Gluten vid vuxen ålder, hur gjorde ni?

Puff Ingen?

Min dotter fick diagnosen i 13års åldern. Men det är ju inte vuxet.
Dagen efter gastroskopin så äter hon glutenfritt, inga problem alls. Hon är ensam i våran familj att ha diagnosen.

Vi tog bort pasta länge så när hon introducerade glutenfri pasta så var det länge sedan hon kände det smaken.
Tips är köttfärssås till pastan så vänjer du dig vid smaken. Alla sorter är inte goda. Prova dig fram.

Sedan äter hon äggnudlar i stället.

Hon tar med om hon ska äta hos kompisar förr, nu är hon 20år så alla hennes vänner fixar alltid något åt henne.
Ska dom ha filmkväll så är det tacos och det är glutenfritt.
Dom köper smågodis genom att öppna nya burkar på godisaffären, som inte är smittade av smutsiga slevar.

Jag har med en kollega med gluten och idag var vi och åt tai mat. Då tog dom mat direkt från köket till henne eftersom i buffen fanns det nudlar och man kan inte lita på kunderna att dom inte använder samma slevar i riset tex.  Så tex en man som nuddade nudlarna på tallriken med såssleven, då blir ju såsen "giftig". Det är vardag. Samma sak är det med brödrost och våffeljärn sådant får man ha dubbelt, eftersom det är svår diskat. smörbytta och sådant har hon eget så att hon kan känna sig säker. 

Om du är glutenintolerant är det lika farligt för dig att få en smula gluten i dig som en nöttallergisk att på i sig en nöttflinga. Bara för att du inte dör av svullnad i halsen som nöttallergiske kan göra så förstörs hela tarmen av smullan. Det tar 4 dagar innan tarmen har fått tillbaka sitt ludd igen. Och i långa loppen kan man får tarmcancer. 

Klart det var jobbigt i början men när allt är på banan så är inte livet särskilt svårt. 
 

Jag fick reda på att jag hade celiaki när jag var 24 år, så jag har ätit glutenfritt i 6 år nu.

Färsk pasta saknar jag, men annars tycker jag den glutenfria pastan smakar som vanlig pasta. Nu kanske jag inte kommer ihåg skillnaden men när jag bjudit folk på middag eller äter hos andra som ordnat glutenfri pasta säger alla att det smakar som vanlig pasta.

Samma dag jag fick min diagnos slängde jag allt gluten hemma. Maken min äter också för det mesta glutenfritt. Tycker det har varit förvånansvärt enkelt att ändra kosten. Det jobbiga var att handla i början, det tog evigheter! Att läsa på alla etiketter och flera gånger fick man tänka om i affären när någon ingrediens man inte tänkt på innehöll gluten som inte gick att ersätta på något bra sätt.

När jag blir bortbjuden brukar jag fråga om jag skall ta med något, och oftast blir det eget bröd, annars gör alla glutenfritt till mig.

Jag hade folatbrist och järnbrist pga anemi, men även B12 brist för jag tar inte upp detta. Så nu tar jag Folsyra och B12 dagligen.

Det jag saknar mest är nybakat ljust bröd, riktigt grovt bröd, tortillas, wienerbröd och flera bakverk. Och enkelheten att bara välja vilken rätt man vill på en restaurang. Nu är det mer: Vad kan jag äta? Och utomlands är det lite knepigt när man inte kan förklara och de inte förstår vad man menar.

Du får jättegärna ställa fler frågor om du undrar något. Om du är nervös för gastron be om lugnande, jag har gjort den två gånger utan lugnande men skall jag göra den någon mer gång så skall jag definitivt ha lugnande.

Det tar nog någon vecka innan du får svaret. Hade jag varit du så hade jag haft en liten avskedsfest innan du gör gastron och ätit massor av saker man aldrig får äta igen. Kanske konstigt, men vissa saker hade jag ätit en gång till så jag åtminstone kom ihåg hur det smakade.

Jag var så pass nedgången så det tog ett år ungefär innan min tarm var läkt och jag var bättre. Får jag idag i mig gluten tar det ungefär en månad innan jag är helt återställd igen. Men det är nog väldigt individuellt, men räkna med några månader.

Dottern hade stor brist på järn, det var så vi fick reda på intoleransen.
Kronisk huvudvärk.
Hon fick även ta bort laktosen i flera månader för att hjälpa kroppen att återställa sig.

Hon såg ut som hon hade anorexi så smal han hon bli. + deppigheten. Av trötthet föds biverkningar.

Jag sparat denna tråd och återkommer imorgon om hur jag fick "celiaki" i vuxen ålder och också hur jag lyckades "bota" den.