Akalasi
Den 8 mars var jag på sjukhuset för att röntga mig. Det var hemskt, jag tänkte hela tiden, "tänk om jag bara inbillar mig"? Stå här med läkare sjuksköterskor och en massa kontrast vätska att svälja och så hittar de ingenting?
Allt startade egentligen för flera år sen, men eftersom jag levt med problemet så länge har det blivit en del av min vardag. att alltid beställa in en kanna vatten när vi var på restaurang, alltid ha en vattenflaska med sig, och hela tiden se efter en toalett för man alltid var kissnödig för att man drack så mycket under måltiderna. Det hela blev som en rutin som jag inte tänkte på kunde vara något mer allvarligt.
Det var inte förrän ungefär ett år sen som jag fick ännu svårare att äta, jag fick inte ner maten och började märka mer att de hela var ett problem och kände att jag var tvungen att dricka och nästan pressa ner maten med vätska för att kunna svälja. Förr har de räckt med att jag bara druckit mycket till maten så har det funkat fint. Men de blev jobbigare och flera gånger kunde jag bli tvungen att springa från matbordet för att kräkas, det blev helt enkelt stopp i matstrupen och kunde inte få ner maten med vätska och inte heller när jag försökte svälja utan att svälja något mer än saliv fungerade de inte. Så då kom maten som inte kommit ner helt upp igen.
Tillslut kände jag att de inte kan vara normalt att behöva dricka så mkt vätska till varje måltid, till och med efter jag ätit glass var jag tvungen att dricka något. Jag bokade då en tid hos familjeläkaren som fick höra vad jag gör för att kunna äta och hon bokade en tid för röntgen. Bilderna jag fick se var galna, det såg verkligen ut som överdelen på ett timglas, kontrastvätskan var fylld på överdelen och bara lite lite kunde rinna igenom.
Igår var jag hos en läkare som började prata om sjukdomen akalasi. Jag väntar nu på en tid för att göra en gastroskopi och ballongvidgning. Läkaren började först prata om titthålsoperation men kände att jag inte alls var beredd för de och ville börja smått, fungerar inte ballongvidgningen får jag väl då överväga en större operation.
Jag har fått veta att det är en väldigt sällsynt sjukdom men vore kul och se om någon här har fått samma diagnos?
Vad har du gjort för operation och hur hjälpte de? Hur är din vardag och har du några tips och råd? Jag har börjat tänka vidare i tankarna, hur kommer detta påverka mig i framtiden, under graviditet och när jag är äldre? Kommer jag i framtiden få cancer?
Tacksam för svar
