40+ som fått sitt 2:a, 3:dje, 4:de et.c.barn under år 2012

Jag är 42 år och födde den 7maj i år vårt tredje barn. Det blev en pojke som heter GUSTAV.
Han vägde 3700g och var 50cm lång vid födseln. Han föddes på förlossningen i Ystad.

Världens sötaste och mysigaste lille grabb som sover, ammar och bajsar.

Hans syskon är Agnes 3,5år och Axel 2år.

Förlossningen gick mycket bra. Jag och maken åkte in för en kontroll på BF+1. När jag kom in på förlossningen var det som att trycka på en knapp - och plötsligt var värkarna igång.
De startade ca kl.11.
Ca 14.00 kom de mycket tätt och var intensiva.  
15.20 gick vattnet.
15.22 började jag krysta. Tre krystvärkar blev det och sen föddes underverket 15.28.

Hoppas ni vill hänga med i denna tråd.             

Hej hopp! Tänk att vi ses här nu ;) Otroligt att man klarat det ändå. Från tanke till handling och nu bebis. Hur är det hos dig, njuter du fullt ut, eller drabbas oxå du melankoli och tårar?

Hej!

Du skrev häromdagen att du fått sova en hel natt. Hur lyckades du med det??? Här ammas det hela nätterna...och än så länge behöver Gustav hjälp med att hitta bröstet.

Om jag njuter fullt ut? Så svårt att säga. Jag njuter massor och tänker mkt på att suga på karamellen med denna min sista bebis. Men samtidigt rullar vardagen på som vanligt med tvätt, städ, två blöjbarn, tjat på barnen...
Agnes och Axel är ju så små och behöver fortfarande hjälp med det mesta - även om Agnes 3,5år blivit så duktig med att ta på sig själv och hjälpa till med att hämta saker till mig när jag sitter och ammar.    

Idag blir Gustav 1månad. Jag kan verkligen se att han växt. Både fått hull och blivit lång.

Går det bra hemma hos er? Här går allt bra, men är samtidigt jobbigt att Gustav blivit ett sk kräkbarn. Trodde inte man kunde kräkas så mkt och ändå gå upp i vikt...Det är inga dåliga kaskader som kommer heller. Så vi hade behövt klä oss i plastad frotte hela familjen    

Aaglars, så intressant att höra hur ni har det. Tja, sömn en hel natt är att ta i, men jag som åkte direkt hem efter förlossning hade flera nätter i rad utan någon sömn alls. Hormoner och adrenalin gissar jag. Mjölken kom ju snabbt och räddade läget tillfälligt då Theo vart nöjd och sov flera timmar i sträck en natt. Det har väl inte hänt igen, även om nätterna är relativt ok. Han äter som en häst, båda brösten vid varje amning, och har gått upp 480 gram på bara en vecka. Ammar konstant. Nu verkar han sova bäst på förmiddagarna. Sjuka stora barn har eliminerat min chans till egen dagtid innan sommarlov och jag känner mig rejält manglad vid det här laget. Humöret svänger och känslorna likaså. Tid att njuta blir det för lite av. Men Theo är väldigt lätt, tålig och tyst. Haft två episoder med magont och det var lite kämpigt. Kaskadkräkts har han oxå gjort, så det sprutat ut genom både näsa och mun. BVC säger att det är övergående och jag får tro på det. Mina andra spydde inte alls. Så visst, vardagen tar udden av euforin, men det var kanske naivt att förvänta sig annat. Var dock inte beredd på det stora vemodet över att sista graviditeten plötsligt är förbi. Känner mig stabilare nu, men har lite panik över att tiden bara går. Inte länge en liten får vara nyfödd.

Visst är det så...inte länge en nyfödd får vara liten. Tycker att Gustav blivit så himla stor redan -även om han är liten jämfört med Theo, om jag förstått dina uppdateringar rätt. Axel är ju hela 5,5v men väger "bara" 4,5kg.

Från att jämt vara nöjd så vände det igår. Plötsligt vill han inte ligga i sin vagn, utan är endast nöjd om han får amma...i liggläge eller i famnen. Lite enerverande, men hoppas att det är övergående. Tar ju mkt tid från de äldre barnen + att jag ju blir väldigt låst.

Annars är han fortfarande helt ljuvlig och de fantastiska leendena duggar numera tätt.

Hur är det med dina stora barn? Mår de bättre nu?

Har ni några sommar/semesterplaner?
Vi ska hyra stuga i Blekinge/Pukavik 1v. I övrigt blir det Ystads djurpark, Folkets park i Malmö, Österlens ångjärnväg och lite andra dagsutflykter.         

 

Inga planer för sommaren här. Vi tar det som det kommer och barnen är mer än nöjda att få hela tio veckor istället för fritids. Ja Theo är lång och alla kurvor pekar rakt upp, men så är pappa nästan 2 meter och bröderna växte likadant som nyfödda. Man får vara glad att amning och aptit fungerar. Efter en veckas bärande med magknipsbebis får inte heller jag mycket gjort. Han mår bättre nu, men kräver mycket närhet ni när han vant sig vid att bli buren. Mysigt är det ju, men inte särskilt praktiskt. Har dock finfina barnvakter :) Killarna avgudar honom och lillen trivs bättre hos bröderna än hos pappa. Tack vare babysittern hinner jag duscha och annat nödvändigt. Imorgon är det skolavslutning här och killarna ser fram emot att visa upp lillebror för "alla". Hur gör ni med föräldrapenningen förresten? Tar ni ut fullt eller snålar ni? Skall din man vara hemma nåt? Min man tar ut halv fp juni-aug. Han har provisions-baserat arbete och kan aldrig lämna jobbet helt. Men halva dagar funkar bra tycker jag. Jag vill vara hemma så länge som möjligt, men har inte bestämt om det blir helt eller om familjen mår bättre av att jag jobbar deltid och börjar lite tidigare... Svårt att veta vad som är bäst. Känns som nedräkningen redan har börjat. Detta första året kommer att gå väldigt fort tror jag. Du som har tre småttingar måste känna att tiden rusar iväg, eller? Hur tar din "stora" kille förändringarna som blivit? Funkar läggning och andra rutiner trots att Gustav gjort entré?

Oj vad jobbigt med magknip. Skönt att det är bättre nu!

Ja babysitter är verkligen räddning i många lägen. Jag använder även min Manduca-bärsele mycket. Härligt med dina små barnvakter också.

Jag tar ut fp fyra dagar/vecka. Kommer att vara föräldraledig 11månader. Sen är maken föräldraledig 3månader, sen jag 3 månader igen - och sen vips är det dags för Gustav att börja förskolan.
Nu i sommar kommer maken och jag vara hemma tillsammans 6veckor.    

Hoppas att det blir en fin sommaravslutning i morgon!   

Nej, nej, inte Vips... Nu skall vi suga på hela härligheten. Inte tänka på att man sedan skall jobba fram till pension. Tiden brukar ju gå långsamt när man bantar, så jag tänkte göra det ;)

Haha-:)

Men jag haaatar att banta

Kram på dig-:)

Puh... Uppe med pigg och alert bebis från kl 01:00 till kl 8:00. Innan har jag kunnat dåsa i sängen med vaken men stillsam Theo. Nu verkar den tiden vara helt förbi. Inatt skulle det pratas och bäras. Sitta i sängen gick minsann inte för sej. Nu när alla är vakna så sover han hur gott som helst. Hur ser dina nätter med Gustav ut? Har första leendet kommit förresten?