Snälla, behöver råd och hjälp!
Hej på er! Har tidigare skrivit trådar om mina tvångstankar angående min pojkvän. dvs. "Tänk om jag inte älskar min pojkvän". Har nu gått i KBT terapi samt äter 20 mg Fluoxetine, men medecinen verkar bara göra det värre! Nu börjar jag undra om det är på riktigt.. är livrädd..
Jag känner absolut ingenting längre, bara irritation, stress och rastlöshet omkring honom. Försöker hela tiden kolla på gamla bilder osv. i hopp om att känna något.. men icke :( Känner mig bara som ett tomt skal.. Känner inte ens glädje till något pga. av detta.
Allt jag VILL är att få älska honom och leva lyckligt meed honom.. Men varför gör min hjärna/känslor så här när jag vet vad jag egenteligen vill?
Har tänkt tanken flera gånger att göra slut, men det är något som hindrar mig vet inte vad.. Tänker bilder i huvudet honom med en annan kvinna.. och börjar gråta. Det är något som tar emot och får mig att tvivla när jag tänker på att göra slut. Kan de då finnas tecken på kärlek kvar ? :) Jag hoppas så innerligt på det! VIll ju leva med honom och få uppleva lycka med honom igen och speciellt ha en fin familj med honom.. Han är så underbar !
För någon natt sedan hade jag en sjuk dröm som fick mig att vakna så obekväm!!! Jag drömde att jag chattade med andra killar t!! vad betyder det?? :( Jag vill inte chatta med någon annan och absolut inte vara med någon annan, Men tänk om jag förnekar något för mig själv och egenteligen vill det? Tänk om jag ljuger för min pojkvän? Jag mår illa, känner mig sjukt obekväm med dessa tankar/känslor vad det nu än är.. Jag vill inte ha dem! Jag vill ha min pojkvän :( Men vad ska jag göra när jag inte kan känna något, det känns som jag lurar honom? Jag vill känna för honom igen, jag vill leva med honom och göra honom lycklig.. men varför håller jag på med dessa tänk om tankar :(
Jag vet jag skulle sakna honom om jag förlorade honom, för jag saknar honom när han är ifrån mig.
När jag dricker alkohol så känner jag mig som vanligt igen.. varför ?
Vad tror du efter att ha läst detta? Måste jag göra slut? eller kan de finnas hopp att det finns känslor innerst inne? Kan de fortfarande vara sjukdomen, min psykolog säger det beror på tvångstankarna som tagigt över för mycket i mitt liv, kan det vara det än?