En andra livskris, någon som är/har varit i liknande sits?

Långvarig psykodynamisk psyokoterapi?
För att lära känna dig själv och lära dig att "ta hand om dig"

Ibland har man inte fått det man har behövt när man var liten. Det kan ta sig uttryck i psykisk ohälsa när man blir vuxen. Genom PDT får du chans att ta igen det du inte fick.  

Hej!
Min spontana tanke av det du skriver är om du skulle behöva mer hjälp än den du kan få av en kurator? Kuratorer i all ära, men så vida kuratorn inte har flera bra metoder och redskap, vidareutbildningar etc kanske du "mjölkat ur" den hjälp du kunnat få där just nu. 

Är inne i min andra diagnosticerade depression (har nog varit mer eller mindre deprimerad hela tiden under mitt liv) och första gången fick jag stöd av en mentalskötare. Det var bra då, men denna gång har jag både en kurator som är psykoterapeut via psykiatrin, och dessutom har jag stöd privat via en psykoterapeut-kbt-terapeut som har flera andra metoder hon använder sig av som är fantastisk. Jag har dubbelt stöd så att säga, och de fyller helt olika funktioner. Den ena hjälper mej med det löpande som kommer upp i livet, och den andra jobbar mer på djupet i saker som hänt och bygger upp mej på ett sätt en "vanlig" kurator inte kan om han/hon inte har en massa vidareutbildningar. 

Jag tar all hjälp jag kan få, har även sjukgymnast via psykiatrin som hjälper mej med mina spänningar, med avslappning etc. Kanske du behöver diskutera annan medicinering? Jag har denna gång medicinerats med tre olika preparat (inte samtidigt) under det senaste dryga året. Inget preparat har hjälpt mej att må särskilt mycket bättre utan bara gett mej fysiska och psykiska biverkningar. Håller nu på att trappa ut nuvarande medicin för att få testa ett annat preparat som jag hoppas mycket på. 

Jag vet inte om vi har jämförbara situationer, men jag önskar dej i alla fall snabb förbättring. Att må dåligt på detta vis är så destruktivt! Jag försöker jobba med mej själv i pyttesteg, för det är inte enkelt att åstadkomma en förändring.  

Vill du skriva privat och utbyta tankar får du gärna göra det. Jag har lärt mej att här på FB kan man inte ventilera allt för känsliga saker eftersom det finns många som gärna kränker andra och klampar på som en elefant i en porslinsaffär bara för att själva få känna sig präktiga och felfria för en liten stund. 

Om du klickar på mitt namn borde du komma in på min profil och där ska ju finnas en funktion för att skriva privat. :)

Jag har inte varit i din sist med "en andra kris" "bara" varit sjukskriven en gång för depression i trettio års ålder som du beskriver det. Kan vara rädd för att hamna där igen. Men det som du beskriver, att jobbet som förr varit din drivkraft nu känns meningslöst är väl själva kärnan i hur det är att vara deprimerad, att det som förut gav mening och kraft nu inte gör det. jag tror som du skriver att det (om det är möjligt) är bra att tvinga sig själv till vissa saker, tex arbetsträna men vara mkt vaksam på hur man reagerar på detta. I börkan kan ångesten och depressionen öka men det är ju helt naturligt och en tröskel som du måste över. Däremot kanske du måste ändra ditt förhållningsätt och tankar om dig själv och jobbet, men jag tror inte en depression går över för att man struntar i att göra det som är jobbigt.

Kan tipsa om saker som hjälpte mig kanske har du redan testat eller så kan du få några uppslag;
- Dagliga promenader, i dagsljus(har visat sig lika effektivt som medicin mot depression i vissa studier).
- Fiskolja(jag själv tog ett tillskott som heter eye-q tror jag, den flytande varianten). Finns också studier som visar att många deprimerade blir hjälpta av detta.
- Massage, eller sjukgymnastik. Hjälpte mig oerhört mkt mer än "prat terapi" som jag också testade.
- Läsa om andra i liknande situation eller sk själv hjälps böcker( bibliotek är gratis, hjälpte mig även om det finns både bar och dåliga böcker.).
- Mindfulness, avslappning, qi-gong, finns många bra och ganska billiga CD skivor som kan kan följa steg för steg. Känns kanske fånigt början men varför inte ge det ett försök.

Och kom ihåg att det inte går över en natt att sluta vara deprimerad men du har klarat det tidigare och du kommer att klara det igen. Allt i livet förändras ibland till det bättre och ibland till det sämre. När jag var deprimerad kändes det på riktigt som att det alltid skulle vara så men det stämmer ju inte. Dina deprimerade tankar är något du har just nu men det är inte så att de måste vara där för alltid. Det är tankar och känslor, inte DU om du förstår vad jag menar. Lycka till, du kommer fixa detta så småningom, det känner jag på mig!