• Jane1983

    Hur går man vidare efter svåra besked?

    Jag undrar vad jag ska göra... Är konstant i upplösningstillstånd. Gråter och har konstant ångest. Vissa stunder är det bättre men faktum kvarstår alltid - vår dotter har drabbats av en stroke och ingen kan säga ngt om framtiden. Idag när vi var hos dr för att få provsvar sa hon att EEG hade visat att det inte funnits mer kramper, att skillnaderna i den drabbade hjärnhalvan och den friska minskat och att det som ger utslag för epilepsi också minskat. Bra nyheter med andra ord men däremot har hon efter att ha fått se MR bilderna sagt att det är en ovanlig stroke och att den "inte ser ut som den borde" sen om det är positivt eller negativt sa hon inte.... Känns som att jag famlar runt i ett fruktansvärt mörker, helt ensam... ( har en underbar man men han har accepterat detta och vi är inte riktigt på samma nivå i denna fråga) Vår flicka är 4 v imorgon och jag har fortf inte känt en sek glädje...


  • Svar på tråden Hur går man vidare efter svåra besked?
  • Mor till två döttrar

    Beklagar verkligen det ni går igenom! Vår dotter föddes för tidigt och fick en stroke i form av en härnblödning i samband med förlossningen, upptäcktes när hon var två dagar gammal. Sa doktorn något mer än att det inte såg ut som det borde? På vilket sätt gjorde det inte det?

     

  • pigglet

    Åh - förstår att oron är svår. Just ovissheten är nog det värsta, när man sedan vet vad det är man ska förhåla sig till så är det lättare att handskas med det.
    Att du skriver att du inte känt någon glädje över barnet låter ju inte bra. Just den biten tänker jag att du ska ta upp med bvc eller någon läkare ni har kontakt med. 
    Skickar en stor kram till mamma och hoppas att du snart ska få känna att livet känns lättare!  

  • Kilsbergen

    Med risk för att låta hård så vill jag bara säga att man vänjer sig vid det mesta. Sorgen över att livet inte blev som man tänkt kan nog finnas kvar länge trots att man accepterat. Jag har själv gått igenom ett extremt tufft år av egen sjukdom och mitt barns. Allt känns ändå relativt och visst finns det de som har det värre. Som någon skrev här ovan så är osäkerheten väldigt jobbig och den akuta krisen ännu värre. läkare vill ju heller aldrig säga något som de inte är säkra på. Hoppas att det vänder snart för din lilla tjej!

  • maadz

    Vet exakt hur du känner.. vissa dagar är svårare min dotter är nu nio månader och vi har nyss börjat på habilitering.. har känt glädje till o från men de var som mest då innan habiliteringen då visste jag om skadan men inte att det skulle bli nåt med nån hab. riktigt svarta dagar har jag och min sambo är som din! Känner mig så onormal med alla tankar men ingen av oss är ensamma!! Men visst önskar man en bra framtid för sina barn. åhh vad jag önskar att alla barn föds o är friska livet ut!!!!:,( jag undrar om jag någonsin kommer ur desa tankar i mörkret..

  • Lampsken

    Oavsett man orkar eller inte rent känslomässigt så bara orkar man iaf, man bara kör på eftersom det är ett rent måste.
    Man får se förbi sina egna känslor, hålla ihop dem och köra på för barnets skull eftersom det inte finns något annat alternativ. 

    Styrkekramar.

  • Mor till två döttrar
    maadz skrev 2012-05-08 21:09:48 följande:
    Inte ens solen gör en glad längre....
    Men Madde... :( Vad ledsen jag blir att ni fortfarande har det så jobbigt. Stora kramar till dig och till TS.
  • maadz

    Kram till dig U. Hoppas man känner sig bättre någon gång i framtiden men man måste väl köra på för hennes skull även fast man inte orkar! Hon känner väl säkert hur jag mår!! de misstänker spastisk diplegi sen är ögonen fortfarande samma.

  • Jane1983

    Madde, ledsen för din skull. Får man fråga vad din dotter och ni varit med om? Ja, dr sa bara att den skada de initialt trodde drabbat vår dotter inte stämmer riktigt överens med MR-bilderna, hon sa helt enkelt att bilderna på hur skadan ser ut inte är typiskt med stroke i den artär det gäller, hon sa att hon inte ville spekulera i vad det innebär men att resultatet från EEG är positivt, också att hon äter själv och är regelbunden i sina matvanor etc... Dock är det oerhört svårt att ta in positiva saker, jag är så fruktansvärt rädd för att bli besviken... Att tala med psykologen hjälper knappt eftersom problemet kvarstår, att inte veta, att inte ha något att förhålla sig till... Ush...

Svar på tråden Hur går man vidare efter svåra besked?