Har haft ruggig foglossning från v 20 med första barnet och med andra barnet var det foglossningskänningarna som fick mej att förstå att jag var gravid.
Behöver inte beskriva hur det känns för det har andra gjort. :) Inte för att foglossning är så mkt att smila åt, det var eländigt och jag har fortfarande problem fast det är 6½ år sedan jag födde barn senast. :P
Det jag har lärt mej är att man inte ska ta så stora steg, inte bresa utan hålla ihop benen när man kliver i och ur sängen och bilen. När man går i trappor ska man göra som barn och kliva upp med båda fötterna på samma trappsteg innan man tar nästa trappsteg. En sjukgymnast rådde mej att gå baklänges, ja det låter helt sjukt, men så sa hon. Och det funkar. Det bör man inte göra offentligt, för då kanske man får på sig en riktigt trång tröja där ärmarna knyts bakom ryggen! ;) Men hemma gick jag baklänges och det avlastade. Och så ska man alltid ha tårna och näsan åt samma håll. Inte vrida kroppen, inte skura med "vanliga svepande rörelser", det är svårt att beskriva rörelsen, men den man gör när man skurar. Det blir bara värre då. Inte gå länge, inte stå länge. Inte sitta länge, bara ligga länge.
Fick bälte, funkade inte, fick akupunktur som inte heller fungerade, vattengympa funkade inte heller. Vila och kryckor gjorde ont men minst ont av alternativen.
Jag har fött båda barnen liggandes på sida med ena benet i en sån där gynstolsbenstöd-grej. Inga andra ställningar funkade pga fogarna.