Nån mer som velar mellan att göra KUB och att skita i det?

Nu är jag i v 28 men jag tackade nej till kub. Här i Örebro får alla göra det gratis men jag tänkte som dig att risken pga ålder är liten, är 30 och om det nu blir ett ds barn så blir det det. Kände oxå "press" från omgivningen att göra det och min Bm var väldigt tydlig med vad hon tyckte. Nu vet jag ju sen rul v 19 att vårt barn är friskt och jag har inte ångrat mig. Kanske gör jag kub mes nästa barn men då mest för att slippa vänta så länge på att få se att barnet levde och mådde bra. :)

Tack för svaret! Jag tänkte också att det räcker med RUL i vecka 18 men BM var väldigt på vad gäller KUB. När jag sen inte var intresserad av KUB så sa hon lite tröstande att "man brukar ju se om något är tokigt på RUL och då hinner man ju fortfarande göra abort".. herregud...

Känner igen det där, min Bm tittade väldigt konstigt på mig när jag tackade nej. Hon skickade med mig massa information och sa att jag skulle diskutera igenom det med min partner ordentligt. Man ska inte gå runt och förvänta sig att barnet är sjukt tycker jag. Dessutom är ju kub bara statistik som inte garanterar nåt säkert svar.

Nej precis, det ger ju inget 100% svar samt att barnet kan ju ändå ha en mängd andra handikapp som man inte kan kolla upp. KUB verkar anses vara nån slags universallösning för att få det perfekta barnet och riktigt så enkelt är det ju inte.

Nej klart du inte ska göra det om du inte vill! Men det är inte bara Downs man kan hitta markörer för utan två till kromosomstörningar där barnet faktiskt inte kan överleva speciellt länge. De är mer ovanliga än Downs men också betydligt allvarligare.

Hälsar en som gjort kub frivilligt vid 28 och 31 års ålder.

Klart du inte ska göra det om du känner så. Då finns det ju ingen anledning. Jag gjorde det, var 26 vid tillfället men både jag och min man kände att om det skulle vara nåt fel så ville vi veta det innan för att ta ställning till om vi då ville avbryta.

Eftersom man inte får veta något genom kub så valde jag bort det. Hade jag inte kunnat tänka mig att ta risken för de trisomier man screenar för så hade jag gjort fvp eller mkp på en gång, men jag ville inte riskera missfall.

Min åsikt är att man måste vara väldigt säker på sin sak. Oavsett val.
I många fall så kanske inte just abort är en valmöjlighet, av olika orsaker, men då gäller det att vara säker på att kunna hantera den ev. psykologiska pressen om barnet har en kromosomförändring. Liakdant åt andra hållet att då måste man vara beredd på ev risker med fostervattenprov etc.

Jag håller fullständigt med dig att man kan bli näst intill idiotförklarad om man nekar sådana tester eller inte söker sig utanför sitt landsting för att få dom. Jag väntar mitt tredje barn, 39 år och enligt statistiken har alla riskfaktorer. Min åsikt enligt detta var, finns det något ni kan göra för mitt barn under de 9 månader det lever i min mage? Nej! Ok. då avvaktar jag och är det så att vi får ett handikappat barn så är det fortfarande vårt barn, lika älskat som de andra.

När ni läser detta så kan det vara bra att veta att jovisst, vi har sagt nej till alla tre barnens tester men vi har också stor erfarenhet av att jobba med både barn och vuxna med mentala och fysiska handikapp som tex Downs Syndrom etc.

Lycka till!