Frågan "Berätta om dig själv!!!" på anställningsintervju..... Vad säger du????
Tycker det är svårt och veta..... vad ska man säga??? Hur mycket ska man berätta???? Vad är viktigt att få med då????
Tips????
Tycker det är svårt och veta..... vad ska man säga??? Hur mycket ska man berätta???? Vad är viktigt att få med då????
Tips????
vad du gör nu under dagarna, vad du gör på fritiden
Jag brukar berätta hur jag kom till jorden via min farkost från Mars.
Komplicera inte saker; berätta vad du vill att arbetsgivaren ska veta om dig eller vad du anser är relevant.
Mitt bästa tips vid anställnignsintervju - var dig själv! Säg sådana saker som DU vill säga och inte vad du tror att arbetsgivaren vill höra.
Lönar sig i längden...
Lycka till!
Tack för tipsen!!!
Tänkte mer om man ska gå tillbaka och berätta om tex, skola eller tidigare jobb eller mer fokusera på IDAG????
"Jag är född och uppvuxen här i stan, bodde i ****** i några år då jag studerade och arbetade. Men nu är jag tillbaka här och bor tillsammans med min sambo och dotter. Sambon jobbar på ***** och jag har varit mammaledig tills nu, för nu ska sambon ta över och jag har tänkt passa på att jobba lite undertiden. Annars tycker jag om att träna, umgås med familj och vänner, laga mat och baka. Det var lite kort om mig...."
Är väl något liknande jag skulle kunna dra till med, låter det tokigt? Eller är det "vad folk brukar säga"?
Det här är en typiskt bra fråga att öva på i förväg! Vad kan du säga om dig själv som förklarar dig och ditt CV på 30 sekunder? Helst ska det ta upp både arbets- och utbildningsbakgrund, fritidsintressen och dina drivkrafter till att söka det här jobbet. Det ska inte innehålla något som är irrelevant för jobbet. Öva öva öva! Skriv några olika förslag och skriv om, bearbeta, öva. Det här är en väldigt viktig fråga och den kommer nästan alltid upp.
Dåligt exempel (irrelevant, svamligt, många negativa aspekter):
"Jag heter Anonym och jag är 25 år gammal. Jag föddes i Malmö men växte upp i Lund, gick på Katedralskolan på högstadiet och på Risbergska på gymnasiet där jag läste mediaprogrammet. Jag har två syskon som båda jobbar som journalister. Jag har också alltid velat bli journalist men orkade inte riktigt med högskolan, man skulle kunna säga att jag tagit en paus, och nu söker jag egentligen vilket jobb som helst, så att jag kan bo i Stockholm med min pojkvän. På fritiden brukar jag gå på gym, vara med kompisar, festa och annat sånt där som vem som helst gör antar jag."
Bättre exempel (relevant, framåttänkande, seriöst, men ändå personligt och ärligt):
"Jag är en driftig tjej som länge ägnat mig åt studier inom journalistik, men som nyligen insett att det faktiskt inte var min grej. När jag extrajobbade som personlig assistent upptäckte jag att jag mest av allt tycker om att jobba i grupp tillsammans med andra människor, och därför söker jag det här jobbet som vårdare på ett gruppboende hos er. Jag skulle vilja arbeta med det här de närmaste åren medan jag läser kvällskurser i grupppsykologi, för att senare kanske kunna ta ännu mer kvalificerade uppdrag inom vårdyrket. På fritiden är jag engagerad i en idrottsförening och jag är en omtänksam person som ofta och gärna bjuder hem mina vänner på middagar och filmkvällar."
Kort bakgrundshistorik, nuvarande levnadssituation och intressen. Samt hur jag är som person.
Jag skulle anpassa min egenskaper efter det yrke jag sökte. Om jag skulle söka jobb på dagis så skulle jag kanske framhäva mina pedagogiska och omvårdande egenskaper, medan jag till ett kontorsjobb kanske skulle framhäva mina positiva egenskaper inom mer administrativa områden.
Rent hypotetiskt.
Jag tycker faktiskt att du SKA anpassa ditt "Vem är du? -samtal" efter arbetsgivaren. Sålänge du är dig själv dvs.
Lämna plats för mer vesäntlig information om dig själv även fast du kanske är en hejjare på knyppla. Om det nu inte är relevant för tjänsten. Och det är inte dödstraff på att överdriva dina egenskaper heller, sålänge du kan leva upp till det förväntningar de skapar.
Åh fy sjutton vad svårt!!!!!
Jag bli ju så nervös så jag vet inte vad jag brukar säga, sen blir det mest att jag bara rabblar en massa strunt för jag blir så nervös. Imorgon får det inte bli så!!!! Jag vill så gärna ha jobbet...
Kvällen får ägnas till att öva och öva!!!
Åh det där är ju en svår fråga. Man krånglar lätt till det och det ska man nog inte göra utan berätta lite sådär allmänt om en själv.
Intervjun jag var på för mitt senaste jobb tyckte jag var bra. Där hade ju chefen mitt ansökningsbrev framför sig o utgick ifrån det o ställde liksom mer frågor runt det. Det hela blev mer som ett trevligt samtal o inte den här nervösa uppvisningen det annars kan bli. Dock var ju chefen socionom o därmed van att få folk att slappna av i samtal. Endel intervjuer går ju mer ut på att sätta dit folk o sånt tycker jag bara är otrevligt. Jag tycker man bör försöka locka fram det bästa hos människan. En intervjusituation blir ju sällan som i verkligheten pga nervositet osv.