Kattungar och Förälder

Hon luktar ju konstigt nu efter sjukhusvistelsen. Mina katter reagerar alltid när nån i gruppen vart in till veterinären..speciellt efter operation. Jag gissar att det hela lägger isg ganska snart.

Jag har haft kattungekullar och samtidigt haft katthanar.. En del katthanar har blivit lite vresiga och fräser och har sig.. Det är väl en ny och ovan situation även för dom! Men av min erfarenhet så blir det bättre när kattungarna blir större!! Sen kan det säkert vara så att honan luktar annorlunda efter att ha varit hos veterinären..
Så ta inte ut nån katastrof i förskott och sära på dom.. 

Hur länge ska jag ha dom särade? Jag har en glasdörr intill hallen så han kan se genom det och jag med, Önskar jag hade en riktig dörr för glassdörren känns så elakt. ._.

Någon mer som har erfarenhet? Hade varit lugnande med olika perspektiv och svar på saken, inne på trejde dagen nu.
Har nu ungarna i en låda framför mina fötter. Honan och hanen står och stirrar på varandra. Hanen har bara fräst ett par gånger, annars är han villig att gå fram och tillbaks att nosa på henne utan att slåss. Men minste tecken på våld och jag särar dom varsitt rum igen och provar på nytt nästa dag.
Försöker hålla han sällskap så gott jag kan när jag lagar mat eller toa besök, eftersom honan är väldigt beroende av mig att vara närheten av ungarna så att hon ligger still vid dom. 

Jag förstår att det är jobbigt!! Men jag är säker på att det blir bättre!
Det är kanske inte så konstigt att hanen reagerar på att flocken utökas. Det känns säkert konstigt för honom samtidigt som han är nyfiken. 
Det får ju inte bli så att han blir utstött och utestängd hela tiden, så det är bra att du försöker ha dom i samma rum!
Att de fräser åt varandra tycker jag inte är så oroväckande, men om hankatten börjar slåss och visar att han försöker skada honan eller ungarna så är det nog bra att du särar på dom.

Förstår att det är en jobbig situation!! Klart att honan vill ha sällskap och uppmärksamhet! Brukar vara så speciellt första kullen de har, då vill de helst att man är i närheten 24/7. Men hankatten vill ju också ha uppmärksamhet...Så jag förstår att det är tufft...

Bara de får vänja sig så blir det bra!! Jag kan inte säga om det tar två dagar till eller två veckor...Ha tålamod...!

Går det bra för honkatten då? Funkar det bra så ungarna får mat och omvårdnad av henne? 

Stäng in honan för hon blir alldeles för stressad av hanen, det är jätteviktigt att hon har lugn och ro nu annars kan hon börja flytta runt ungarna.
Rekommenderar dig att boka tid bums för kastrering av hanen då han pga detta med ungarna definitivt kan börja revirmarkera.
Sen kan jag inte låta bli att undra hur fan du kan missa att har man två okastrerade katter så blir det ungar. Låt mig gissa att honan är på tok för ung för att föda ungar? Dessutom två syskon...vad säger man... mycket oansvarigt. Men det blev väl en dyr läxa pga snittet, många många sköna tusenlappar

Nu är skadan redan skedd och TS har förmodligen lärt sig en läxa.
Men jag håller med, hankatten bör kastreras omgående... 

Hanen kastrerades när jag upptäckte att Honan var dräktig, hade dom särade tre hela dagar eftersom det var fullbokad tills på fredag för en tid för kastrering, tanken var att kastrera honan månaden efter men så självklart kluddade försäkringskassan med bidrags pappren som aldrig kom fram till mig för att skrivas på, så det var 2-3 hela månader ont med pengar att kastrera honan med tanken på hyran, mat och respengar.
Honan är ungefär 8 månader, den förra ägaren sa att dom bara var 2 månader gamla, men efter att ha gått genom kesjarsnitten så var det 2 månader ytterligare gamla än vad jag hade fått höra.

Tyckte att det var konstigt att hon redan var dräktig som 4 månader gammal, men egentligen så var hon redan 6 månader då detta hände så helt oförberedd eftersom jag väntade mig minst att hon skulle vara 5-6 månader gammal innan det hände, dessutom rekommenderade inte Veterinärer att man kastrera/sterilisera katter under 6 månader. Så allt deta på grund av fel information av förra ägaren. 

Så fråga gärna först hur allt detta hände innan du dra slutsatser helt i onödan Captain obvious, tacksam om råden men ska du vara spydig samtidigt helt i onödan så hjälper det ingen. Ta din attityd till ett mörkare samhälle och spara rum till de folk som är trevligare. Alla har gjort misstag, inklusive dig i sina liv, finns inga undantag.Åtminstonde någon som vet hur man kan vara trevlig utan spydigheter, det tackar jag för. :D

Jag låter dörren vara öppen i ungefär 2 timmar eller 1 timme per dygn så att båda kan gå omkring efter att kattungarna ha fått mat och sover, har en handuk över dom för att hålla värmen medans honan går omkring.

Själv under tiden så sitter jag på fåtölj framför och väldigt nära ungarna medans jag har koll på dom, för varje gång han fräser så skakar jag bara på vattenflaskan så låter han blir tills han gör det igen. Om han skulle vissa tecken på att slåss mer än att fräsa, då sära jag på dom direkt.
Jag håller honom sällskap i hallen när jag gör frukost, mat, toa besök eller byter hans mat/kattlåda, leker med han och kelar. Men bara om honan har matat ungarna först eftersom hon har tendens att gå omkring när jag inte är närheten av henne och ungarna.
Jag ser till att ungarna kommer åt spenorna när honan ligger vid dom och dom kryper upp till henne, om en unge hittar en spena då börja dom andra slåss om samma spena, så jag får hålla en i taget försiktigt och leda dom till en ledig spena tills dom har fått suggrepp om en, kelar med honan lite så att hon varken rör sig eller tvättar sig medans dom äter, hon går också på smärtstillande medecin som jag ger henne varje morgon.
Annars från morgon till natt så håller jag reda på honan och ungarna så allt går som det ska.

Försök att låt bli att sära dem.... det kommer att gå bra. Haft mängder med kattungekullar och både han- o honkatter. De brukar hjälpas åt o rätt vad det är ligger där ngn vuxen hankatt o diar honan ....

Jag tycker det låter som du gör det allra bästa av situationen!
Försök låta dom vara i samma rum så mycket som möjligt om du kan hålla koll på dom. Du kan ju öka på de där 2 timmarna/dygn allteftersom!  Det är ju bra om dom får chans att vänja sig vid situationen så att det kan börja kännas naturligt för alla parter! 

Bra att du hjälper katthonan och ser till att det funkar med matningen! Hon blev ju en ung kattmamma...Men de brukar ha den omvårdnaden i ryggmärgen på något vis..

Jag har haft en del hankatter. Och när det blivit en kattungekull så har de reagerat på olika sätt!
En hane var helt lyrisk! Satt och kollade på ungarna ner i korgen hur länge som helst, och så fort nån av dom pep så var han där och nosade och tvättade dom. En annan hane var livrädd för ungarna. Han vågade inte gå i närheten. Sen när de började rulta runt och försökte ta sig till honom så märktes det att han tyckte att det blev obehagligt så då smet han iväg. Men när de blev större och började se ut som "riktiga" katter så gick det bra!
Så det kan bli alla möjliga reaktioner! 

Sen måste jag bara säga att trots att det är jobbigt nu och det blev som det blev..så njut av att ha kattungar! För det är fasen det sötaste som finns!!  Tänk om 2 veckor när de får ögon...Så sött!! =)

Katter som bor tillsammans parar sig sällan. Tro mig, jag har försökt avla på speciellt utvalda färgkombinationer och det går inte! Honan släpper inte till åt sin "sambo" .... däremot går hon lätt ut o parar sig med grannens slagskämpe då hon löper och så gick den planerade aveln åt skogen!

Det tar av min tid, men som tur är så börjar jag inte jobba helt förrän 4 maj på en onsdag, sen fredagen därefter. Bara dom två dagarna i varje vecka på Maj, Mor och Syster bor i närheten så att dom kan hålla koll på dom ifall det behövs.

Har haft min Hankatt nu i samma rum ungefär 5 timmar nu tror jag? Väste bara en gång mot honan men dom går efter varandra sakta och säkert, par tillfällen dom la närheten av varandra på golvet knappt en halvmeter utan ljud, och ett tillfälle Hankatten kom springades och små tacklade honan lekfullt och sprang iväg igen samma sekund.

Förlarade en kattunge dock, den hade ett fel i strupe och led, det ända humana jag kunde göra var att avliva den istället för att dra ut på lidandet av stackarn, bad veterinären att göra det i min famn och inte helt ensam i ett enskilt rum med en okänd veterinär. Begravde den vid ett träd bland alla andra djur som man har haft tidigare när jag bodde hos min far som barn, så ensam är den inte ett och annat sätt. Dom nadra två lever fortfarande, tanken var att jag skulle e ut dom när dom har blivit gamla nog, men efter det där så behåller jag dom, min mor får den ena ungen eftersom hon var väldigt fäst vid den som gick bort.

Annars går det åt rätt håll, hoppas jag.
Bara nyfiken på kroppspråken hos en kattunge, hur vet jag om dom har fått i sig tillräckligt med vätska från Kattmamma's spena?
När visar dom et ttäcken när dom är hungriga,  galer dom högt?
Hur länge bruka dom sova när dom har ätit?
Så många frågor jag har men så lite jag vet, googlar konstant och läser så mycket jag kan som verka nödvändigt. Vore trevligt att veta mer om någon har nåt att dela med sig. Jag laddar upp bilder på ungarna vid min nästa post.

Tack i förhand! 

Ta det lungt! Kattmamman kommer att fixa sina ungar bra. Kattor är i regle duktiga mammor och håller koll på barnen på alla sätt! Katter är lättsamma på det sättet ..... Låter man dem vara ifred så sköter de sig själva. Så länge mamman beter sig lungt så mår ungarna bra!

Det låter ju jättebra! Att de kan vara i samma rum och börjar bli mer bekväm i situationen!

Sorgligt med kattungen som inte klarade sig...det är aldrig kul  

Hur gamla är ungarna nu? En vecka? De sover ju vääääldigt mycket när de är så små. I stort sett hela tiden! Sova och äta är väl det de gör! Och om de är hungriga så försöker de väl hitta till mamman. De är för små för att göra några hungersskrik.. Om dom får i sig tillräckligt med mat märker du ju om dom ser ut att växa och bli starkare. 

Skönt när man kan behålla kattungar eller får ge dom till folk man känner och vet tar väl hand om dom!! De bör dock bli 12 v innan de lämnar mamman.   

Imorgon så är dom en vecka gammal ungefär. Har lätt att få panik speciellt när jag bor själv och tar hand om dom.
Dom åt väldigt mycket i början men med tiden som har dom börjat sova mer, ganska vanligt enligt dig ser det ut som så tror jag kan pusta ut nu lite.
Bruka små peta på dom för att vara säker, jag är en väldigt försktig och paranoid typ när det kommer runt detta typ av ansvar. Gör det bästa av det dock.
Låter Honan och ungarna sova i en kattbur eftersom det är enklare att hålla värmen i den för ungarna och honan kommer och går nån gång varje timme. Ibland behöver även en kattmamma paus, eller?
Försökte ta bilder men hittar inte min mobil någonstans. xD
Annars har jag Facebook, "Christer Börje Jansson". Där har jag bilder som min syster och jag har tagit under hela denna veckan.
Håller mig uppdaterad här, får mig känna en aning lugnare. xD 

Visst, mamman går lite till o från, hon måste ju äta och gå ut och göra sina behov. Hon känner i spenarna när det är "mat-time" för ungarna och går till dem

Hur går det TS?