• Anonym (jobbigt..)

    gravid+ pojkvän i fängelse snart

    hejhej! finns säkert flera trådar om detta, men kände att jag ville göra en egen. är en tjej på 19 år och gravid snart i vecka 10. hade inte planerat att bli gravid, eftersom min pojkvän åker in i fängelse snart, men nu när det blev så här, kände vi att vi ville behålla det ändå. till det jobbiga då. jag har vetat ända sen jag träffade min pojkvän, för ca 4 månader sen, att han skulle in i fängelse. men nu är det mindre än 2 veckor kvar, och jag mår verkligen hur dåligt som helst. jag gråter var och varannan dag, jag kan knappt kolla på honom när han ler utan att börja gråta, för jag kommer sakna honom så grymt mycket. vet inte exakt hur länge han kommer att sitta inne, men runt ett år i alla fall. jag kommer inte klara av att följa med och lämna av honom, och jag är osäker på om jag ens kommer att orka hälsa på honom. jag vill inte sitta och gråta framför honom när han sitter inne, vill ju inte få honom att må dåligt.. han kommer sitta på öppen anstalt. 
    känner inte riktigt att det finns någon jag kan prata med om detta, så jag undrar om det finns någon här som är med om samma sak, eller har varit. hur mådde ni? jag försöker tänka positivt, att det kommer gå fort, det är ju trots allt sommar snart, och somrarna brukar ju gå rätt så fort. men den tanken går fort över, så känner jag att nej, jag kommer inte klara av detta, jag orkar inte, jag vill inte. jag bor fortfarande hemma för tillfället, och känner att jag inte ens vill lämna mitt rum. någon som har något tips om vad man kan göra för att komma på andra tankar? skulle kännas bra att prata med någon som varit med om detta

  • Svar på tråden gravid+ pojkvän i fängelse snart
  • Anonym

    Jag tycker nog du kanske bör tänka igenom graviditeten väldigt noggrant. Pappan kommer missa mycket den första tiden och du kommer få en massa ansvar på dina axlar. Jag hoppas allt löser sig, lyssna till ditt inre å gör det som känns bäst för dig! Kanske är det bra att ha ett barn som påminner om honom och får dig att fortsätta kämpa?

  • Anonym (jobbigt..)

    jo jag vet att det inte är den bästa tiden att skaffa barn på, men nu när det är som det är kanske det får mig på andra tankar. sen vet jag att hans familj kommer stötta mig, även min. men det känns ju ändå jobbigt att inte ha honom här.. kämpa kommer jag försöka göra, men är lite orolig för att jag kommer vara för ledsen hela tiden bara. hur påverkar det en graviditet? 

  • Anonym

    Har inga bra tips att komma med. Men kämpa på! Man klarar mer än vad man tror, både du och bebis. Jag finner absolut ingen anledning för dej att avsluta graviditeten, du ska ju bli mamma!!  Ta en dag i taget, tillåt dej själv att vara ledsen, barnet tar inte skada. Min kompis grät för ingenting varje dag under hela sin graviditet och födde en frisk och stark flicka!

  • Anonym (jobbigt..)

    tack, kändes lite bättre nu :)

  • dontworrybehappy

    Jobbigare för honom än för dig tror jag. Han ska leva hela sin framtid med det barnet du bär på och alltid känna skuld över att han inte har haft möjlighet att ta hand om dig under graviditeten (vilket man har behov av som gravid förstagångsförälder) och att han missar den första viktiga tiden vid din sida! Öppen anstalt betyder väl att han troligtvis kommer kunna närvara under förlossningen och kanske även få sina 10dagar efter bebben är född med er?! Kan man skynda på processen så att han får ställa sig in nu?
    Jag kan säga att jag förstår vad du går igenom. Lycka till!!

  • Anonym (jobbigt..)

    ja det är nog jobbigare för honom, det kan jag tänka mig. just därför är jag osäker på om jag vill hälsa på honom, ifall jag börjar gråta, tror inte han kommer må bättre då. jag vet faktiskt inte om han kan närvara under förlossningen, får ta reda på det! tack så mycket!!

  • Gung Ho

    Under förutsättning att han inte fortsätter åka in och ut på kåken, vilket ju inte är helt ovanligt oberoende hur 'gullig' killen är så är det ju inget större problem. Då är det ju trots allt en kort del av livet, även om en högst symbolisk sådan. Att ha barn med en kåkfarare är nog det du skall oroa dig för...

  • Anonym (jobbigt..)

    oroar mig inte så mycket för det. det han gjorde hände innan vi träffades, och jag tycker själv att han inte gjorde helt fel. 
    ingen annan som varit med om detta? är jätte känslig och gråter för nästan allt just nu, så det gör ju inte saken lättare. märkte att jag mådde bättre idag när jag var ute på stan och kollade, men så fort jag kom hem innanför dörren kom den tunga känslan över mig igen. skulle verkligen vara skönt att få prata med någon som varit eller är i samma sits som mig

  • Gung Ho
    Anonym (jobbigt..) skrev 2012-04-13 20:07:29 följande:
    oroar mig inte så mycket för det. det han gjorde hände innan vi träffades,

    Du känner ju till detaljerna, men ovanstående är inte ett bra sätt att tänka på...

    Om det är något jag lärt mig av personprofilering är att människor inte ändras speciellt mycket..  
  • dontworrybehappy

    Oj vad neggo inställning. Alla ändrar ju på sig hela tiden och alla mynt har två sidor men vi måste väl ändå se på mänskligheten för vad den är. Vi är tänkande varelser som alla strävar efter att bli bättre och om TS tycktes se på sin kille att han ville utvecklas vidare och bli bättre på att vara "kriminell" så hade hon nog inte spunnit vidare i tankarna på att fortsätta graviditeten.. Man är ju känslig när man är gravid och oroar sig för framtiden oavsett i vilken livssituation man befinner sig i så du är inte ensam om dom känslorna TS, oron kring det specifika i ditt fall gör bara att du lägger mer tid/grubblar fram den bästa lösningen för din blivande familj, helt sunt enligt mig (hade varigt osunt att bara trippa på rosa moln och inte oroa sig alls) och du kommer att klara dig galant med det stöttande nätverket som du redan har byggt upp! :)

  • becaa

    grattis till graviditeten ts! jag är 20 år och väntar vårt första barn med min fästman i v 20. Min kille satt på öppen anstalt i drygt ett år medens vi var tilsammans. Det var otroligt tufft för oss båda. anstalten låg ca 30 mil från hemmet trots det träffades vi 2 ggr i månaden.. Vi höll kontakt i övrigt via telefon emellanåt men framförallt via brev. Jag tror jag skrev handskrivna brev varje dag, lade i rosenknoppar och på så många sätt var den tiden så jäkla underbar! har alla brev kvar och de ska läsas upp för vårt barn senare i livet. Nu var det ett år sedan han kom ut i friheten och tiden går jättesnabbt. hur långt är det för dig till anstalten? är han dömd till ett år? (man får ju sällan sitta hela tiden utan ca 2/3). antagligen får han närvara vid förlossning och om det är lång resväg har du och bebis möjlighet till övernattning. Inboxa mig gärna om du vill växla ord. Jag vet vad du går och ska gå igenom. kramar

  • Gung Ho
    dontworrybehappy skrev 2012-04-14 01:50:12 följande:
    Oj vad neggo inställning. Alla ändrar ju på sig hela tiden och alla mynt har två sidor men vi måste väl ändå se på mänskligheten för vad den är. Vi är tänkande varelser som alla strävar efter att bli bättre och om TS tycktes se på sin kille att han ville utvecklas vidare och bli bättre på att vara "kriminell" så hade hon nog inte spunnit vidare i tankarna på att fortsätta graviditeten.. Man är ju känslig när man är gravid och oroar sig för framtiden oavsett i vilken livssituation man befinner sig i så du är inte ensam om dom känslorna TS, oron kring det specifika i ditt fall gör bara att du lägger mer tid/grubblar fram den bästa lösningen för din blivande familj, helt sunt enligt mig (hade varigt osunt att bara trippa på rosa moln och inte oroa sig alls) och du kommer att klara dig galant med det stöttande nätverket som du redan har byggt upp! :)

    Vad baserar du det på?

    Människor tenderar att ändra sig ganska litet, givet sina förutsättningar. Annars skulle ju sociala arv och liknande inte vara något problem i samhället... 

    Jag tror att man ofta som partner är sämst på att se på någon på ett någorlunda objektivt sätt. Kärlek skapar ett kraftigt filter som sållar bort mycket information som inte 'passar' in i den önskade bilden. Varför tror du annars vissa stannar kvar i destruktiva förhållanden? (inte riktat mot just TS eller detta fall). 
  • MirreJ
    Anonym (jobbigt..) skrev 2012-04-12 20:32:06 följande:
    hejhej! finns säkert flera trådar om detta, men kände att jag ville göra en egen. är en tjej på 19 år och gravid snart i vecka 10. hade inte planerat att bli gravid, eftersom min pojkvän åker in i fängelse snart, men nu när det blev så här, kände vi att vi ville behålla det ändå. till det jobbiga då. jag har vetat ända sen jag träffade min pojkvän, för ca 4 månader sen, att han skulle in i fängelse. men nu är det mindre än 2 veckor kvar, och jag mår verkligen hur dåligt som helst. jag gråter var och varannan dag, jag kan knappt kolla på honom när han ler utan att börja gråta, för jag kommer sakna honom så grymt mycket. vet inte exakt hur länge han kommer att sitta inne, men runt ett år i alla fall. jag kommer inte klara av att följa med och lämna av honom, och jag är osäker på om jag ens kommer att orka hälsa på honom. jag vill inte sitta och gråta framför honom när han sitter inne, vill ju inte få honom att må dåligt.. han kommer sitta på öppen anstalt. 
    känner inte riktigt att det finns någon jag kan prata med om detta, så jag undrar om det finns någon här som är med om samma sak, eller har varit. hur mådde ni? jag försöker tänka positivt, att det kommer gå fort, det är ju trots allt sommar snart, och somrarna brukar ju gå rätt så fort. men den tanken går fort över, så känner jag att nej, jag kommer inte klara av detta, jag orkar inte, jag vill inte. jag bor fortfarande hemma för tillfället, och känner att jag inte ens vill lämna mitt rum. någon som har något tips om vad man kan göra för att komma på andra tankar? skulle kännas bra att prata med någon som varit med om detta

    Hej.  Jag vet hur de känns o har vart med om de,han satt ett år. Jag är gravid i vecka 34 nu o min pojkvän har fortfarande 3 månader kvar han ska in. Mycke mer ligger bakom men inget ja skriver ut här direkt.   Jag finns här om du vill prata. Kram/Mirre
  • Lilja02

    Jag är i en liknande situation. Min sambo sitter inne och jag är gravid i v. 13. Om det är en "snäll" anstalt så får man permission vid förlossningen. Om min sambo skulle få en särskild permission när barnet föds så är det inte ens säkert att han hinner fram i tid, vilket jag tycker är väldigt jobbigt.

    Vet din pojkvän om att man kan ansöka om att få avtjäna straffet på fotboja? Då är han ju hemma hela tiden, men kan i och för sig inte gå ut när som helst och han måste ha en sysselsättning på dagarna. Jag hoppas att min man ska få det till vintern någon gång.

    Hoppas det kommer kännas bättre snart. Jag tror säkert att du fixar den jobbiga tiden. Man klarar mer än man tror. 

  • WhiteRose07
    Anonym (jobbigt..) skrev 2012-04-12 20:32:06 följande:
    hejhej! finns säkert flera trådar om detta, men kände att jag ville göra en egen. är en tjej på 19 år och gravid snart i vecka 10. hade inte planerat att bli gravid, eftersom min pojkvän åker in i fängelse snart, men nu när det blev så här, kände vi att vi ville behålla det ändå. till det jobbiga då. jag har vetat ända sen jag träffade min pojkvän, för ca 4 månader sen, att han skulle in i fängelse. men nu är det mindre än 2 veckor kvar, och jag mår verkligen hur dåligt som helst. jag gråter var och varannan dag, jag kan knappt kolla på honom när han ler utan att börja gråta, för jag kommer sakna honom så grymt mycket. vet inte exakt hur länge han kommer att sitta inne, men runt ett år i alla fall. jag kommer inte klara av att följa med och lämna av honom, och jag är osäker på om jag ens kommer att orka hälsa på honom. jag vill inte sitta och gråta framför honom när han sitter inne, vill ju inte få honom att må dåligt.. han kommer sitta på öppen anstalt. 
    känner inte riktigt att det finns någon jag kan prata med om detta, så jag undrar om det finns någon här som är med om samma sak, eller har varit. hur mådde ni? jag försöker tänka positivt, att det kommer gå fort, det är ju trots allt sommar snart, och somrarna brukar ju gå rätt så fort. men den tanken går fort över, så känner jag att nej, jag kommer inte klara av detta, jag orkar inte, jag vill inte. jag bor fortfarande hemma för tillfället, och känner att jag inte ens vill lämna mitt rum. någon som har något tips om vad man kan göra för att komma på andra tankar? skulle kännas bra att prata med någon som varit med om detta

    Hej anonym (jobbigt)

    Kan säga att du inte är själv om detta. Min man blev häktad nu i april, det verkar som om han kommer sitta i ett år. Jag har inte fått prata med han o våra brev har inte kommit fram än. Jag är med gravid med hans barn i vecka 24. Jag var helt förstörd dom två första veckorna, visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag grät o grät, det gick inte att stoppa tårarna på något sätt. Men kan säga att det kommer bli bättre, tänk bara på barnet och dig själv. Du kan inte göra så mycket mer. Jag vet att det är svårt o att du saknar honom, o det känns som att hela världen kommer att gå under. Jag kände så med i början, visst jag kan känna så nu med ibland. Men du e stark o klarar av det. Jag hamnade till o med på sjukhus för att som hade hänt, jag blev både chockad o panikslagen. Jag finns här om du vill prata, jag vet exakt vad du går igenom..
  • Anonym (jobbigt..)

    Tack, känns bra att veta att det finns så snälla personer att prata med. Allt har gått hyfsat bra faktiskt. Det var jobbigast i början, jag oroade mig över hur han mådde, hur folk var mot honom och sånt. Sen när han kunde börja ringa, kändes det så mycket bättre. Har hälsat på honom ett par gånger, men åh vad jobbigt det är att åka ifrån honom..  Men jag försöker tänka positivt, har ett ultraljud att se fram emot om ca två veckor. Går in i v 17 på måndag, så allt känns hyfsat bra ändå, även om jag så gärna vill ha honom här nära mig hela tiden. Var på kub ultraljud i v 12, å det var en helt underbar känsla att få se den lilla i magen! Så jag längtar verkligen till nästa. Men tiden går ju huur sakta som helst...

  • Anonym (3år 4mån)

    Jag har en sambo i fängelset (Sluten anstalt) och hans straff ligger på 3år & 4mån. Har inga barn ihop men om du vill prata med någon i liknande sits så finns jag här. Startade nyss en tråd för oss med sambo/man/pojkvän på anstalt men inte fått någon respons än.

    Styrkekramar. 

Svar på tråden gravid+ pojkvän i fängelse snart