• Anonym (Mamma)

    4-åring sen i utvecklingen, orolig!

    Min tjej är snart fyra år gammal. Hon är inte född förtidigt och graviditet och förlossning var normala. Hon är liten till växten, är drygt 90 cm lång och lätt men normalbyggd. Jag är orolig för att hon är så sen i utveckligen, har varit sen med allt. Hon gick när hon var två år, kröp sent, och hon talar fortfarande inte mer än tvåordsmeningar och man förstår inte allt hon säger även om hon tycks förstå vad man säger till henne. Hon är väldigt kramig och go, sitter gärna i knä och gosar. Men hon är också väldigt självständig och drar gärna iväg på egna äventyr, hon klättrar och rymmer ut ur huset så fort hon får en chans. Man måste passa på henne hela tiden. Motoriskt är hon som jämnåriga tycker jag, hon hoppar, springer, klättrar, äter med bestick, men ritar inget mer än cirklar och kludder. Hon stoppar saker i munnen, allt, så man måste vakta hela tiden så hon inte får tag i något olämpligt. Hon är alltid glad, blir mest ledsen om syskonen stänger dörren så att hon inte får vara med o s v. Leker inte med något speciellt, hon fladdrar mest runt och håller på med allt möjligt korta stunder. Vill gärna vara ute och greja, gräva i sanden, gunga, cykla trehjuling och sådant. hon är inte helt orädd utan är försiktig för djur och sådant men kan ibland vara väldigt oreserverad mot främlingar. Jag oroar mig över att hon är så sen med ALLT känns det som, mest för att hon inte har något riktigt tal ännu. Hyperaktiviteten gör inget, hon är så underbar och det är liksom hon, även om det är jobbigt att inte kunna släppa henne en sekund utan att deth änder något. Finns det fler som har/har haft barn som är lika min tjej? Vad har ni gjort för att underlätta för barnet? Hur blev det framöver? Honär så underbar annars, glad och go, blir nästan aldrig arg eller ledsen. jag önskar bara att jag inte behövde oroa mig över att något är fel, hur hennes framtid ser ut.

  • Svar på tråden 4-åring sen i utvecklingen, orolig!
  • Anonym

    Men hon är 4 år, varför har du inte agerat tidigare? Prata med BVC, de kan skicka er vidare till barnpsykolog och logoped.

  • Snöviolen

    Tycker det verkar som om ts har en dålig BVC-sköterska. För sånt ska de väl se på kontroller  och om de ser något avvikande ska de skicka remiss till habiliteringen, talpedagog eller sjukgymnast.

  • Acelise

    Byt BVC-sköterska genast och kräv att få hjälp med att reda ut allting!

  • Suri

    TS, jag antar att du redan pratat med BVC om din oro. Det är ju inte så att det finns ett snabbfix för barn som är sena i sin utveckling. Många gånger väntar man för att se om talet kommer igång av sig själv i 3-4 års åldern, vilket inte är ovanligt. Din dotter verkar må bra och vara glad/nöjd. Går hon på förskola? Där borde hon ha alla förutsättningar att få språklig och social stimulans. Tror du att hon behöver extra stöd eller träning så kan ni ju få hjälp av BVC att hamna rätt. Förskolan kan också kalla in spec. Pedagog för att få tips om de kan stötta henne på något särskilt sätt. Jag jobbar som förskollärare och stöter ofta på 4 åringar som är sena i talet. Detta påverkar givetvis deras lekar med andra barn och många gånger kommer det sociala igång när språket och talet blir bättre. Jag har träffat sena barn som i skolåldern är ikapp sina jämnåriga. Faktiskt oftare än att det är något "fel". Många saker du beskriver är ju helt normala för en fyraåring. Men be BVC kolla talet extra på 4 års kontrollen ( om ni inte redan varit där).

  • Papa Bear

    Hej Min son har nästan identiska drag som din dotter. Han är 3,5 nu, 2 ordsmeningar ibland (inte ofta). Hur gick det för er? Vi har gjort diverse undersökningar, går hos logoped etc. Det går framåt men VÄLDIGT sakta.,vi får jobba många gånger hårdare (än de flesta andra föräldrar)med alla moment för att det ska fastna. Inget kommer naturligt liksom. Finmotoriken är väldigt dålig och problemlösningsförmåga likaså. Man får lära honom att göra på ett visst sätt så funkar det efter mycket träning. Nu låter det som allt är fel men han är ju jättego på sitt sätt. En riktig solstråle som älskar att springa,hoppa/ göra fysiska aktiviteter men även lugnare som att spela memory se på film etc. Är så jobbigt bara att inte veta hur allt ska gå. Jag tror det värsta men önskar att allt ska lösa sig. Vet att tråden är gammal men någon kanske har en solskenshistoria... Tack på förhand

  • Anonym (Mamma)
    Papa Bear skrev 2013-12-16 21:55:47 följande:
    Hej Min son har nästan identiska drag som din dotter. Han är 3,5 nu, 2 ordsmeningar ibland (inte ofta). Hur gick det för er? Vi har gjort diverse undersökningar, går hos logoped etc. Det går framåt men VÄLDIGT sakta.,vi får jobba många gånger hårdare (än de flesta andra föräldrar)med alla moment för att det ska fastna. Inget kommer naturligt liksom. Finmotoriken är väldigt dålig och problemlösningsförmåga likaså. Man får lära honom att göra på ett visst sätt så funkar det efter mycket träning. Nu låter det som allt är fel men han är ju jättego på sitt sätt. En riktig solstråle som älskar att springa,hoppa/ göra fysiska aktiviteter men även lugnare som att spela memory se på film etc. Är så jobbigt bara att inte veta hur allt ska gå. Jag tror det värsta men önskar att allt ska lösa sig. Vet att tråden är gammal men någon kanske har en solskenshistoria... Tack på förhand

    Någon solskenshistoria kan jag inte bjuda på tyvärr, inte i den bemärkelsen att allt löst sig. Men det har gått oerhört mycket framåt nu på slutet. Hon är fortfarande efter sin årskull men nu sista halvåret har det hänt massor. Talet börjar komma igång, hon talar hela tiden och lär sig nya ord hela tiden. Uttalet är si och så men även dagispersonalen förstår henne nu. Hon har även fått bättre koncentrationsförmåga och kan sitta still och pyssla åtminstone en halvtimme utan problem. Hon är även blöjfri nu tillslut. Jag har börjat ge henne omega-3 i form av Mor-Epa, vet inte om det är p g a detta som koncentrationen har blivit så mycket bättre eller om det skulle ha kommit ändå. Det kom några veckor efter att vi börjat med det. Hon har inga problem med finmotoriken, trär pärlor mm utan problem och även grovmotoriken är bra, motoriskt är hon som de jämnåriga barnen. Vi låter henne hålla på med spel och film på surfplatta, då kan hon sitta still långa stunder och jag tänker att även om det kan bli mycket datatid så tror jag att det också är till stor hjälp då hon lyssnar och tittar aktivt. Först nu har hon börjat medverka också, följer uppmaningar och lyssnar bättre. I och med det har det lossnat en hel del, tidigare var hon oerhört lättstörd av omgivningen och inget fastnade. Hon ritar inte bra än, men har precis börjat rita gubbar (ansikten), kan inte färgerna ännu. Jag hoppas det löser sig för er. Jag vet hur ont det gör i hjärtat att se sitt älskade barn ha svårigheter och man undrar över hur deras framtid ska bli. Som tur är har hon alltid varit glad och nöjd och tycks inte lida av det. Hon går i blandad åldersgrupp på dagis vilket gör att hon inte sticker ut där. Hon har fått en resursperson där som är med henne och det har också gjort väldigt mycket, man jobbar mer med henne individuellt och i små grupper. Stora grupper och när det är rörigt missgynnar henne oerhört. Jag tror att hon kommer att få ett extraår på dagis istället för att börja 6-års då hon har en bra bit till jämnåriga och kommer att sticka ut där. Jag hoppas att det räcker för att hon ska "komma igen".
  • Papa Bear

    Tack för svar!


    Det du skriver känns igen. Koncentrationen är ett problem vi också har men påminner man honom om att fokusera på det han håller på med så gör han det och det funkar bätttre. Detta är en av de saker som vi har "tränat" in.


    Ang finmotoriken så är det ganksa märkligt. Den är överlag kanska dålig men vissa saker är han riktigt vass på. Tex att trä på pärlor på ett snöre som du beskriver är inte en stark sida. Det funkar med sån där tygbeklädd ståltråd och större pärlor men inte mindre och vanligt snöre. Ta av och på kläderna är något vi nyss börjat jobba med, det går sådär.. Det är svårt att beskriva men det är som om han är "slarvig", han försöker så gott han kan men det funkar inte och då ger han upp (direkt). Det gör det hela väldigt svårt när han inte själv vill. Att ge honom en läsplatta dock, då fixar han det mesta, även om det är litet och kräver precision. Grovmotoriken skulle jag säga är som hans jämnåriga (om inte bättre tom), han spelar innebandy, gör kullerbyttor, har bra balans. Cyklar på trehjuling, springcykel och med lite hjälp cykel med stödhjul. I vatten är han suverän! :)


    Det du skriver ang läsplattan förstår jag precis. Han kan sitta med den i längre stunder och säger man till honom att han bara får göra memory och ingen film så lyssnar han (efter ett tag kan det åka igång lite musik eller annat men så länge han har "tränat" en del så  tycker vi att det är ok :)). Eftersom detta är något han verkligen är intresserad av så kör vi på det, han har tex lärt sig att gruppera färger och typer (tex ska man sortera olika bollar, dockor etc) med hjälp av "paddan". Som sagt, vi står i samma dilemma om det ibland blir för mycket datatid men så länge det är träning ser jag det som bra. Även film kan vara lärande.


    Vad kul att språket börjar komma! Vår logoped vågar inte lova något men säger att han gör framsteg och hoppas på att talet kommer. Som sagt gör han två ordsmeningar då och då men oftast är det samma ord. Han har stort orförråd det är ingen tvekan om ber man honom peka på olika saker är nästan alltid rätt (även fast det är svåra ord). Språket är ju klart en av de saker som jag är bekymrad över men det jag oroar mig mest för egentligen är hans sätt att inte svara eller försöka återberätta saker som hänt. Tex om vi har varit och lekt hos hans kompis och man frågar honom vad de lekte med förstår han inte alls. På samma sätt återberättar eller har han aldrig gjort ett försök till att återberätta en händelse. Det kanske låter dumt att jag vill att ett barn som inte kan prata ska återberätta något men det är det att han inte försöker. "Vad har ni gjort på dagis idag?" finns liksom aldrig någon vilja att svara på. Som om han inte förstår även fast jag vet att han haft jättekul där. Svårt att beskriva detta kanske men någon känner kanske igen sig? Jag vet att många tänker Autism men det finns så många andra sidor som talar emot detta. Tro mig jag har läst en del om autism nu:)


    Han ritar mest kladd ännu, någon boll om man säger till honom, han är 3,5 så det är väl inte jätteovanligt heller även om undantag finns.


    Har ni fått någon diagnos? Vi väntar på utredning av psykolog just nu och får ingen extra resurs på dagis (jag blir så j-vla irriterad av detta bara jag tänker på detta!) innan vi har "belägg" (det räcker inte med logoped och förskollärarnas utlåtande). Det skulle göra så mycket vet jag. Lärarna är jätteduktiga och gör vad de kan för honom och gör allt för att få honom med. Trixar och fixar för att få det bästa för honom.


    Intressant det där om omega-3. Vad gör det? Finns det forskning? Kanske har du någon bra länk att dela? Finns det inga negativa sidor är det definitivt något värt att prova.


    Stort tack än en gång för ditt svar. Det är så himla tungt när man tänker på allt det här, man försöker kämpa på men det är så jobbigt.  Jag har även märkt att jag har jättesvårt att glädjas över mina vänner och bekantas barns tidiga framsteg. Helt sjukt jag vet, jag försöker jobba på det men det känns så orättvist ibland.. vi har kämpat med kolik, sömn, blyghet och nu allt vad detta innebär..Det går inte en dag utan att jag tänker på hans framtid och hur det ska gå för honom med allt.


    Som du skriver, detta är inget han lider av. Han mår bra och är väldigt sällan sjuk. Jag håller tummarna för er och hoppas att det löser sig för er. Jobba på och ta en dag i taget! det gör vi!

  • Anonym (Mamma)

    Jag har ingen specifik sida ang Omega-3 men det finns massor om man googlar, även här på familjeliv. Många har sett positiva resultat, framför allt vad gäller koncentrationen. En del ingen skillnad alls....Jag tänkte också så att det kan vara värt att prova, det är ju inte farligt, i alla fall om man inte överdoserar.

    Vi har ingen diagnos men hon är under utredning så vi får se vad det leder till. Det är lite som att man väntar och avvaktar för att se om det blir bättre men nu när skolstarten börjar närma sig blir det en väldig fart.
    Hon har haft extraresurs på förskolan ungefär ett år nu, är 5 1/2 år och det har som sagt hjälpt mycket. Hon behöver extra tid och hjälp och det finns ju inte utrymme till det bland den ordinarie personalen som har fullt upp ändå.

    Det är nu sista halvåret som det börjar släppa ordentligt, hon har verkligen gjort stora framsteg nu på kort tid. Mest gällande koncentrationen och "medverkan" men också vad gäller talet. Hon har stort ordförråd men uttalar orden dåligt så det är svårt att höra vad hon säger. Vi ska kolla hörseln ordentligt snart igen också, hon har haft nedsatt hörsel till och från och har rör inopererade och det underlättar ju inte talet precis.

    Har ni kontrollerat hörseln på er son så att det inte är något sådant som ligger bakom det dåliga talet?

    Har också läst en del om autism men tycker heller inte att det är så mycket som stämmer. Hon är ju t ex väldigt social och tycker om att vara med andra barn och hon är väldigt kramig och go, vill bli buren och sitta i knä. hon har aldrig haft något specialintresse heller eller radat upp saker i ordning et c.

    Vi får jobba på..... Hon kanske kräver lite (mycket) mer än andra barn men hon ger så oerhört mycket också, mycket kärlek och roliga stunder. Och så länge hon inte lider själv eller märker att andra kan saker som hon inte kan så känns det OK ändå. Även om det finns mörka stunder också då man bara vill ta med henne och flytta till en djungel någonstans långt bort från krav och normer där hon bara kan få vara sig själv...Och jag har gått tillbaka i hennes barndom, letat tecken, funderat på om jag gjort något som orsakar hennes försening men jag kan inte komma på något...hon utvecklades helt normalt egentligen förutom att hon varit lite men måttligt sen hela tiden. 

    Hon har ju varit ganska "vild" och man har fått hålla koll och hålla i henne på trottoaren t ex för att hon inte bara ska rusa iväg men nu kan hon faktiskt gå fint på kanten själv. Hon fick åka barnvagn/sulky länge men det var av rena säkerhetsskäl. Och hon kan vara ute och leka nu utan att rymma utanför trädgården. Tidigare har man inte kunnat släppa henne en meter ifrån sig. Hon äter även finare vid matbordet nu utan att bara kladda som förr. Och att hon blivit blöjfri är ett stort steg! Det dröjde också. Hon behöver nog bara helt enkelt mer tid än andra. Jag tror fortfarande att det löser sig...och hoppas!

    Hennes största problem tycker jag är talet just nu, att det är svårt för andra att förstå för det är ju så viktigt att kunna kommunicera.

Svar på tråden 4-åring sen i utvecklingen, orolig!