Förälderns krav att låta barnet träffa den nya efter 2 månader

Han har betett sig illa på många sätt, men att hon får träffa hans flickvän ser jag inga problem med. Hon brukar väl träffa andra vänner till både dig och pappan, och om det är fråga om ett långdistansförhållande så handlar det ju knappast om att det är en ny bonusmamma som ska introduceras.

Jag hade begärt ensam vårdnad och låtit honom träffa barnet ytterst sparsamt. Men jag är inte så insatt i sånt så det kanske man inte får göra.
Varken han eller hans nya kvinnor verkar så bra för ditt barn. 

Varför är det viktigt för honom att barnet träffar den nya?

katalysator: Ja, tösen brukar träffa mina vänner, eftersom hon får följa med på allt jag gör, även om umgänget med vänner är ytterst sparsamt utöver de som har barn i hennes ålder. Skillnaden är att fokuset ändå ligger på tösen i första hand.
Jag förstår din poäng, men det jag känner är att han tror sig känna en mäniska efter högst några helgers dejtande. Det är ju en skillnad med vänner han känt en längre tid.
Till saken hör att han påstår att hemmet är mer barnsäkert än på många år, MEN han har inte satt upp barngrindarna mot hallen igen där det både finns kattlåda och en brant källartrapp, som katterna lätt öppnar dörren till. Med tanke på hans antagligen förälskade tillstånd är det frågan om han har tid att se tösens behov eller bara vill visa upp sin fantastiska sida som familjefar ... Jag tror ju knappast hon har någon som helst medvetenhet om hans psykiska problem eller hans oansvar gentemot tösen. På något sätt känns det som att umgänget med dottern blivit viktigt bara för den nya relationens skull.

Liten elak och intelligent: Ja, det undrar jag också och frågan är varför det är så fruktansvärt bråttom när han inte ens har haft regelrätt umgänge sedan separationen. Hade han valt det och skött separationen på ett mindre förnedrande sätt hade jag haft betydligt lättare att acceptera hans val av ny flickvän. Nu känns det som att graven inte ens hunnit kallna än. Ja, det är ju mitt perspektiv som övergivet ex förstås.
Jag skulle nog önska att vi hann pratas vid lugnt och sansat om detta vid vårt möte med familjerätten i mitten av maj, samt avsluta våra affärer angående hus och bil så allt är avslutat, nu hänger så mycket i luften. Dessutom kan jag ha rätt att vänja mig vid tanken att han redan har traskat vidare. Samtidigt kanske han har planerat allt länge, då han har skrivit kommentarer om att han planerade att avsluta relationen redan månaden innan tösen föddes, men så gör man inte mot sitt barns mor menade han i nästa andetag. Detta har jag sett i hans konversationer med sina potentiella dejter.

Å andra sidan vad får tösen ut utav att träffa henne redan nu? Jag tror ju hon mår bättre av att få odelad uppmärksamhet av sin pappa och halvbror. Dessutom befinner hon sig nog i en ny utvecklingsfas sedan hon lärde sig klättra på stolar förra veckan, vilket gjort henne betydligt klängigare. Den senaste veckans nätter har hon bara kunnat somna på, bredvid eller i knät på mig. Det vill jag inte förvärra genom en flyktig kontakt då det är jag som har ALLA nätter och dessutom ännu inte har hunnit återhämta mig efter magsjukan. Tösen har heller inte börjat äta ordentligt efter sin magsjuka, så varför har han så bråttom? Tänker han något på tösen eller bara sig själv?

Lilla fjunet: Att få ensam vårdnad idag kräver beslut i tingsrätten och är så vitt jag vet ytterst svårt att få. Numera är gemensam vårdnad och umgänge till varje pris en norm har jag fått känslan av från vår familjerättskontakt.

Målet för min del är ju att tösen får en bra och regelrätt kontakt med sin pappa om han nu är intresserad av att vara delaktig. Det känns som att jag någon gång måste sätta ned foten att jag inte accepterar att allt ska ske på hans vilkor. Vid halv ett som han önskade är det troligt att det är mitt i vilan, annars har vi haft klockan 10 som tid.
När han avsäger sig umgänget helt vid dagbyte mister jag alla möjligheter till egentid då bådas föräldrar bor minst 16 mil bort och jag har ännu inte orkat be mina mammavänner om avlastning. Jag är ju fullt medeten om att jag mår bäst av att få kanske i alla fall en timma en gång i veckan för mig själv för att orka vara en bättre mamma. Han ser ju bara till sina egna behov.

Okej, ja, det är ju trist om han utnyttjar dottern som verktyg för att visa upp sig som schyssta och ansvarstagande stabila killen mot sitt nya ragg  Jag hoppas att i alla fall hon är en vettig människa som ser igenom det och undrar hur sjutton han kan bete sig som han gör, om det blir som du anar. 

Efter mycket grunnande kom jag fram till att jag tycker att vi avvaktar umgänget. För varken mig eller tösens del har 48-timmarskarensen efter magsjukan passerat så jag skrev ett sms att tösen "är fortfarande inte återställd efter magsjukan så hon får stanna hemma idag."

Som svar fick jag "I torsdags var det inget fel på henne ... ". Det intressanta är att han träffade henne i några timmar och då åt hon tydligen två smörgåsar, men hon har fortfarande inte ätit normal frukost eller kvällsvälling varken före eller efter ... Efter hon kom hem från honom spydde hon dessutom upp vällingen senare på kvällen ...

Dessutom har hon sovit mellan 7 och halv 9 i natt jämfört med 8 och 6 i normala fall. Efter sin lilla frukost med några skedar gröt och lite vindruvor, smörgåsen rörde hon knappt satt hon bara och hängde. När jag sedan satte mig ner ville hon bara ligga och sova i knät. Jag satte mig i soffan för att det skulle bli bekvämare och då vaknade hon och sedan har hon vandrat upp och ner ur knät och varit allmänt gnällig.

En vanlig morgon studsar hon upp och sätter sig på mig och vill sjunga, så hon är betydligt lugnare än normalt, plus lite förhöjd kroppstemperatur, så risken är att något är på g. Nu vill vi ju bli friska igen så vi kan återvända till jobb och förskola. Pappan träffar henne på tisdag igen, så jag känner inte direkt att jag fråntar honom umgänget. Om han sedan väljer att avstå den kvällen när jag har arbetsplatsträff återstår att se, det blir ju till hans nackdel ...

Du varken kan eller bör påverka när dotterns pappa låter henne träffa hans nya flickvän!
För det har du rent krasst inte med att göra, likväl som att han inte ahr med att göra när du låter eran dotter träffa dina vänner, släktingar o ev en ny kille.

Så för din egen skull så kan du lägga ner det där direkt, för du kommer aldrig att kunna hindra honom från att presentera en ny flickvän iaf!

Har inte läst hela tråden men ni verkar iaf behöva hjälp av familjerätten eller liknande, eller så får du kontakta en familjerättsjurist/advokat o be om råd hur du ska göra.
Men flickvänner kan ditt ex släpa hem hundratals om han så vill, för det har inte du med att göra vilka han umgås med när dottern är med honom.

Jag skulle råda dig att inte trassla. Det kommer bara hållas emot dig vid en ev tvist.

Och karens vid magsjuka gäller mot andra, inte det barn som varit sjukt så det är ingen orsak.

Förstår att du blivit grymt behandlad men det kommer rätten inte ta hänsyn till om ni hamnar där, så ge honom inte poäng där genom att göra fel nu.

Vi ska träffa familjerätten den 15:e och då kommer jag begära ett skriftligt avtal vad som gäller med umgänge framöver. Sedan kommer jag anteckna varenda gång han bryter mot det. Då skiter jag fullständigt i vad han bestämmer med sin flickvän!!!

Han får säga vad han vill om hennes magsjuka, men familjerätten har inte ansett att han ska ha henne när hon är magsjuk och har för hög feber t ex och nu vill jag faktiskt att hon och jag ska få bli friska. Innan när vi eller han har haft magsjuka har vi kört med 48 timmars karens för att slippa smitta. Det har även gällt gentemot hans son så det är ingen ny praxis i familjen. Dessutom är det jag som fått ta all vab i princip, då han skyllt på både det ena och det andra. Han har råd att åka till Stockholm tydligen för jämnan, men jag vet inte ens hur jag ska ha råd till mat senare i sommar ... då lönen kommer komma en månad i efterhand.

Sedan har jag väl tyvärr börjat inse att han har rätt att göra vad fan han vill mot henne. Om hon får men för livet av hans psykiska sjukdomsutbrott verkar ju ingen instans bry sig om. Hans son mår skit inför att träffa honom och blir besviken varje gång han avbokar. Sist kunde han inte träffa honom för han skulle upp till flickvännen, så halvsyskonen har inte setts på evigheter.

Vad bra att ni ska träffa familjerätten o få ett fast umgängesschema (förhoppningsvis)!

Dessvärre är det ju dock så att det inte är brottsligt att strunta i sina barn, så tyvärr är det inte så mkt du kan göra åt saken ifall han inte dyker upp som planerat sen.
För din egen skull så tycker jag att du ska ställa in dig på att ta det största ansvaret för dottern, o sedan se det som en bonus när han väl har henne. På så sätt slipper du bli besviken o arg på honom, o det tror jag gynnar dig o dottern i slutändan.
Om ni är relativt nyseparerade så är det klart att allting är jobbigt nu i början, men kanske blir det bättre framöver sen, när allt har lagt sig.

Ang. när dottern är sjuk så kan hon ju lika gärna vara sjuk hemma hos sin pappa, så där tycker jag också att du ska ställa in dig på att umgänge fortlöper även om dottern är krasslig, så länge det är det som är bestämt.
Sen är det klart att det kan vara svårt att flytta på ett barn som kräks för fulla muggar, men jag tycker inte att du ska börja använda dotterns hälsa gentemot pappan, o på så vis förhindra umgänge för det kan ligga dig i fatet vid en ev tvist.

Det är trist för barnen att det är som det är, men det enda du kan göra är se till så att åtminstone du själv bidrar till att du o pappan har en god föräldrarelation.
Hur han sen beter sig kommer du ändå aldrig att kunna påverka.

Jag förstår din poäng och självklart har han haft henne om hon varit lite krasslig. Tyvärr går det ut över henne om hon är för sjuk för då klarar han inte av det och får panikångestattacker och gapar och skriker så hon blir livrädd. Så ringer han mig och gapar och jag blir tvungen att lämna mitt jobb för att åka och hämta henne. Så då förlorar jag både en massa extra besin plus förlorad inkomst p g a vab. Sedan har vår familjerätt rått till att hon inte ska flyttas om hon har hög feber eller är magsjuk, så det är lite kluvet ...

I slutet på mars när det brakade med umgänget helt så fick jag ju sms som "Din våldtäckt. Mitt ansvar" och mycket annan skit. Jag blev kallad hora mm och att jag skulle hämta min förbannade jävla dotter och "försvinna ur hans jävla liv för gott".

Ja, självklart har jag det största ansvaret för henne och har haft hela tiden. Han är mer en hobbypappa där han kommer och går efter hur intresserad han är. Tyvärr blir det nog inte så mycket bättre med tiden då han inte ens träffar sin 11-årige son några timmar varannan lördag längre ... Där har han och mamman ändå en hyfsad relation numera.

Det är det jag menar; ställ in dig på att vara ensam, o se det enbart som en bonus om han dyker upp!
Så att du slipper bli besviken när han inte gör det...

F.ö så låter det som sagt bra att ni får hjälp av familjerätten, så att ni förhoppningsvis kan få lite lugn o ro snart, du o dottern.