Min 8-månaders äter i princip bara bröstmjölk...

"Känns lite fel  att  yngre barn äter lunch, middag, mellanmål och kvällsmål i fast föda." lät lite konstigt, men det känns fel att små barn äter så duktigt och min pojke bara vill ha tutte...

Min son var precis likadan. Jag fortsatte erbjuda mat och efter tag ville han ha igen. Nu, snart 1 år, så ammar jag bara på natten och till ett mellis, ibland lite mer. Det löste sig av sig självt...

Ta det lugnt du.

Man säger ju att bröstmjölk räcker gott första halvåret och några månader till om det kniper. Det ska ju vara huvudfödan hela första året.
Bättre att ta det lugnt än att truga och stressa, för det kan leda till värre matvägran. Erbjud honom mat när ni äter och låt honom plocka i sig det han vill, så lossnar det nog snart igen.

Fast det är ju inte "duktigt" att äta mycket fast föda tidigt. Det är bara dumt. Bättre att ta det lugnt och låta bebisens mage vänja sig sakta.

Vi började med smakisar vid 6 månader och gick mycket långsamt fram.

Vid 8 månader så ammades sonen fortfarande 6-7 gånger om dagen, åt lite mat (2-3 msk) runt lunchtid, kanske någon fruktbit någon gång under dagen och ett par matskedar gröt på kvällen.

Idag är han en välväxt, nöjd 18-månaders med mycket god aptit.

Kan med största sannolikhet ha med separationsfasen att göra. Min yngsta ammades uteslutande tills han var 8 månader. han var inte alls intresserad innan. Sedan ville han plötsligt prova annat och det gick jättefort. Ta det lugnt bara . Erbjud plockmat så kan han pilla i sig själv när intresset och lusten infaller sig

Ta det lugnt! Amningen kan absolut vara huvudfödan under hela första året. Låt matintroduktionen ta tid - det är helt ok! Strunta i om "alla andras barn" äter hela portioner redan. Fortsätt gärna med plockmat. Lite ärtor, kokta morotsstavar, någon bit potatis, lite leverpastej, smala fruktstavar etc.. små smakbitar av er mat som barnet själv kan sitta och pilla med under tiden som ni äter. Jag tyckte att plockmat var toppen för min son för då slapp vi både stressen som blev när jag skulle mata och han inte ville ha. När han fyllt 1 så lossnade det och han är numera en mycket matglad kille som äter alla sorters grönsaker, frukt, bär, omelett, kyckling, kött, mejeriprodukter, ris, pasta etc.. det enda han inte gillar är väl fisk men vi kämpar på med det ändå.

Här vill jag bara fråga hur man egentligen kan tillskriva så små barn epitet som "duktigt". Jag reagerar på att man talar om exempelvis små barn eller spädbarn som snälla eller duktiga för att de sover eller äter i enlighet med vad trenden just nu säger att de ska göra. 

Jag tror att du jämför dig för mycket med andra i din omgivning, så länge ditt barn växer och verkar bli mätt av den bröstmjölk som du kan ge honom, så tycker jag att du ska vara hur glad och nöjd som helst.

Så slappna av och låt ditt barns biologiska klocka gällande matbehov, och andra behov också för den delen, sköta sig efter sin egen måttstock. Jag tycker det snarare låter fantastiskt att det fungerar för er att helamma så länge som ni gör! 

 

Jag vet inte om det här är en tröst eller om jag kommer skrämma ihjäl dig. ;) Men min unge är jättesen med maten. Strax innan han fyllde ett år hade han i några månaders tid ätit i alla fall smulor och smakade alltid med stor glädje allt vi lade fram (vi har aldrig matat utan lät honom äta själv). Sedan efter att han fyllde ett gick han tilbaka till att mer eller mindre helammas igen. Han smakade lite ibland men mest stoppade han in det, tuggade lite och slängde det på golvet eller så slängde han det direkt på golvet. Först nu, när han är 16 månader, har han börjat äta några nypor per måltid igen. För någon dag sedan åt han vid varje måltid! Rekord!

Jag tror att det är pga tänder för han har redan fått flera kindtänder och det var under den tiden som de växte upp som han inte ville ha mat. Det har varit skitjobbigt och jag har varit lite avis på andra som slipper amma så mycket men han mår bra och det är det viktiga.

Duktig var ett ord som inte är helt rätt där, det håller jag med om. Men det är så trist att andra barn är så matglada men inte han. Mina andra två barn åt mycket och gärna så det här är något helt nytt för mig som jag, trots att det är tredje barnet, inte alls vet hur jag ska hantera. Men som du säger är duktig inte rätt ord :) känns bara lite smått hopplöst eftersom att jag inte förstår vad jag ska göra. 

Men mår ditt barn bra av att ammas? Verkar han bli mätt? För i så fall så borde det inte vara något problem. Han kommer säkert att vilja äta mat förr eller senare.

Ett tips är att du kan höra av dig till amningshjälpen http://www.amningshjalpen.se/ så kan du få råd och stöd där angående ditt barns matvanor. De har utbildade hjälpmammor som du kan få kontakt med, både via telefonsamtal och mail.

Är det så att du vill sluta amma?