Min man är så bufflig!

Antagligen har han tröttnat på att ha din mamma boendes hemma hos er. Jag skulle själv lessna på min egen mamma efter en 3-4 dagar så jag måste erkänna att jag har all förståelse om han känner så.

Kanske vill han inte göra dig ledsen och säga att han är trött på svärmor, trots allt så höll han ju med om att hon skulle bo där 3 veckor så det kankse känns dumt att han ändrat sig. Och samtidigt är han så jäkla less att han bara inte orkar vara trevlig längre, han har ju "bjudit till" i 3 veckor.

Nu är dock snart veckorna med mamma slut och förhoppningsvis slutar han då att vara sur och bufflig. Stå ut. Prata med maken och säg att du också längtar tills ni får lite egen tid (så egen som den nu blir med 2 barn) så kanske han blir lite gladare.

Jag förstår om han är trött. Jag höll på att storkna när hans föräldrar var här i en ynka vecka i somras.

Men nu svarar han knappt på tilltal. Ber hon honom om nåt så går han demonstrativt jättesakta. Verkligen demonstrativt. Det känns sårande gentemot mamma som slitit häcken av sig med äldsta barnet i tre veckor.

Hur säger man på ett snyggt sätt att man är dödligt less på att ha svärmor i huset och helst vill kasta ut henne med huvudet föra? Jag trivs med mina svärföräldrar, men mer än två nätter vill jag inte ha dem boende hos mig. Tre veckor låter som en evighet! Inte undra på att karln är butter!

fast han kan ju vara trevlig iaf...eller iaf inte Otrevlig...

Ja, det är det jag är ute efter. Inser att han är trött, men det var han själv som ville att hon skulle stanna en vecka till för att han skulle hinna med ett projekt på jobbet och jag skulle få avlastning.

Jag tycker man får försöka vara trevlig oavsett trötthetsgrad. Han behöver inte sitta och prata med henne men svara normalt på tilltal, typ se henne i ögonen när hon säger modmorgon. Jag skäms för honom just nu!

Berätta då att du skäms för honom. Han beter sig barnsligt och bara du kan säga till. Hans svärmor lär ju inte våga ta den fighten om hon vill träffa barnbarnen igen. Han tänker inte logiskt just nu utan är bara trött och försöker skrämma bort den som hjälpt honom utan att vara rakryggad nog att säga Tack för all hjälp men nu klarar vi oss själva. Troligen förstår han detta när ni sitter själva i soffan om ett par veckor. Men få honom att fatta det innan hela familjen hamnar i upprorsstämning. Annars lär han inte heller få hennes hjälp om ett år när ni desperat behöver barnvakt en kväll för att hinna med varandra eller jobb!