Varför är så många vård/omsorgs-yrken underbetalda och lågprioriterade?
Med jämna mellanrum, när jag är lite allmänt bitter och sur, kommer jag in på denna diskussion.
Att arbeta med människor på ett eller annat sätt- då som exempelvis förskolelärare, lärare, kurator, undersköterska, sjuksköterska, socialsekreterare, biståndshandläggare, vårdare, skötare etc- är ofta till ens nackdel om man vill tjäna bra, ha en dräglig arbetssituation och känna sig viktig på sitt arbete.... Och varför säger jag det? Jo- med tanke på hur jävla låga lönerna är, samt hur lite man satsar på denna personalens mående, arbetssituation, arbetsmiljö, privilegier och trevliga inslag såsom julbord eller andra trevliga events.
Säg mig, varför är det såhär? Vi tar ju hand om samhällets alla människor som av olika anledningar behöver hjälp på ett eller annat sätt! Allt ifrån de som får cancer, till de som blir utförsäkrade, förlorar sina hem, vars barn får en diagnos osv. Vi ser till att dessa människor på ett eller annat sätt får avlastning/stöd/hjälp/information/vägledning- och vad får vi för det från högre ort?? Låga löner, dåliga avtal, knapp en julklapp, en klapp på axeln efter ett liv i yrkeslivet och kanske en blomma när vi blir långtidssjukskrivna. Det är inte synd om oss- vi har valt våra yrken- men vi får också stå ut med en hel del eftersom att vi arbetar med just människor i olika situationer.
Förtjänar inte vi en lön på 30.000? Förtjänar inte vi en chans till löneförmåner? Förtjänar inte vi en julbonus??
Samtidigt kan man stå på Pågen och baka bröd, sälja skor i skobutik, plinka på en dator- för ett antal tusen mer i månaden!
WHY!?