Fördelar med ETT barn?

Äsch - han tycker som han vill, och du tycker som du vill. Jag är endabarn, och njöt av det i fulla drag under uppväxten. Jag slapp bråka med syskon (tyckte alltid att det var skönt att få komma hem till lugn och ro efter att ha varit hos kompisar med ettriga småsyskon eller snäsiga storasyskon), fick följa med på och uppleva mer än mina kompisar, fick större ansvar och behövde aldrig vara rädd att någon skulle ha sönder mina teckningar eller ta slut på min hårspray. Men nu på äldre dagar hade det nog varit trevligt med syskon, tror jag.

Man behöver definitivt inga syskon för att få en rik barndom, men det kräver förstås att man inte blir överbeskyddad.

Oj, det finns enormt mycket fördelar med ett barn, och jag är inte säker på att jag och sambon kommer skaffa fler barn, just pga fördelarna med att "bara" ha ett. Jag tänker ändå ofta på att vår son då inte får ett syskon, men jag tror att han klarar sig ändå. Men vänner och andra runt omkring blir nog ännu viktigare för sonen.
De som inte har syskon brukar först i vuxen ålder sakna det. Jag skulle ha ett mindre rikt liv utan min syster, men om hon inte fanns, så skulle jag ju inte kunna sakna henne, eftersom jag inget annat vet.
Men, vi kommer inte skaffa ett barn till bara för att sonen ska få ett syskon. Isf ska vi skaffa ett till för att vi vill det.

Fördelar med ett barn (som jag ser det):
*Man är två föräldrar på ett barn, så chansen för egentid är större
*Man kan ge sitt barn allt han/hon behöver, och man behöver aldrig få dåligt samvete för att man inte kan ge barnet all närhet och kärlek.
*Man slipper syskonbråk
*Man har bara ett barn att anpassa sig efter

Jag kan säkert komma på fler fördelar, men detta var det jag kom på så här på rak arm

Nackdelar med ett barn (som jag ser det):
*Risken att barnet blir bortskämt är ganska stor
*Som föräldrar anpassar man sig efter barnet, men barnet får kanske inte lära sig att anpassa sig efter andra
*Om barnet vill leka med någon så är det man som förälder som får ställa upp, eftersom det inte finns något syskon               

Fördelen med att ha ett barn är att livet lätt kan fortsätta som det alltid gjort! Hade vi bara ett barn skulle vi kunna resa jorden runt.

Om ni som föräldrar är bra på att tillgodose ert barns behov finns ingen anledning att skaffa syskon.

Jag har 3 barn och kan tänka mig fler men jag är samtidigt lite avis på er som bara har ett barn - gud så lugnt och skönt ni har det!

Kom o tänka på en kompis som jag hade som liten, hon var ensambarn. Sjuuukt bortskämd. Ingen risk att sonen blir iofs.
Alla tjatar om att det är så bra med syskon för att man lär sig att dela med sig osv. men det lär väl sig barnen på förskolan ändå? Inte så att vi aldrig träffar andra barn liksom...

Jag ska framföra detta!

Fördelen är att de barnet får 100% uppmärksamhet hela tiden. Allting blir billigare

Nackdelar är Att barnet är ensamt. Allting blir dyrare. Får dela er med sina syskon och får då inte 100% uppmärksamhet.

Jag har själv syskon och jag har två barn som jag älskar precis lika mycket.  Jag ser på dem hur mycket kärlek de lägger på varandra. Visst det är aktiviteter flera gånger i veckan. Men det är så underbart.  Jag skulle gärna vilja ha fler barn.

Det är inte alltid bäst att få ett syskon. Även om man tror det. Jag har syskon och ibland så tror jag inte att jag ahr några syskon. Så då kan du förstå vad vi har för kontakt. Jag är glad att jag har mina vänner. Det e dem jag hittar på saker med mer än med mina syskon. Så stå du på dig! Inget fel att vara ensambarn.

Självklart finns risken att ensambarn blir bortskämda. Min son kommer nog inte bli mindre bortskämd med åren, men det är skillnad på att vara bortskämd och att vara ouppfostrad!
Här hemma har vi ju en faktiskt en ytterligare familjemedlem som fanns i bilden många år innan sonen gjorde entré -vår hund!
Och hon är fortfarande större än honom fast han närmar sig 3 år. Och självklart blir det konflikter där ibland, precis som han kan söka sig till henne för sympati och tröst när mamma och pappa är knäppa i huvudet =)

Själv har jag ett äldre syskon, och har 3 syskonbarn. Räcker att vi är hemma hos dem i 10 minuter för att man inte ska vilja ha flera Sonen trivs hittills själv, älskar att ha mamma och pappa för sig själva och vi som par känner att det är lagom, eftersom vi finner tiden att ta vara på varandra också.

De gånger vi behöver barnvakt brukar vara enkla. Mina föräldrar brukar tycka det är jätteskönt och kul att passa sonen och, när det gäller syskonbarnen upplever de mer stress och att de inte alltid räcker till.

Min kille är uppvuxen med flera syskon. Han vill  också bara ha ett barn, då han minns hur det var att ha en dödssjuk lillebror och två struliga systrar och han själv i mitten som fick sköta sitt, samt att de fick turas om år för år med aktiviteter då det inte fanns pengar.

Jag tror inte att en unge får men eller lider utan syskon. Finns det kompisar, skola, släktingars barn, så tror jag att det jämnar ut sig bra.

Själv har jag en ok relation med mitt syskon, men hade vi inte just varit syskon hade vi inte ens tittat på varandra.

Vilken bra tråd. Jag och mannen är överens om att det bara blir ett (gemensamt) barn här - maken har barn sen tidigare, men de är rätt mycket äldre (yngsta är 13 år), så det kommer nog i princip att kännas som att vara ensambarn för lille knodden som kommer om en månad. 

Bra att få höra positiva saker om ensambarn - själv har jag tre syskon som jag har toppenfin kontakt med, så jag har haft lite dåligt samvete för att vår lille inte kommer att få uppleva samma, men å andra sidan så tror jag inte det är min grej att vara flerbarnsmamma (och inte min mans grej att vara flerbarnspappa heller). Så för vår del är det nog bättre och lugnare med bara ett barn. Skönt att höra att de finns de som njuter och inte saknar syskon!