Gravid och bipolär

Jag är gravid nu och är bipolär, väntar mitt tredje barn. Vet faktiskt inte riktigt vad du vill veta. Angående abort är det högst personligt, det kan ingen bestämma eller säga något om. Det är helt upp till dig.

Oj, massor. Har du varit bipolär under alla graviditeter? Vilken medicin äter du och äter du den även då du är gravid? Hur var det i slutet på graviditeterna och efter förlossningen? Jag har hört att man ska ha lättare för att utveckla depression i det läget om man är bipolär.

bipolär gravid med nr 2! Käkar litsium och har gjort det genom hela tiden! Genom förra graviditet  och kommer gör det även denna. Har gått jätte bra, min första är fullt frisk. Och det enda var ju att jag inte fick amma pgr av medisien och det känns jätte tråkigt men bättre än bli sjuk. Mår du dåligt i din sjukdom nu?
Kan inte heller svara på om du ska göra abort. Helt upp till dig. Men mina är planerade graviditeter  och vill jätte gärna ha barn och jag är lika bra mamma som vem som helst. Bara jag äter mina medusier och sköter om mig själv så är jag ju nästan som vem som helst! Jag har inte blivit deppig efter eller så. Har där imot aldrig varit så lycklig som när jag varit gravid så mina läkare tycker jag kan vara det jämt :)

Fick diagnosen för 1 1/2 år sedan, man är dock rätt säker att jag varit bipolär länge (tidiga tonår iaf). Jag har alltså varit bipolär under alla mina graviditeter, men under de två första hade jag inte fått min diagnos satt än.

Den här graviditeten äter jag sertralin 50 mg. Slutade med Lithium när jag plussade och mår fortfarande väldigt bra. Har inte haft något skov sen tidigt i höstas då jag blev deprimerad.

De andra gångerna har jag sakta men säkert glidit in i en slags depression under graviditeten. Ingen jättedjup depression, utan mer smygande variant som man inte riktigt märker förrän man mår asdåligt eller man börjar må bättre. Efter mina graviditeter har jag fått antidepressiva mediciner i rätt hög dos, blev manisk båda gångerna. Varje gång jag ätit antidepressiv medicin i hög dos har jag fått ett uppåtskov.

Jag är otroligt stabil nu i jämförelse med förut, förut gick måendet mycket upp och ner vilket det inte gör nu. Nu står jag på en bra medicinering, har rätt diagnos satt, blir tagen på allvar och får bra hjälp och stöttning genom graviditeten. Kommer t.ex . troligtvis bli igångsatt då det kommer att vara mindre stressigt för mig vid förlossningen.

Det är större risk för oss bipolära att bli deprimerade under och efter förlossningen, men det betyder ju inte att vi måste bli det. Det finns mycket hjälp man kan få och många mediciner kan man äta under graviditeten.

Så pass. Nej, jag frågade ju så klart inte om jag skulle göra abort. Jag frågade om det fanns någon som hade gjort abort p.g.a. bipolaritet eller annan psykisk sjukdom. 

Jag mår ganska bra just nu och har gjort det nästan ett halvår eller så. Jag trivs jättebra med medicinen och då jag väl kom upp i rätt dos så blev jag "människa" igen. Då jag är inne i mina skov tenderar jag att bli väldigt apatisk. Under mitt första skov, då jag inte sökte hjälp, så brydde jag mig inte ens om liv eller död. I vanliga fall är jag en ganska nojig person som är väldigt rädd om alla nära och kära, så det känns komplett vansinnigt då jag tänker tillbaka och minns hur jag inte brydde mig det minsta. Jag tänkte att det kvittar, vem som än dör. Blir det för jobbigt så kan jag ta livet av mig själv, så det löser sig alltid. Det är inget tillstånd jag vill tillbaka till.

Nu har jag kontaktat psykvården. Min psykolog är inte stationerad här i stan, så jag ska få träffa en annan. Det känns dock bara positivt eftersom hon är en psykolog som är specialiserad inom mödravård.  En riktig jackpott för min del!

Min pojkvän är också rätt orolig. Han är riktigt ärrad sedan mitt första och väldigt stora skov. Jag tar med mig honom (för första gången) till psyket på måndag. Förhoppningsvis skrämmer de inte ihjäl honom.

Det blir lite splittrat känner jag, men jag sammanfattar med att säga att min största rädsla är ett nytt megastort skov. Det var nog katastrofalt då jag inte hade barn! Vi får se vad som sägs på måndag, men jag kanske kan få en annan medicin under graviditeten, alternativt börja medicinera direkt efter förlossningen och strunta i att amma. 

Aha, okej. Hade du testat Sertralin något innan graviditeten eller är det något som valts ut för att det påverkar fostret mindre än andra läkemedel? Det är lite blandat för mig. Då jag inte har någon episod/skov så klarar jag mig utan medicin. Eller ja, jag har testat i en månad ungefär och det har gått bra. Men det känns som att jag är ute på tunn is och att det i senaste fall kan bli problem efter förlossningen om jag inte äter Lamictal. Lamictal är min snuttefilt. 

Jag antar att psykvården och MVC samarbetade vid din senaste graviditet? Det är så jag fått uppfattningen att man gör i såna här fall. Blev det många kontroller? Det måste ju vara jobbigt att springa på läkarbesök titt som tätt, det är ju nog med alla "vanliga" MVC-grejer. Hur var det? 

Precis som Rumpelstiltskin här ovan så hade jag inte min diagnos än under mina första graviditeter (2001 och 2004). Jag fick min diagnos NU under pågående tredje graviditet :S Det känns skönt att äntligen ha fått diagnosen (jag har trott det länge pga att min far och syster har samma), men inte kul att inte kunna prova ut lämpliga mediciner förrän graviditeten är över.

Just nu går jag enbart på antidepressiva (Fluoxetine) vilket funkar bra mot depression utom när gravidhormonerna sätter in för hårt. Men Fluoxetine höjer risken för mani, vilket jag råkat ut för. Nu har jag en superbra psykiater som håller stenkoll på mig och lär mig mentala tekniker för att ta mig igenom dessa månader.

Det känns bra att veta att jag kommer få stanna kvar extra länge på BB och bli undersökt ordentligt innan jag blir hemsläppt, särskilt eftersom jag är ensam med detta lilla barn (lämnad i tredje månaden).

Jag önskar dig lycka till under graviditeten och om du vill hålla lite kontakt här (kanske du undrar över tillväxtultraljud och såna saker), så finns jag här :)

Ja, det är skönt att kunna sätta ett namn på vad som är "fel". Då jag fick min diagnos blev jag först arg eftersom jag kände mig "stämplad för livet", men det övergick till en lättnad då behandlingen hjälpte. 

Fluoxetine. Jag visste inte att man kunde hjälpas av SSRI-preparat som bipolär. Det var så de kom steget närmare min diagnos, då Citalopram (som också är ett SSRI-preparat) inte gav någon effekt. Men hur som helst, det är fortfarande mycket jag inte vet. Vad skönt att det fungerar någorlunda i alla fall! Hur lång tid tog det från första tabletten tills ni hade räknat ut den lägsta effektiva dosen?

Hur långt har du kommit i din graviditet? Är det ofta du har kontakt med psykvården? "Stenkoll" lät som rätt så ofta. Det måste dock kännas skönt att känna sig omhändertagen. Jag har väldigt stora förhoppningar på måndagen då jag ska träffa psykologen som även är utbildad inom mödravård. Jag och pojkvännen har sagt att vi ska bestämma oss efter det mötet. Ju länge tiden går desto jobbigare vore en abort för mig.

Tack så mycket, detsamma! Ja, då/om jag väl bestämmer mig för att behålla så kommer jag säkerligen ha tusen frågor!

Jag är bipolär2 gravid i vecka 21 med första barnet.
Äter ingen medecin nu.
Jag mår jättebra, bättre än jag gjort på länge. För mig har graviditeten fungerat som en naturlig medecin och stabilisator.

Jag pratade med min läkare innan vi tog beslutet att skaffa barn och hon var jättepositiv.

Min barnmorska och läkare på Bm-mottagningen vet så klar om min diagnos och de kollar mitt mående vid varje möte.

Jag fick min dignos för ca 8 år sen har efter det ätit litsium och varit "frisk" i min sjukdom sen dess.

Ja träffar min läkare o sköterska en gång i månaden. Och Mvc har blivit informerade om min sjukdom så klart. Men tycker det är skönt att hon sköter barn delen och min läkare och sjuksköterska tar andra delen.

Vi har så att vi träffas så mycket det behövs.. skulle jag behöva mer eller mindre så löser vi de. 

Det som låter lite bökigt för dig låter ju som du har haft ditt skov rätt så nära och inte bearbeta det så mycket med pokjvän osv. Förstår att du kan tveka lite då.
Men tvivlar inte på med hjälp av läkare och bra hjälp att du kan fixa det om du väll väljer att behålla.

antidepressiva, intressant! Själv hade jag sju år av olika diagnoser och psyk mottagningar hit o dit. och har aldrig blivit så manisk och sjuk som jag gjort när jag ätit olika antidepressiva.
Min egen terori var att det är det sämsta man kan ge en bipolär. Men bra att det funkar för vissa. 
 
Kul att läsa om fler som är bipolära och gravida! 

Jag åt sertralin ett tag när jag var 14, mådde lite bättre ett tag men trodde inte att det berodde på medicinen. Strulade en hel del med den också. Sedan när jag var 16 började jag med mediciner igen, har testat många. Ingen har funkat (förutom en, men den har gett mig flera manier). I höstas började jag med sertralin igen, läkarna visste inte vad de skulle hitta på annars eftersom ingenting funkade. Otroligt nog så mår jag fantastiskt på sertralin. Så har ätit det några månader innan jag blev gravid.

Jag är gravid nu i v.20, så har inte gått så långt i graviditeten egentligen. Psyk strular med att skicka ut tider, men hoppas på att få en tid snart. Ska prata igenom min medicinering och planera inför förlossning och tiden efteråt. Har inte varit på något extrabesök hos mvc. Det enda jag gjort utöver vanliga saker är att jag träffat en läkare på kvinnokliniken lite kort. Jag mår ju bra så behöver inte springa på kontroller hela tiden.

Kommer behöva stanna tre dygn på bb eftersom jag äter mediciner, men det känns bara skönt faktiskt då jag har barn hemma. Skönt att kunna ta det lugnt de första dagarna och fokusera på sig själv och bebisen.

Ja, jag har ju också blivit manisk och sjuk av antidepressiva. Man ska ta det försiktigt med såna som bipolär... Men 50mg sertralin är perfekt för mig. Skulle aldrig våga höja dock.

Ja, jag har ju också blivit manisk och sjuk av antidepressiva. Man ska ta det försiktigt med såna som bipolär... Men 50mg sertralin är perfekt för mig. Skulle aldrig våga höja dock.