Anonym (Familjehem) skrev 2012-04-15 14:08:58 följande:
Vi är familjehem och har haft vår placering (4 år) i ca 1 år nu. Barnet har träffat den ena föräldern ca varannan/var tredje månad under några timmar.
Nu har barnen varit på sin första ungänge hemma hos föräldern i några dagar och nu känns det som vi är tillbaka på ruta ett igen. :(
Barnet får fruktansvärda raseriutbrott nästan varje dag, lite kaxig och visar attityd.
Vi kör på samma vis som innan. Berättar att beteendet inte är ok och att kan man inte prata ordentligt utan att skrika slåss och sparkas så får man vara på rummet och komma ut och prata när man lungnat sig lite. Barnet har alltid fått valet att prata med oss utan att skrika eller komma tillbaka när man lungnat ner sig lite.
Ni som är familjehem, Hur länge kan detta beteendet hålla på? Ska det vara såhär efter varje umgänge? Jag kan ju inte anse att barnet mår bra av att träffa bio färäldern.
Nu är jag inte familjehem men har ett barn som när han var mindre tyckte umgängena hos sin pappa var jättejobbiga, han fungerade bra där men när han kom hem så kom all frustration och alla känslor ut i tokutbrott som gick ut över mig.
Barnet visar att något inte är som det ska, i erat fall har ju barnet separationer i bakgrunden, från bioföräldrarna till er och sedan "försvinner ni" och han/hon är hos bioföräldrarna igen...kan tänka mig att det är många känslor och tankar barnet inte kan sätta ord på som kommer ut som utbrott, frustration och förtvivlan istället. Nu kan jag ju inte barnets historia och hur det varit med bioföräldrarna men sådana utbrott kommer också för oss som är separarerade utan att det behöver vara något fel på den andre föräldern eller att det skulle fungerat dåligt där utan när barnet kommer hem dit det är tryggt så vågar barnet släppa på alla känslor.
Jag skulle försöka stå som en trygg vuxen i det hela och i första hand inte tänka på att det är ett dåligt betende lika hårt som i vanliga fall utan vara extra tydlig med att man får komma och prata och att det är okej att vara ledsen och tycka det är jobbigt men att det är en bättre väg att prata än att bete sig illa. Barn har inte alltid ord för de känslor och tankar som kommer.
Låter också som umgänget gick ganska fort om det varade några dagar när umgänget tidigare varit så sporadiskt, går det att lägga upp på ett annat sätt och börja med kortare umgängen tex?
Tänker också att detta ju knappast är ett ovanligt fenomen och om ni inte kan få handledning råd och stöd av de som har hand om placeringen?
Hur som helst lycka till.
