Öroninflammation? Hjälp

Ge henne nässpray och höj upp huvudänden av sängen. Man ger inte alltid antibiotika mot öroninflammation längre, men det skadar ju inte att ringa vårdcentralen i morgon och fråga vad de anser. Personligen hade jag velat kolla upp örat.

En till fråga då.. Är det vanligt att femåringar kräks av öroninflammation? Hon har tidigare kräkts vid feberstigning, men hon har ingen feber nu.

En flaska med varmt vatten och en tunn handduk mellan är skönt att ha mot örat, värmen dämpar smärtan.

Alvedon-supp om hon vägrar dricka den flytande. Sjukvårdsupplysningen sa åt oss att det inte var någon idé att åka in för öroninflammation eftersom de inte gjorde något åt det numera. Men kolla för säkerhets skull. När de har tillräckligt ont brukar medicinen gå ner till slut.

Jag vet, jag har en liten bråkstake i soffan just nu som gjort en stor operation nyligen... där kan vi snacka värk... och när han ålat runt och gnäller över smärtan så får han varje gång veta att det är för att han vägrar smärtstillande. Sista veckan har han insett sambandet mellan värken och när han inte äter sin medicin, så nu går det bättre.

Vill inte på något sätt skrämmas...men så här kan det gå om ingen inom vården reagerar.........

Har en son på snart 8 år som okt -10 fick öroninflamation. Han hade inte speciellt ont, fick antibiotika och det försvann efter en vecka. I nov kom den tillbaka utan att vi märkte det ,utan det var en ren rutinkontroll hos skolsyster då doktorn såg det när de kolla öronen. Detta var en fredag och på måndagen fick vi tid hos vårdcentralen där de konstatera att det gått hål och skulle läka sig själv...

Dec kom den igen, mer antibiotika och efter 2 veckor sa dom att det såg fint ut.

Januari 2011 flytta vi till Östersund och då började det rinna gul gegga ur örat....ringde vårdcentralen som sa att det har säkert vart en öroninflamation som gått hål och det skulle läka sig själv. Han hade under dessa tider med örat inte haft ont eller feber. Fick en tid efter två veckor för kontroll.
När vi kom dit i februari, som vi kommit in på då, var örat så geggigt så man kunde inte se "in", men eftersom han inte hade ont var det inget akut så vi fick tid hos öron efter ca tre veckor.

Då var vi inne i mars månad och örat skulle sugas rent ett par gånger för att tömmas, ca 1ggr i veckan och vi fick örondroppar. Eftersom min kille inte hade ont så verkade de inte som om dom tyckte det var så allvarligt.det såg lite inflamerat ut så ännu en kur med antibiotika gavs nu efter att de kunde se in i örat...men inte hela vägen. Jag undra om det inte behövde röntgas, men, nepp...det skulle bli bra. April börja det att även komma blod ur örat och ännu mer gul gegga.....varje dag i nu fram till februari 2012.
Under denna tiden skulle örat göras rent med gämna mellanrum på sjukhuset, det var ju bara en infektion och ingen medicin gavs.

Under sommaren juni, juli augusti, blev det bara tre besök på sjukhuset efter att jag ringt och tjatat...det var ju semester och svårt att få tider och det blev återbud för doktorn var sjuk och bla, bla....sept krävde jag att dom skulle göra en datatomografi annars skulle jag ta ungen och åka till Umeå sjukhus.
Under en lång tid tillbaka hade det nu också konstaterats att han inte hörde på sitt öra heller.
Fick tid okt 2011. Ville ha lugnade till grabben för den här stora röntgenapparaten skulle han vara skräckslagen inför. Men fick nej, det gavs bara till spädbarn och handikappade sa läkaren och det slutade med att vi fick åka hem igen. Han gallskrek och var totalt skräckslagen. Fick en ny tid och nu krävde röntgenpersonalen att han skulle få sövas
slutet på oktober kom vi igen. Skrevs in på barn, han fick nål i armen och förbereddes för sövning. Kom ner till röntgenavd och vänta en kvart kanske innan vi fick veta att narkosläkaren inte fått veta något. Han hade ingen lite kille på sin lista som skulle sövas.
Hem igen och ny tid. November blev det av och det gick bra. Det visade sig nu att han fått en stor pärlcycsta i örat. Googla...för jag visste inte heller vad det var.

Operation i februari som tog 7 timmar. de fick göra ny hammare, städ av benbitar som borrades ur skallen och en ny trumhinna av senbi i innerörat. men helaoperationen gick jättebra och det harläkt jättefint. Vi väntar nu bara på en hörseltest om en månad. 75% av höreln ska vanligtvis komma tillbaka. Tre veckor var han hemma från skolan för att undvika knuffar och slag under läkningstiden, men det gick bra.

En tålig grabb har jag :)....som även nu efter allt detta fått diabetes i fredags, så nu ligger vi inne igen....

linken - usch vilken historia... Skönt att det blev "bra" till slut, hoppas allt ordnar sig

Jag hade en pigg och glad tjej utan värk när hon vaknade igår morse! Sen dess inga problem förutom att hon är fortsatt snorig, men hon har nu insett att snyta sig kan vara bra att göra ibland.... Men sen nämnde någon att värken kan försvinna pga att trumhinnan spricker. Men har inte sett något som runnit ur örat så det verkar lugnt. Håller lite koll bara.

Suppar funkar tyvärr inte. Hon spände och vred sig en gång så jag fick inte in den som den skulle och det gjorde lite ont, sen vägrar hon. Men jag ska köpa alvedon sugtabletter för de kan hon nog få i sig.

Tack för hjälpen alla