Är du flersam/poly eller har en relation med någon som är flersam?

Jag tror att den viktigaste nyckeln är att vara öppen för förändring och medveten om att inga regler någonsin är skrivna i sten. Man måste vara lyhörd och beredd att anpassa sig till varandras behov. Det behöver man ju även göra i ett monogamt förhållande, men ju fler parter inblandade desto mer komplext blir samspelet.

Jag har varit inblandad i ganska många polyrelationer eller öppna relationer, men i mitt fall har det alltid varit tvåpartsförhållanden. Jag har alltså träffat flera killar samtidigt (som i sin tur träffat flera tjejer samtidigt), men de har inte haft någonting med varandra att göra. Bekanta till mig har levt i förhållanden om tre eller flera personer där alla bor ihop och är tillsammans med varandra, men det har jag ingen personlig erfarenhet av. Däremot har jag vid många tillfällen träffat mina partners andra tjejer och det har inte varit några konstigheter eller harsh feelings, utan alla är ju införstådda med vad som gäller. Skulle det uppstå några svartsjukekänslor så är det en privat angelägenhet mellan mig och min partner, inget som ska spridas till min partners andra tjejer. Det är heller aldrig så att jag umgåtts på tu man hand med en pojkvän och hans andra flickvän, utan de gånger vi träffats har varit på till exempel fester eller i andra lite större sociala sammanhang med många människor närvarande.

Jag tänker mig att det inom poly-svängen finns lite olika sociala konventioner som man följer och som kan skifta mellan olika bekantskapskretsar. Hos de jag umgåtts med har det varit självklart att man ALLTID skyddar sig med kondom (med undantag för vissa som har "primärpartners" som de bor ihop med, och "sekundärpartners" som är alla andra de dejtar, där man i det primära förhållandet ibland bara använder hormonskydd). Relationerna blir vad man gör det till... Jag har haft killar som jag varit väldigt nära och pratat med dagligen, och killar som jag bara träffar nån gång varannan vecka (alltså folk som permanent legat på nivån "dejt/älskare" snarare än partner). Oskriven regel har varit att man inte ska vara för på och ringa och störa när nån riskerar att vara ute med en annan partner, utan kommunikationen har i första hand varit baserad på chatt/sms tills dess att man vet att det är lägligt att ringa/ses.

Tack för att du svarar. Jag är lite för trött för att skriva mer ikväll. Återkommer.

Några fler som vill dela med sig?

En av mina stora farhågor är att flersamhet ska innebära att man inte har så nära relationer. Att han inte vill ha en lika djup och känslomässigt nära relation som jag. Att det inte går när man delar sin kärlek på flera. Om jag får göra en jämförelse med barn så är det ju inte så att man älskar första barnet hälften så mycket när tvåan kommer eller att kärleken inte riktigt räcker till barn nummer två. Däremot så får ju barnen mindre tid ju fler de är. Tid och engagemang är ju ändå viktigt för att en relation ska få djup och kvalitet, eller så är det iaf för mig. Annars är det ju mer av ngn sorts KK arrangemang och det är jag inte intresserad av. Nu är det visserligen inte så det är för oss men ibland oroar jag mig över att det ska sluta så.   

Snälla kan det inte komma fler som är poly och säga lite kloka saker. Eller i och för sig kanske det ska komma någon och säga att det jag håller på med är självbedrägeri istället. För det kanske det är. Han säger att han älskar mig. Han säger det ofta. Han är öm och kärleksfull när vi ses. Men vad betyder det när han säger att han älskar mig? Det betyder ju inte det traditionella att han älskar mig och vill dela vardagen och varje dag med mig i alla fall. Det kanske betyder att han gillar mig som KK, eller? Vad fan ÄR den här flersamheten egentligen? Fattar inte någonting just nu. 

Det är nog inte så många på det här forumet som är poly, så jag misstänker att du inte kommer få så mycket fler svar här  

Eftersom du känner dig osäker vill jag passa på att rekommendera dig att läsa lite på den här sidan: http://andie.se/ Den är inte uppdaterad på väldigt länge, men det finns mycket gammalt material som är väl läsvärt! Det handlar i första hand om relationsanarki, men mycket av det är väl tänkvärt även i polyrelationer. 

Nej det är väl inte så många men några är det allt. Fast varför just de några skulle hitta hit... men tack för att du gjorde det dock. Jag är helt matt av allt tänkande fram och tillbaka så jag hoppades på lite input här. 

TS, hade du bott i Stockholm hade du kunnat banna att jag inte såg ditt inlägg förrän nu, då det faktiskt var en föreläsning om poly på RFSUs lokaler ikväll. Det hade kanske kunnat ge dig litet svar, och du hade kunnat ställa frågor. Som det är får du nöja dig med mig, om ingen annan poly kikat in (har inte läst igenom hela tråden, utan svarar nu direkt på din TS).

Själv lever jag i en öppen polyrelation, en "kedja", det vill säga en relationsform där jag har en flickvän, hon har en sambo och en pojkvän, men de är inte ihop med varandra och jag är inte ihop med dem heller. Hade alla varit ihop med alla hade det kallats en "triad", eller en sluten relation. Jag har för närvarande bara min enda flickvän, men jag får om jag vill träffa andra.

Ett ex till mig har en liknande situation, även om hon gått motsatt väg - efter att vi varit ihop ett tag (medan jag var poly och hade kvar min tidigare nämnda flickvän), så träffade hon en annan polyman, och bestämde sig för att hon ville vara monogam med honom, även om han inte behövde vara monogam själv. Det var hennes val helt enkelt, och något jag respekterar.

Hur man gör är extremt individuellt. De flesta polysar jag känner är väldigt noga med att skydda sig (med kondom, vanligast) och testar sig också åtminstone årligen om de har eller har haft nya relationer, eller inför nya relationer. Jag skulle rekommendera att du och din karl gör samma sak, i alla fall testar er, om ni inte ska vara med andra, och använd kondom om ni eller i alla fall han väljer att träffa andra. Annars är den vanligaste "könssjukdomen" som sprids snabbt inom polygrupper förkylning, mot vilken inga kondomer hjälper. ;)

Svartsjuka är en klassisk fråga. Svartsjuka är en känsla, precis som vrede, glädje etc. Precis som du lärt dig att hantera vrede och andra starka känslor, kan du också kontrollera svartsjuka. Det är inte lika lätt, för vi är sällan fostrade att hantera svartsjuka, utan oftare att se det som något positivt, eller berättigat. "Om hen inte är svartsjuk är hen inte kär på riktigt" är något som folk ofta säger, eller "är du svartsjuk finns det säkert skäl till det!" Du ska inte förneka svartsjuka, för det är en genuin känsla, men du kan hantera den genom att fundera över exakt vad du känner, vad som väckte känslan (om något specifikt), och sedan lugnt och sansat diskutera det. Det kräver övning, men det är det värt, oavsett om du väljer att fortsätta leva med polymannen eller gå vidare med någon monogam person. Det är lättare att be om något om man har kännt efter vad det är, än att skylla på partnern.

Fnurror på tråden kan ge olika effekter beroende på hur länge man varit ihop, och hur väl man känner de andra parterna. Jag känner till exempel min flickväns sambo relativt väl. När de grälar kan jag ge råd och stöd, eftersom jag vet hur de båda fungerar. På samma vis kan han ge råd när jag och flickvännen har någon fnurra. Kärnan är att jag vill henne väl, och då sambon är bra för henne så vill jag att även han ska må bra. Och vice versa. Om du tycker om polymannen, och vill ge det ett försök, försök att ha det perspektivet. Ju gladare han är för att hans relationer fungerar (inklusive ert) desto mer energi och kärlek har han att ge, även till dig. På samma vis måste du också må bra för att kunna vara till glädje för honom (även om du givetvis först och främst ska se till att vara glad för din egen skull, det kommer ALLTID först).

Jag hoppas jag inte missade någon fråga, i så fall får du upprepa den, eller fråga vidare om något är oklart eller som du inte håller med om. :)        
              

Tja, se det som att ha flera barn. Ingen skulle ju säga att någon som har flera barn har mindre intim eller djup relation till var och en av barnen. Det är litet samma sak. Och precis som med flera barn är väl det största hindret faktiskt tid, snarare än känslor. Så det går alldeles utmärkt att ha ett djupt, seriöst förhållande. Däremot kan det ta ett tag, speciellt om han är gift och har familj. Men det beror också på hur hans fru tänker och vilka överenskommelser de har. Det kan ju vara klokt att fråga hur mycket tid han har, och se om du tycker att det räcker (i alla fall till en början), eller om det känns för "tomt" för dig.

Hur det slutar är alltid svårt att veta. Jag och min tidigare nämnda flickvän har snart varit ihop i tio år, hon och hennes sambo i fem-sex år ungefär. Så för oss har det fungerat bra, men det är ju ingen garanti för att det fungerar för er. Det kan bara tiden utvisa, hur bra ni passar ihop, och vilka önskemål och behov ni kan tillfredställa hos varandra. 

Kul att du tog barnparallellen förresten, jag brukar använda just den själv ofta. :)    

Vi är fler än du tror!

Flersamhet är som att skaffa sig flera barn, fast i kärleksrelationer istället. Om du förstår vad jag far efter. Att man inte behöver välja mellan A och B, och ditcha en för en annan, utan att man faktiskt kan få båda.

Jag skulle i alla fall inte använda ordet "älskar" om ett KK, men det är kanske bara jag. ;)

Kanske, kanske inte. Du får fråga honom vad han menar, det kan ju inte jag veta. Om han kan tänka sig att dela vardag med dig, om än troligen inte exklusivt bara med dig.