• Anonym (Nyfiken)

    Ni familjehem hur ofta har barnet umgänge?

    Ni som är familjehem med långtidsplaceringar alt uppväxtplaceringar, hur ofta har era placerade barn umgänge med bioföräldrar? Hur gamla är barnen? Vi har en uppväxtplacering som nu är 2 år och h*n träffar biosarna 1 gång månad. Bara nyfiken på hur det kan se ut  hos andra. Sedan en ärlig fråga - tycker ni det är jobbigt med umgänget? Skulle ni vilja ha det mer sällan? Vi kan tycka det är jobbigt även om det känns bättre nu när det bara är 1 gång mån, tidigare var det var fjortonde dag.

  • Svar på tråden Ni familjehem hur ofta har barnet umgänge?
  • smulpaj01

    Hur vet ni att det är en uppväxt placering?

    Jag trodde inte soc fick lova sånt?! För barnets skull är det väl inte så bra att umgänget har halverats istället för tvärtom?!

  • Anonym (Nyfiken)

    Soc LOVAR inget, dom gör en bedömning utifrån den information de har om familjen. Om dom gör bedömningen att det inte kan tänkas som rimligt att barnet kan flytta hem till sina föräldar under sin uppväxt så får dom visst kalla det för uppväxtplacering! Sedan kan allting ändras och omprövas och allt prövas igen i domstol. Men som sagt var varför tror så många att soc LOVAT något för att de gjort bedömningen att barnet inte kan flytta hem igen? Sedan är det just för BARNETS skull som umgänget minskat då barnet mår dåligt av umgänget och faktiskt är rädd för föräldrarna. Men som sagt Soc har INTE LOVAT NÅGOT, de har gjort en BEDÖMNING som ALLTID kan omprövas om nya saker uppkommer.  Sedan var min fråga om hur umgänget ser ut för er andra i liknande situation, inte om hur soc kan påstå att det är en uppväxtplacering. Varför har så många här ute på familjeliv så svårt med sin läsförståelse? Ni som retar upp er på ordet uppväxtplacering, framför era klagomål till Socialstyrelsen som är överordnad tillsynsmyndighet för Socialtjänsten.

  • Anonym (familjehem)

    vårat barns bio får komma 1 gång i månaden men hon kommer dock inte ibland :-/ , har umgänge med syskon som bor i ett annat familjehem 2 ggr i månaden. tycker inte själva umgänget är så jobbigt vare sej med mamman el syskon däremot tycker barnet det e jobbigt 
    barnet är 2½ år  och har inte bott hos mamman sen hon va 9 månader under denna tiden har dom träffats 7 ggr (4 ggr förra våren och 3 ggr denna våren) 

  • Anonym (Nyfiken)

    Ganska lika då alltså som oss och vi har ju placerade barn i ungefär samma ålder.  Synd att mamman uteblir ibland för er, det gör det ju mer oroligt för barnet, bio-föräldrarnatill våran placering kommer alltid på umgänge hos oss det är väl bra för barnet på ett sätt även om h*n är rädd och orolig för dem. Men vi är ju alltid med och lämnar inte föräldrarna ensamma med barnet, det skulle inte gå (och  vi är tillsagada av soc att de inte ska vara ensamma med barnet). Kul att du svarade och ha det bra framöver!

  • Anonym
    Anonym (Nyfiken) skrev 2012-04-25 11:37:30 följande:
    Ganska lika då alltså som oss och vi har ju placerade barn i ungefär samma ålder.  Synd att mamman uteblir ibland för er, det gör det ju mer oroligt för barnet, bio-föräldrarnatill våran placering kommer alltid på umgänge hos oss det är väl bra för barnet på ett sätt även om h*n är rädd och orolig för dem. Men vi är ju alltid med och lämnar inte föräldrarna ensamma med barnet, det skulle inte gå (och  vi är tillsagada av soc att de inte ska vara ensamma med barnet). Kul att du svarade och ha det bra framöver!
    Vad är tanken bakom att ett barn på regelbunden basis ska träffa några som det är rädd för och som tydligen är farliga för barnet eftersom de inte får vara ensamma med barnet?
  • smulpaj01

    Undrar lite som sista "anonym", är det för barnets eller föräldrarnas skull?

  • Anonym (familjehem)

    det e väl för föräldrarnas skull oftast, barn som blir placerade när dom e så små har ju inget behov att träffa bioföräldrarna när föräldrarna inte har nån trygghet att erbjuda

  • Anonym (Nyfiken)

    Vad jag vet så är väl soc skyldiga att medverka till att ett umgänge ska bli av. Sådant är väl reglerat i Socialtjänstlagen antar jag? I vårt fall känns det mest nu som om det är för föräldrarnas skull som umgänget sker men som familjehem kan man inte göra något annat än att påpeka för soc hur barnet reagerar. Vi är skyldiga att följa det som bestämts vad gäller umgänge och får inte försvåra att umgänge blir av. I övrigt så får ni nog kontakta Socialtjänsten och fråga vad meningen är men umgänge när ett barn inte mår bra av det - jag har inget vettigt svar.

  • Anonym (Rättighet)

    Barnet har rätt till sina föräldrar, dessvärre inte rätt att avsäga sig kontakten. Sjukt då kontakten kan skada barnet. Barnet i vår familj blev så trasigt varje gång hen träffade sin far så det krossade våra hjärtan. Barnet kissade ner sig, drömde mardrömmar, gömde mat och slutade prata i dagar upp till veckor efter umgänget. Men föräldern hade ändock rätt att träffa barnet. Helt sjukt! För att skydda barnet gav vi upp som familjehem till slut vilket medförde att barnet hamnade på andra sidan landet i barnhem och då orkade inte pappan bry sig utan umgänget upphörde. 

    Vi älskade barnet som ett eget så beslutet var vidrigt att ta, men för oss blev det till slut enda sättet för att skydda barnet. Hen är idag ung vuxen med mycket ilska och frågor, en del riktat mot oss men främst mot biopappan och samhället i stort. Hen har inget förtroende alls för socialtjänsten dessvärre.  Jag hoppas att hen kan bli hel i sin själ för det som hen varit med om i sitt liv är vidrigt. Vår kontakt har dock tagits upp igen och blir bättre och bättre vilket känns bra. Under flera år hade vi ingen kontakt alls då det inte tilläts. har man ett barn i sin familj i flera år så blir ju barnet en del av familjen. Tycker verkligen att socialtjänstlagen behöver ses över och ta mer hänsyn till barnen. 

  • Anonym
    Anonym (Rättighet) skrev 2012-04-26 15:00:25 följande:
    Barnet har rätt till sina föräldrar, dessvärre inte rätt att avsäga sig kontakten. Sjukt då kontakten kan skada barnet. Barnet i vår familj blev så trasigt varje gång hen träffade sin far så det krossade våra hjärtan. Barnet kissade ner sig, drömde mardrömmar, gömde mat och slutade prata i dagar upp till veckor efter umgänget. Men föräldern hade ändock rätt att träffa barnet. Helt sjukt! För att skydda barnet gav vi upp som familjehem till slut vilket medförde att barnet hamnade på andra sidan landet i barnhem och då orkade inte pappan bry sig utan umgänget upphörde. 

    Vi älskade barnet som ett eget så beslutet var vidrigt att ta, men för oss blev det till slut enda sättet för att skydda barnet. Hen är idag ung vuxen med mycket ilska och frågor, en del riktat mot oss men främst mot biopappan och samhället i stort. Hen har inget förtroende alls för socialtjänsten dessvärre.  Jag hoppas att hen kan bli hel i sin själ för det som hen varit med om i sitt liv är vidrigt. Vår kontakt har dock tagits upp igen och blir bättre och bättre vilket känns bra. Under flera år hade vi ingen kontakt alls då det inte tilläts. har man ett barn i sin familj i flera år så blir ju barnet en del av familjen. Tycker verkligen att socialtjänstlagen behöver ses över och ta mer hänsyn till barnen. 
    Hur kunde ni veta ann ni skulle "rädda" barnet med att säga upp uppdraget? låter märkligt. Ni visste väl inte innan vart barnet skulle hamna om ni gav upp uppdraget?
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-04-28 19:47:49 följande:
    Hur kunde ni veta ann ni skulle "rädda" barnet med att säga upp uppdraget? låter märkligt. Ni visste väl inte innan vart barnet skulle hamna om ni gav upp uppdraget?

    Låter mer som om dom gav upp uppdraget för att dem själva tyckte barnet blev jobbigt.

    Nej, man vet inte var barnet kommer hamna! 
  • Anonym (Rättighet)
    Anonym skrev 2012-04-28 19:47:49 följande:
    Hur kunde ni veta ann ni skulle "rädda" barnet med att säga upp uppdraget? låter märkligt. Ni visste väl inte innan vart barnet skulle hamna om ni gav upp uppdraget?
    Vi fick rådet av vår kontakt på socialförvaltningen att det var det enda vi kunde göra och hon skulle å sin sida göra vad hon kunde för att flyttningen skulle bli så lång som möjligt. Ingen garanti dock. 
    Anonym skrev 2012-04-29 07:56:46 följande:
    Låter mer som om dom gav upp uppdraget för att dem själva tyckte barnet blev jobbigt.

    Nej, man vet inte var barnet kommer hamna! 
    Barnet var inte jobbigt! Barnens psykiska hälsa var jobbig för barnet och det krossade våra hjärtan eftersom vi inte kunde hjälpa och skydda barnet tillräckligt! Men aldrig att vi ens tänkte tanken på att det var BARNET i sig själv som var jobbigt. Hen var världens goaste unge med så mycket kärlek, tankar och upptäckarlusta så man blir glad av bara tanken. 
  • Anonym
    Anonym (Rättighet) skrev 2012-04-26 15:00:25 följande:
    Barnet har rätt till sina föräldrar, dessvärre inte rätt att avsäga sig kontakten. Sjukt då kontakten kan skada barnet. Barnet i vår familj blev så trasigt varje gång hen träffade sin far så det krossade våra hjärtan. Barnet kissade ner sig, drömde mardrömmar, gömde mat och slutade prata i dagar upp till veckor efter umgänget. Men föräldern hade ändock rätt att träffa barnet. Helt sjukt! För att skydda barnet gav vi upp som familjehem till slut vilket medförde att barnet hamnade på andra sidan landet i barnhem och då orkade inte pappan bry sig utan umgänget upphörde. 

    Vi älskade barnet som ett eget så beslutet var vidrigt att ta, men för oss blev det till slut enda sättet för att skydda barnet. Hen är idag ung vuxen med mycket ilska och frågor, en del riktat mot oss men främst mot biopappan och samhället i stort. Hen har inget förtroende alls för socialtjänsten dessvärre.  Jag hoppas att hen kan bli hel i sin själ för det som hen varit med om i sitt liv är vidrigt. Vår kontakt har dock tagits upp igen och blir bättre och bättre vilket känns bra. Under flera år hade vi ingen kontakt alls då det inte tilläts. har man ett barn i sin familj i flera år så blir ju barnet en del av familjen. Tycker verkligen att socialtjänstlagen behöver ses över och ta mer hänsyn till barnen. 
    Vi hade ett liknande uppdrag som er. Vi såg hur illa" vårat" barn for med mycket inlbandning från föräldrarna. Tyvärr hade vi vid det tillfället inte en socialsekreterare som såg till barnets bästa utan till mammans, som hon kände sedan tidigare. Vi talade med dennas chef och sa upp uppdraget. Detta är inget lätt beslut, men det var nödvändigt för både barnet och oss. 
Svar på tråden Ni familjehem hur ofta har barnet umgänge?