Kärleken finns men vi växer ifrån varandra.

Hej!
Jag & min partner har varit ett par nu i sex år, jag älskar verkligen honom & kan inte tänka mig en framtid utan honom. Trots det känns det som att det är dags att gå skilda vägar. Anledningen är att det känns som att i stället för att växa tillsammans bromsar vi nu (oavsiktligt) varandras utveckling. Våra värderingar/principer & annat vi från början hade gemensamt suddas sakta ut. Vi har alltid kompromissat om allt men när ens gemensamma mål försvinner känns det svårt. Vet inte om jag bara har någon kris pga att vi planerar husköp & barn. Trots alla tvivel vill vi verkligen ha barn tillsammans, men hör ofta att det är en stor påfrestning på förhållandet, men har den där fantasibilden om att allt skulle bli så mycket bättre, att man inser vad som verkligen är viktigt och betyder något...

Min fråga är om jag tar för allvarligt på det här? kan vi fortsätta leva tillsammans utan att bromsa varandra, och hur i så fall?  Hur kan jag byta perspektiv?