Min bror har vänt mig ryggen.

Jag mår så himla dåligt över det här och känner att jag inte kan prata med någon, eller jo det kan jag. Men jag får aldrig ut något av det som får mig att må bättre, Jag träffade min nuvarande kille för 1 år sedan och 4 månader, Allt gick väldigt fort mellan oss och vi har nu en liten dotter på 5 veckor. Jag älskar honom otroligt mkt och det är egentligen inte vi som har problem, men nu allt detta som händer påverkar oss på ett negativt sätt. Jag mår jätte dåligt och är arg hela tiden som resultat. Innan jag jag och min sambo blev ett par så har jag länge känt honom. Genom min bror framför allt. De var nämligen bästa kompisar. När jag fyllde 25 hade jag en fest och min bror och hans tjej, samt min sambo + många fler var där och det var så vi träffades. Allt var ju lite känsligt i början och min sambo var väldigt noga med att han inte ville göra något med mig innan han pratat med min bror, eftersom det lätt kan bli lite känsligt när han träffat "bästa polarns, lillesyrra". Så kände även jag. Min bror och min sambo har varit bästa kompisar och haft mkt roligt ihop. Pratat och hjälpt varandra genom jobbiga situationer osv. Precis som bästa kompisar gör. När jag pratade med min bror så fick jag svaret. Att - det var lungt, ni är ju de två bästa människorna jag känner och du kan inte hitta en bättre kille. Jag blev super glad och kände en lättnad över att han tog det så bra och var glad att jag träffat en så bra kille. Jag kom nämligen från ett dåligt förhållande innan. Tiden gick och jag hade aldrig varit lyckligare. Jag älskar verkligen min kille, han skulle göra allt för mig och är en underbar människa som jag har roligt med. En dag så sa min brorsas tjej helt plötsligt till mig att hon inte gillade min sambo. Alla vi fyra hade träffats en gång tidigare. Vi hade ätit middag och var ute på krogen och haft jätte roligt. Sen helt plötsligt tyckte hon inte om honom. Jag fattade ingenting och hon tog avstånd från mig och drog med sig min bror. För att göra denna historia någorlunda kort så sammanfattar jag det hela med att jag har ingen kontakt med min bror längre. Jag älskar honom så otroligt mkt. Men nu börjar jag samtidigt bli förbannad på honom. Jag förstår inte hur man kan vända sin egen familj ryggen och göra så att det nu känns som att jag och min kille gjort något fel, när vi inte gjort det. Mina föräldrar mår dåligt över detta vilket jag förstår. Jag vet också att min kille mår dåligt över att ha förlorat sin vän, men han visar det i ilska. Nu när jag fått barn har han inte ens gjort en ansträngning att komma och hälsa på för att träffa henne. Jag är djupt sårad och förbannad. Vet inte hur jag ska ta mig till. Att prata med honom är inget alternativ då det bara känns olustigt. Funderar om jag ska skriva ett brev? Vill på nått vis få ur mig min ilska. Snälla någon hjälp.