Att leva med en psykopat?
Jag har en fråga om hur och om jag ska ta mig ur min relation....
Jag lever idag ihop med en 40 årig gubbe som är 13 år äldre än mig.
Vi har varit tillsammans i 6 år och har två barn ihop 1 på 3år och 1 på 1½ år, sen har han en son sedan
tidigare.
Vårat liv har blivit kaos de senaste 2 åren. Han är en riktig surgubbe som bara letar efter att bråka
vad jag än säger eller gör så har han nått att hacka på. Han brusar upp sig för INGENTING och tycker att
allt han säger är rätt. Det är bara jag som gör fel och vill bråka. Han vänder allt så att de blir MITT fel
Jag är sååå trött på det. Nu den senaste tiden börjar han bråka inför folk också, vilket jag tycker är så jobbigt.
Bråkar med våra vänner,sin släkt, och som sagt han säger att passar det inte att han har en sån stark åsikt så kan alla dra åt helvete. Sen börjar han leta bråk med våran dotter, som i morse tillexempel, han gav henne en kram och hon sa neeeeej och ville inte (hon är sån, riktig gnällis, passar de inte med kramar just då så får man inga, som barn kan vara) Då fortsätter han och hålla i henne tills hon skriker på honom att hon verkligen inte vill. Då blir han asförbannad och säger att hon ska minnsan inte komma när de passar henne då. Och JA de e klart ja försvarar henne och frågar va F*N han håller på med. kunde han inte bara släppa när hon sa nej första gången?
Nu till frågan, jag äger vårat radhus med min mamma, men hon bor inte där med oss, jag har ett egetföretag sedan ett år tillbaka som inte har gett mig någon lön ännu. Jag har alltså just nu för tillfället ingen inkomst.
Om jag skulle lämna min sambo så skulle jag inte ha råd med något, inget jag kan ge barnen.
Har egentligen stannat de senaste året pga min ekonomi, att han står för hela det just nu (men han var med på att ja skulle starta företaget). Så flyttade vi till ett renoveringsobjekt, mycket som ska fixas innan jag kan sälja. Och har inge pengar att anlita någon. Men sambon ska fixa det snart säger han.
Jag vet inte alls vad jag ska göra.....
Vill bara höra ur någon annans synvinkel. Jo de e klart jag gör fel också, är sur osv, MEN jag kommer oftast alltid hem glad från jobbet sen känner jag stämmningen och då blir ja på dåligt humör och då blir han ännu surare...
Ja orkar inge mer.. Men HUR tar jag mig ur?