Tack för svar!
Det du skriver känns igen. Koncentrationen är ett problem vi också har men påminner man honom om att fokusera på det han håller på med så gör han det och det funkar bätttre. Detta är en av de saker som vi har "tränat" in.
Ang finmotoriken så är det ganksa märkligt. Den är överlag kanska dålig men vissa saker är han riktigt vass på. Tex att trä på pärlor på ett snöre som du beskriver är inte en stark sida. Det funkar med sån där tygbeklädd ståltråd och större pärlor men inte mindre och vanligt snöre. Ta av och på kläderna är något vi nyss börjat jobba med, det går sådär.. Det är svårt att beskriva men det är som om han är "slarvig", han försöker så gott han kan men det funkar inte och då ger han upp (direkt). Det gör det hela väldigt svårt när han inte själv vill. Att ge honom en läsplatta dock, då fixar han det mesta, även om det är litet och kräver precision. Grovmotoriken skulle jag säga är som hans jämnåriga (om inte bättre tom), han spelar innebandy, gör kullerbyttor, har bra balans. Cyklar på trehjuling, springcykel och med lite hjälp cykel med stödhjul. I vatten är han suverän! :)
Det du skriver ang läsplattan förstår jag precis. Han kan sitta med den i längre stunder och säger man till honom att han bara får göra memory och ingen film så lyssnar han (efter ett tag kan det åka igång lite musik eller annat men så länge han har "tränat" en del så tycker vi att det är ok :)). Eftersom detta är något han verkligen är intresserad av så kör vi på det, han har tex lärt sig att gruppera färger och typer (tex ska man sortera olika bollar, dockor etc) med hjälp av "paddan". Som sagt, vi står i samma dilemma om det ibland blir för mycket datatid men så länge det är träning ser jag det som bra. Även film kan vara lärande.
Vad kul att språket börjar komma! Vår logoped vågar inte lova något men säger att han gör framsteg och hoppas på att talet kommer. Som sagt gör han två ordsmeningar då och då men oftast är det samma ord. Han har stort orförråd det är ingen tvekan om ber man honom peka på olika saker är nästan alltid rätt (även fast det är svåra ord). Språket är ju klart en av de saker som jag är bekymrad över men det jag oroar mig mest för egentligen är hans sätt att inte svara eller försöka återberätta saker som hänt. Tex om vi har varit och lekt hos hans kompis och man frågar honom vad de lekte med förstår han inte alls. På samma sätt återberättar eller har han aldrig gjort ett försök till att återberätta en händelse. Det kanske låter dumt att jag vill att ett barn som inte kan prata ska återberätta något men det är det att han inte försöker. "Vad har ni gjort på dagis idag?" finns liksom aldrig någon vilja att svara på. Som om han inte förstår även fast jag vet att han haft jättekul där. Svårt att beskriva detta kanske men någon känner kanske igen sig? Jag vet att många tänker Autism men det finns så många andra sidor som talar emot detta. Tro mig jag har läst en del om autism nu:)
Han ritar mest kladd ännu, någon boll om man säger till honom, han är 3,5 så det är väl inte jätteovanligt heller även om undantag finns.
Har ni fått någon diagnos? Vi väntar på utredning av psykolog just nu och får ingen extra resurs på dagis (jag blir så j-vla irriterad av detta bara jag tänker på detta!) innan vi har "belägg" (det räcker inte med logoped och förskollärarnas utlåtande). Det skulle göra så mycket vet jag. Lärarna är jätteduktiga och gör vad de kan för honom och gör allt för att få honom med. Trixar och fixar för att få det bästa för honom.
Intressant det där om omega-3. Vad gör det? Finns det forskning? Kanske har du någon bra länk att dela? Finns det inga negativa sidor är det definitivt något värt att prova.
Stort tack än en gång för ditt svar. Det är så himla tungt när man tänker på allt det här, man försöker kämpa på men det är så jobbigt. Jag har även märkt att jag har jättesvårt att glädjas över mina vänner och bekantas barns tidiga framsteg. Helt sjukt jag vet, jag försöker jobba på det men det känns så orättvist ibland.. vi har kämpat med kolik, sömn, blyghet och nu allt vad detta innebär..Det går inte en dag utan att jag tänker på hans framtid och hur det ska gå för honom med allt.
Som du skriver, detta är inget han lider av. Han mår bra och är väldigt sällan sjuk. Jag håller tummarna för er och hoppas att det löser sig för er. Jobba på och ta en dag i taget! det gör vi!