Är det här normalt för en nybliven pappa?
Det här hände mig första natten på bb. Pappan och jag har haft en knagglig relation länge och vet inte om det spelade in. Min förlossning slutade i akut kejsarsnitt och på grund av komplikationer var jag rätt medtagen och svag. Vi hade gjort en stor familjesäng på mitt förslag för att jag, pappan och bebisen skulle få sova tillsammans första natten. Pappan tar bebisen för att sova. Jag tänkte att han vill gosa med bebisen och att bebisen skulle få komma till mig sedan. Men de somnar. Efter ett tag väcker jag pappan och frågar om de kan komma och lägga sig närmare mig (jag kunde inte röra på mig) eller om bebisen kan få komma till mig istället eftersom jag saknar bebisen. Då svarar pappan irriterat att bebisen har det lika bra hos honom. Jag tänker att det är nog sant. Han är ju trots allt pappan. Men jag kunde inte somna och längtar efter att få hålla i bebisen och efter att ha legat vaken ett tag börjar jag gråta. Då vaknar pappan och börjar gräla på mig för att jag är så känslig och börjar packa ihop sina saker och tänker lämna oss mitt i natten. Jag bönar och ber honom att stanna kvar och till slut gör han det. Till slut får jag bebisen men jag kan fortfarande inte glömma det. Vad tycker ni?