vill ha en partner i en sån beroendeställning att den ska behöva be om pengar eller förlita sig på att den rikare parten är snäll för att kunna göra dyrare aktiviteter tillsammans.

En annan anledning till att ha gemensam ekonomi är att det blir väldigt enkelt. Inget mer tjafsande om mina och dina pengar och vem som ska betala. Alla pengar är våra och det är bara att handla för dem.

Sätt över en slant vill varje person som man får bränna till vad man vill.

Vi har alltid tjänat ganska olika, 99% han mer.. Men vi har alltid haft alla pengar tillsammans, allt in på samma konto

Precis som Ms H så undrar jag hur dina utgifter har ändrats sedan ni flyttade ihop?
Är kostnaden för halva huset mer än vad du betalade i din stad innan?

Det mest rättvisa är väl att betala hälften av allting, men sedan när det blir så stora skillnader som i ert fall så känns det inte längre så rättvist.
Bor man tillsammans så tycker jag inte att man ska behöva låna pengar av varandra, eller att du ska behöva ta på kredit för att betala senare istället.
Dessutom har du flyttat till "hans" stad vilket måste innebära höga bensinkostnader för dig, även där blir orättvist.

Hur mycket har du att röra dig med om ni skulle dela upp den procentuellt istället?         

Tycker det verkar väldigt snålt att tänka att det är "mina" pengar. Jag tjänar bra mycket mer än min sambo, skulle vi betala exakt lika mycket kanske hon skulle ha kvar 1500-2000 kr efter boende, mat mm medans jag skulle ha kvar 15000-16000 kr. Man lever ju för f*an tillsammans? Vi sätter in båda lönerna på ett och samma konto och har varsitt kort till det kontot.

Vi delar på alla räkningar rakt av, trots att jag kanske tjänar hälften av vad sambon tjänar. Jag har i princip aldrig pengar över att spara men jag har inte brytt mej särskilt mycket, när mina pengar är slut får ju han betala det som ska handlas. Sen om jag inte har råd att betala räkningarna så gör ju han det. Jag har varit utan lön och ersättning ett tag nu och enda "inkomsten" jag har är barnbidraget så under den perioden betalar han allt. Hade jag tyckt att det känts fel hade jag valt att betala procentuellt.

Jag och min sambo tjänade tidigare ungefär samma men efter att båda bytte jobb förra året så tjänar han lite mer. Vi sätter in hela våra löner minus fickpengar på ca 5000 på ett gemensamt konto varje månad sen flyttar vi pengar automatiskt från det till gemensamt sparande, lånebetalningar mm. Vi har nyligen börjat med detta och det känns toppen för båda faktiskt. 

Vi har definierat vad som är "gemensamma kostnader" och de betalar vi från det gemensamma kontot. Och det är inte bara mat, el mm utan också våra CSN-lån, mobilräkningar, bensin, bilkostnader och försäkringar. Vi har varsitt ICA Bankkort som vi använder till allt det gemensamma medan kläder, luncher på stan, egna nöjen och andra egna utgifter betalar vi med våra vanliga bankkort. Och helt plötsligt har vi mer pengar kvar när månaden är slut än innan.

Jag kommer att gå på mammaledighet senare i vår och då kommer detta systemet att passa extra bra, eftersom jag kommer att ha en lägre inkomst då än nu.  

Förstår att det blir lite krångligare när man har barn från tidigare förhållanden dock. 

Det låter trist att du förväntas låna av honom till nödvändiga utgifter, eller att han tipsar om krediten. Kanske har han blivit bränd i ett tidigare förhållande när det gäller ekonomi? Det låter nästan så... Hur länge har ni varit tillsammans? Förmodligen kommer det att bli lättare med tiden att samarbeta om detta. Tycker verkligen personligen att han ska bjuda till lite mer på den här punkten när du flyttat till hans stad och han dessutom tjänar så mycket mer. Hoppas att ni snart hittar en lösning som passar er!  

Jag tycker INTE att procentuellt blir rättvist. Sorry, men jag tycker inte det. Om man har olika inkomster så skapar detta snabbt en situation där en person knappt går runt medan den andra kan stoppa undan en stor buffert. Vi har haft det tidigare, som ett första steg, men nu när det är hus och barn inblandat så är gemensam ekonomi det bästa, dvs att vi behåller lika mycket efter att räkningarna är betalda.

Om man lever ihop så är man en familj, då måste man kunna se gemensamt på ekonomin och ha en likartad levnadsstandard.

Tjänstebilen borde faktiskt räknas som en del av hans inkomst, oavsett vilket system ni väljer. Detta är någonting som han får istället för lön. Hade det varit rättvist om han hade plockat undan 3000 kronor av sin lön och sagt "de här pengarna ska inte räknas med i min inkomst, för de ska jag ha till att köpa kostymer för". Nej, såklart inte. Bilen får han istället för inkomst. Den ska räknas med om det i huvudsak är han som kör med den.

Visst, han kanske skulle ha valt en mindre bil under andra omständigheter, men du skulle säkerligen ha valt ett annat boende under andra omständigheter, ett annat internetabonnemang eller ett annat upplägg med maten osv.

Procentuellt eller dela lika fungerar bara bra om båda är med på det. Jag skulle inte trivas i ett förhållande där jag inte var ekonomiskt jämställd med min partner.

Inkomsten från arbetsgivaren är ett mått på hur arbetsgivaren värderar era arbetsinsatser på jobbet. Hur ni delar upp pengarna mellan er är ett mått på hur ni värderar varandra.

Ni köpte huset mest för att han ville bo där - och det skapade ju massor av krångel och merkostnader för dig och dina barn. Detta borde ju han kompensera dig för kan jag tycka, genom att vara mer generös mot dig med sina pengar. Jag tycker det är taskigt av honom och konstigt att han kan resonera som han gör. Ni borde ha lika mycket kvar då allt är betalt kan jag tycka om ni lever som en familj. Självklart är det mer komplicerat med bonusbarnen men man måste ändå vara generös mot varandra om det ska fungera.

Jag funderar över tågkortet till din 14-åring, kanske något du ändå får minska om du har tufft med ekonomin? Kan hon inte få enstaka tågresor eller få tågkort t.ex. varannan månad? Sen tycker jag situationen med 6-åringen låter svår då du måste skjutsa så mycket till och från skola. Ska pappan fortsätta resa mycket även de närmaste åren? Kanske bättre då att 6-åringen flyttar till dig istället även om skolan är bra där hon är nu? Det kanske kan vara lämpligt att byta skola nu när hon ändå är liten fortfarande?