Bara jag som VILL vara singel?

Finns det fler än jag här som inte vill vara i ett förhållande och som har känt det så länge?

Jag har varit sambo tidigare och när jag blev singel var jag nästan desperat i början. Jag kunde ju inte vara ensam, jag måste hitta någon.

Men nu har flera år gått och jag vill inte längre hitta någon, saknar aldrig Kärleken.

Min omgivning tycker jag är konstig. Känns det inte ensamt, saknar du inte sex, vill du inte ha någon att bygga ett liv med?

Nej. Jag vill inte ha barn så ur det avseendet behövs ingen kille. Jag har ett djur däremot som jag älskar, som ger och tar emot gos, sällskap och kärlek.

Jag gillar att kunna göra vad jag vill, när jag vill, inte behöva kompromissa eller ta hänsyn till någon annan hela tiden. Vill jag hitta på något kan jag ringa en vän eller göra det ensam.

Mina sexfantasier är både bättre och mer spännande i sängen än mina tidigare pojkvänner.

Jag behöver inte ägna tid åt att analysera någon, vara orolig för att bli sviken eller gräla. Många i min omgivning har dåliga förhållanden och här på familjeliv verkar urusla pojkvänner stå som spön i backen.

Jag är huvudperson i mitt hem och jag behandlar mig alltid med respekt. Givetvis finns det de jag älskar mer än mig själv; min familj, några vänner, mitt djur. Men i övrigt är kärlekshistorien med mig den mest givande kärlekshistoria som jag haft. Så varför laga det som inte är sönder.