Är det nån där ute som har haft såna problem i samborelationen att den enda lösningen var att bli särbos?
Hur gick det?
Är ni fortfarande tillsammans fast särbos? Kanske flyttat ihop igen? Eller har det tagit slut?
Snälla berätta om era erfarenheter då jag sitter i valet och kvalet just nu :-/
Skulle vi ha sådana problem i vår relation att vi övervägde att bli särbo så skulle det bli en permanent lösning och vara finito...
Jag känner två par som gjort så och sedan flyttat ihop igen efter ett par år då det kan gå bra.
Blev särbo efter två år som sambo.
Anledningarna var många och egentligen borde vi väl bara gjort slut istället. Bodde isär i två år innan det tog slut, och INGET löstes av att bli särbos mer än att jag kände att jag fick vara ifred oftare.
Jag har gjort det för ett år sedan!
Det beror på vad som är problemet, jag var ensam med barn och hon hade inga barn. Så vi vart ofta oense om barnuppfostran då hon ville ha det extremt strikt och att man säge rtill en gång vid läggdags osv.
Det här gjorde att hon inte orkad emer och ville flytta isär, hon flyttade in hos en manlig kompis vilket jag inte gillade. Efter ngn månad då hon sagt att hon ville vara ifred sade hon lika bra vi går skillda vägar. Jag träffade en ny tjej jag började dejta och efter jag sprungit på min gamla tjej och hon fått reda på det började hon bli intresserad igen. Så vi började träffas och hon flyttade in i lägenhet i närheten av mig och nu som ofta är hon bara hos mig igen.
Så grundläggande är att ta tag i problemen först, sedan kan det vara ok med ett förhållande där man träffas till helgen och bor isär på veckorna, man får mycket egentid och så hinner man längta tills helgen igen....så bra för sexlivet kan det vara.
För mig var nog största problemet vad skall andra säga man bruka rinte går från sambo till särbo....men skit i vad andra tycker det är ditt liv och känns det rätt för dig så är det ok utan att fråga andra!
Och ja vi har det bra eller bättre idag än vi hade då som sambos...
Jag hade en kompis som gjorde så. De klarade av att bo isär i två dagar, sen flyttade de ihop igen.
Jag och mitt ex blev särbo efter att ha bott ihop i några år. Men han var konstant otrogen mot mig när jag hade flyttat, det var bara på helgerna när vi sågs som han höll sig i skinnet. När jag tillslut fick veta vad han höll på med så gjorde jag slut. Så för oss funkade det varken att bo ihop eller att bo isär, vi passade nog inte ihop helt enkelt.
Jag och min nyblivne make bodde ihop i några år, sen var i särbos i två år men fortfarande tillsammans. Vi flyttade ihop igen och nu har vi två barn ;).
Vi har varit tillsammans i elva år...
ja o mitt ex var ihop i 3år. Jag har två barn, han inget. Efter flera vändor i familjerådgivning då han var ooootroligt lat valde vi (jag) att bli särbos. Vi bodde i hus och han kunde sova till 16-17 på dagarna, sket i att ta hand om sin egen sjukdom (=har fått ringa ambulans flera ggr pga det) hemmet sket han totalt i. Barnen också, men det kunde jag ta efter som de är "mina". Vi bodde i lägenhet först, och när jag fråga vad som kan få honom att göra något här hemma var det att han ville ha hus, ett eget boende. Därför flyttade vi från lägenhet till hus. (blev ingen skillnad).
Det var såååå skönt att flytta isär och slippa se han framför tv´n (det var det enda han gjorde, spela eller såg film) medan ja städa, renovera och styrde upp allt.
Tyvärr fick han min nyckel, såklart, vi var ju fortfarande ihop, älskade honom fortfarande. Men det höll bara några veckor då han istället satt i min lägenhet :/
Det sista han sa var en gång när jag kom hem från jobbet, hade haft möte så var inte hemma förns 20,00, barnen var hos pappa, då satt han i soffan, fötterna på bordet och kläcker ur sig: Vad blir det för mat?
Jag bad om min nyckel, kastade ut honom och sen dess har det vart slut. Och det var såååååååå skönt!
Hej
Jag såg vad du hade skrivit, jag har varit sambo med min nuvarande särbo p g a min son ville inte han bo kvar , vi träffas varje kväll d v s han kommer hit och sover hos mig vi har pratat att vi ska flytta ihop men om jag ska vara ärlig tårar jag det kommer och inte ske jag känner för varje dag som går har både han och jag mindre lust och göra det , jag vill gärna avbryta kontakten men han är så ensam men jag hatar särbo förhållande jag vill någon som dela allt med jag känner jag har stor behov av en riktigt förhållande