Var du påläst inför förlossningen? Blev det en jobbig eller bra upplevelse?

Var inte ett dugg påläst första gången, inte förberedd alls. Var ett helsike första gången...

Andra gången gick det bättre.

Jag svarade: Annat, typ en jobbig förlossning var oundviklig. tvillinggraviditet, igångsatt v.38 pga havandeskapsförgiftning, förlossning 36 timmar med pinvärkar varannan minut, öppnade mig en centimeter, beslut om akut kejsarsnitt, THANK GOD! Var mycket påläst men det var liksom dömt att misslyckas.

Hade jobbig förlossning, var påläst. Igångsättning, dåligt värkarbete, krystade i tre timmar med dåliga värkar, ungen fastnade, han drogs ut av en BM medans två tryckte på magen, han andas inte, jag spricker.

De får igång sonen till slut och den enda skadan var en axel ur led.
Jag syddes i två timmar på op, 150 stygn.

Inget hade kunnat förbereda mig för denna helvetesförlossning.

Nu blir det inga fler vaginala födslar för min del men jag är glad att jag var påläst för jag kunde åtminstone säga att jag visste att min förlossning inte var normal. 

Fick min dotter i v34+3 och jag var inte på något sätt förberedd eller påläst, men det gick med en jäkla fart så när allt va klart fattade jag inte ens att jag hade fött.. Visst gjorde det väl lite ont, men inte så farligt eftersom jag inte ens fattade att jag skulle föda. Trodde det va förvärkar bara.... men så fel jag hade :)

Jag var väldigt påläst enligt min mening. Hade ältat fram och tillbaka hur jag skulle göra, läst forskningsrapporter, vägt för- mot nackdelar och läst om/sett otaliga filmer om själva förloppet med kejsarsnitt. 

Det blev akut kejsarsnitt men jag skulle säga att jag hade en lätt förlossning. Visst gjorde det helvetes ont efteråt, jag fick allergiska reaktioner och extrem klåda, svimmade, mådde illa osv, men det är enligt mig ingenting jämfört med om jag vart tvungen att föda vaginalt.

Jag röstade på att jag var påläst och hade en lätt förlossning. Hoppas på en likadan igen (eller kanske gärna utan klåda och illamående. Smärtan kommer jag väl inte ifrån) 

Ungen kom i v.33 så jag hade inte börjat läsa på alls. På sätt och vis var det bra tror jag, jag hade inga förväntningar utan litade helt på läkarna och vår barnmorska. Och maken kände sig väldigt delaktig. Det var mysigt faktiskt, även om det var lite oroligt att det blev så tidigt. 12 timmar tog det från att vattnet gick... kanske blev det extra bra och tryggt eftersom vi var på specialförlossningen.

Andra kom i v.36 och då tog det bara fyra timmar från att vattnet gick. Då gick det ännu bättre. Kunde gå från förlossningen till BB utan problem en timme efter det att hon föddes. Men så fick jag livmoderinflammation en vecka efter istället vilket verkligen var hell on earth.

jag var inte ett dugg påläst, och när jag väl valde att åka in så visade det sig att jag redan var öppen 8cm. Där efter gick det bara som på räls =D
Andra barnet åkte jag inte bara för att göra en kontroll (ev vattenavgång) och det visade sig att jag var öppen 10cm och lika gärna kunde pressa ut barnet.

Är tydligen gjord för att föda barn =D 

Jag var påläst och det hjälpte faktiskt massor för allt traumatiskt som hände! Jag blev inte förskräckt över att det inte blev som förväntat eftersom jag hade läst att det kunde hända och vad som skedde ifall det hände.

Jag hade en förlossning som startade innan BF, gick fort och som slutade i vidöppen hjässbjudning och tillslut klipp och sugklocka (inte pga bebisen position, utan pga den snabba förlossningen). 

Eftersom jag hade läst om allting som hände mig blev jag inte chockad. Eller..ja...chockad blev jag väl, jag födde ju barn, men jag kände aldrig "vad hände".  

Kan tänka mig att det är fruktansvärt traumatiskt att ha ont och inte förstå vad som händer. 

Jag var inte speciellt påläst, jag hade precis börjat förbereda mig lite när hon kom 3 veckor för tidigt (med akutsnitt). Det var rätt jobbigt eftersom jag kände mig så oförberedd. 

Jag hade en ganska bra förlossning tycker jag, var mycket påläst.