4-åring, långsynt o brytningsfel, kan det växa bort?

Tror det är så här.
Långsyntheten brukar växa bort men inte brytningsfel.

Ögat växer tills någon gång efter 20-25 års ålder och då minskar långsyntheten. Är man närsynt brukar det bli värre fram tills den åldern.

Jag fick glasögon när jag var tre. Aldrig någonsin blivit retad för det eller varit med om att någon blivit retad för det.
Upplevde det aldrig som jobbigt.
Min bror fick också glasögon så tidigt. Och vi har klarat oss jättebra!

Och nej, brytningsfelet kan inte växa bort.

Låter som jag, Jag fick glasögon när jag var fyra p.g.a översyntet och brytningsfel. Översyntheten växte bort i tioårsåldern men efter ett tag gick det över åt andra hållet och jag blev närsynt.

Av mina 35 levnadsår har jag haft glasögon i 30. Fram till senaste glasögonköpet då jag fick vansinnigt dålig service (en historia värd en tråd i sig), så har jag inte haft några bekymmer alls av mina glasögon. De känns nästan som en kroppsdel. Och man är ju inte direkt den enda personen i världen som bär glasögon...

När sonen fick glasögon i den åldern så sa de att problemen kunde försvinna men jag tror inte han var långsynt. Då korrigerade de bara brytningsfelen.

Men jag tycker då ska lägga din egen avoghet mot glasögon åt sidan. Han behöver få positiva vibbar att glasögon är något bra. Se till att glasögonen har bågar bakom öronen, sitter de bra är de inte heller i vägen.

Jag blev diagnoserad med närsynthet och brytningsfel (astigmatism) i nioårsåldern och bar därefter glasögon tills jag var i sjuttonårsåldern och fick börja med linser. Optikern jag gick till för att få linserna sa att jag absolut inte hade något brytningsfel och att det antingen växt bort eller blivit feldiagnostiserat.

Ja, gör glasögonen till något coolt, många vuxna har ju glasögon, så sonen kan få känna sig lite vuxen och speciell i sina glasögon!

Det händer mycket nytt också. Det finns laser som kan hjälpa i vissa fall, många har linser och tänk vilka snygga glasögonbågar man kan skaffa.

Min pojke fick också glasögon efter 4-årskontrollen pga astigmatism och långsynthet. Det har inte varit några problem alls, han är väldigt glad att äntligen kunna se bra

Ja, jag fick som sagt glasögon så ung. Skaffade linser när jag var 16 och förra nyår laseropererade jag ögonen.
Dock måste ju synfelet ha varit stabilt i några år och är inget som görs på yngre.

Jag var långsynt med brytningsfel och slutade använda glasögon kring 13-årsåldern. Fick börja igen när jag var ca 28, men då var jag närsynt (använder dock mest glasögonen vid bilkörning).

Förstår att det känns lite jobbigt, men det är inte ett större problem än vad ni gör det till. Se till att skaffa bågar som inte är i vägen eller ramlar av. Se till att han gillar dem, annars kommer det bli ännu större protester från sonen. Din son kommer inte att bli retad för sina brillor så länge han känner sig bekväm med dem. Jo, ett och annat glasögonorm fick man ju, men den som sa det kunde lika gärna gett kompisen en gliring för dennes efternamn, en annan för sina långa smala ben osv. Det finns alltid något att retas för om man är på det humöret!!

Mitt största problem har varit mitt obefintliga bollsinne. Jag tror att synen på påverkat det mycket. Märker ni att sonen har dåligt bollsinne, försök hitta mån annan sport som kan passa honom.

Tack för alla svar. Det känns lite lättare att höra att det gått bra för er. Vi var hos optikern igår och han var positivt inställd i allafall. Själv har jag väldigt svårt för tanken ännu o blir gråtfärdig men försöker att inte visa det. Han får ju ett helt annat utseende med glasögon också vilket känns jobbigt. Självklart kommer jag att vänja mig vid det men just nu känns tanken jobbig. Kan inte låta bli att titta extra på alla barn o har inte sett ett enda med glasögon trots att jag sett jätte många barn på IKEA o bara sett ett barn med glasögon på hela hans stora dagis.

Tycker man ser en del och jag tycker att de är supersöta

Skönt att höra att du tycker det. Känner mig lite som en "dålig" mamma att jag har så förutfattade meningar och tycker att barn med glasögon ser "lillgamla ut". Men jag har ju själv aldrig tyckt om glasögon och varit livrädd för att jag själv skulle få det och nu kan jag inte annat än att bearbeta den känslan men det känns tufft. När jag växte upp så fick man höra hur jobbigt det var för de som hade glasögon och hur retade de blev så den känslar ligger kvar.

Läste precis att det finns linser för barn. Är det någon som har erfarenhet av detta på ett barn i 4 års åldern?

Nu för tiden är det vanligt med glasögon, även på barn. Tror inte det är någon som reagerar genom att retas.