Känner igen det du beskriver! Har en 6-årig son (utan diagnos) som vi föräldrar misstänker har asperger. Har kontakt med specialpedagog, men avvaktar med utredning. Bland sonens svårigheter finns en del matproblem.
Han är väldigt petig med maten och äter bara ett fåtal maträtter. Maten ska inte vara blandad (grytor och gratänger funkar inte), han gillar inte när det är blandade konsistenser t.ex. fruktbitar i yoghurt, grönsaksbitar i soppor. Helst ska allt ligga i sina separata högar på tallriken, men själv kan han sedan blanda lite. Han äter ingen form av potatis.
Han kan fortfarande inte förstå att frukost äter man på morgonen, lunch mitt på dagen osv., begreppen verkar helt nya för honom. Jag vet inte hur många gånger jag har förklarat det för honom. Ibland tycker han helt plötsligt att något är äckligt, trots att han älskade det veckan innan. På samma sätt som din son vill han smaka saker som vi redan vet att han kommer spotta ut. Vi har haft en del problem med dagis där vikarier tvingat sonen att äta upp maten, vilket har gjort det värre. På dagis brukar han ofta lassa upp en stor portion av mat, men sedan vill han inte äta. Det skapar ju en del irritation förstås. Hans bordskick är inte det bästa, och jag tjatar ofta att han ska sitta kvar på stolen, hålla glaset med båda händer, sluta svänga huvudet fram och tillbaka osv. Känns riktigt tråkigt...
Blir så ledsen över sonens svårigheter. Vill att han ska ha en bra självkänsla, men med allt gnäll och tjat han får undrar jag ibland. Känner att jag inte räcker till.
