• apa4ewer

    Hemma-födsel

    Hur är det om man skulle vilja föda hemma?
    Vilka regler gäller?
    Finns det några speciella krav för att få göra det?

    Är med första barnet och vill få så mycket info som möjligt kring detta.
    Tack i förhad :) 

  • Svar på tråden Hemma-födsel
  • Seldonia

    Kolla här:

    http://www.fodahemma.org/

    Men känner ändå att jag måste säga detta: Är det inte bäst att föda första barnet under mer kontrollerade former, och sen välja att föda syskon hemma om det gick bra?
    (Du får ursäkta, men jag har varit med om att första barnet som det inte skulle vara några som helt bekymmer med, plötsligt visade sig vara sjukt och behövde snittas ut inom 10 minuter. Ryser vid tanken på vad som hade hänt om jag varit hemma.)

  • Mumin80
    Seldonia skrev 2012-05-11 08:29:00 följande:
    Kolla här:

    www.fodahemma.org/

    Men känner ändå att jag måste säga detta: Är det inte bäst att föda första barnet under mer kontrollerade former, och sen välja att föda syskon hemma om det gick bra?
    (Du får ursäkta, men jag har varit med om att första barnet som det inte skulle vara några som helt bekymmer med, plötsligt visade sig vara sjukt och behövde snittas ut inom 10 minuter. Ryser vid tanken på vad som hade hänt om jag varit hemma.)
    Håller med. Jag tappade 1,4 liter blod vid första förlossningen, vet inte hur mycket det blivit om dom inte hade unnat ge livmodersammandragande m.m. direkt (dessutom ströp dottern sig på navelsträngen och behövde andningshjälp). Fick MA i v. 12 ca. ett år efteråt, och fick välja mellan skrapning och att låta det komma ut av sig själv. Valde det senare vilket slutade i en toalett hemma som såg ut som ett slakthus, ambulans till sjukhuset och akut operation. Samt förlust av 1,5-2 liter blod.  

    Jag har aldrig haft speciellt riktliga mensblödningar eller något annat som skulle kunna förklara varför jag blöder som en stucken gris vid förlossningar. Uppenbarligen så fattar inte min livmoder bara inte att den ska dra ihop sig (min andra förlossning skedde för tre månader sedan, på sjukhus, fick då livmodersammandragande medicin direkt när dottern var ute, i extra hög dos, och förlorade bara ca. 600ml blod). 

    Att min första dotter hade knutit navelsträngen två gånger om halsen och kilade fast den mellan axeln och förlossningskanalen så att hon ströp sig själv när jag skulle krysta ut henne, var inte heller något som någon kunde förutse direkt. 

    Så jag säger som Seldonia, varför inte föda åtminstone första barnet på sjukhus?

    Måste också säga att jag inte upplever någon större skillnad mellan sjukhusförlossning och hemmaförlossning, annat än att det finns medicinsk personal och utrustning om man behöver det, och att man slipper riskera fläckar och skador på hem och inredning av fostervatten, blod m.m. (spåren av mitt missfall sitter fortfarande kvar i fogarna i badrummets klinkergolv, inte så lätt att få bort blod ur klinkerfog...).

    Det är ju inte så att dom gör en massa medicinska ingrepp på sjukhuset om man  inte ber om det eller det behövs. Jag har bara använt lustgas och tens i båda förlossningarna, det finns ju inget som säger att man behöver använda det heller. Att det finns utrustning för att kolla hjärtljud m.m. är bara lugnande för mig. En säng som går att ställa in i många olika lägen så att man kan föda så som det är bekvämast för en själv gillar jag också. 
  • hummena

    Jag födde mitt första barn hemma och håller inte med om att det är säkrast att föda första på sjukhus. Barnmorskan har utrustning, däribland pitocin (livmodersammandragande) i fall av blödning, och syre i fall det behövs. Vill du föda hemma tycker jag att du ska göra det. Det finns ju faktiskt inga garantier att förlossning 2 blir komplikationsfri bara för att den första var det.

  • turpis
    Mumin80 skrev 2012-05-11 08:46:04 följande:
    Håller med. Jag tappade 1,4 liter blod vid första förlossningen, vet inte hur mycket det blivit om dom inte hade unnat ge livmodersammandragande m.m. direkt (dessutom ströp dottern sig på navelsträngen och behövde andningshjälp). Fick MA i v. 12 ca. ett år efteråt, och fick välja mellan skrapning och att låta det komma ut av sig själv. Valde det senare vilket slutade i en toalett hemma som såg ut som ett slakthus, ambulans till sjukhuset och akut operation. Samt förlust av 1,5-2 liter blod.   Jag har aldrig haft speciellt riktliga mensblödningar eller något annat som skulle kunna förklara varför jag blöder som en stucken gris vid förlossningar. Uppenbarligen så fattar inte min livmoder bara inte att den ska dra ihop sig (min andra förlossning skedde för tre månader sedan, på sjukhus, fick då livmodersammandragande medicin direkt när dottern var ute, i extra hög dos, och förlorade bara ca. 600ml blod).  Att min första dotter hade knutit navelsträngen två gånger om halsen och kilade fast den mellan axeln och förlossningskanalen så att hon ströp sig själv när jag skulle krysta ut henne, var inte heller något som någon kunde förutse direkt.  Så jag säger som Seldonia, varför inte föda åtminstone första barnet på sjukhus? Måste också säga att jag inte upplever någon större skillnad mellan sjukhusförlossning och hemmaförlossning, annat än att det finns medicinsk personal och utrustning om man behöver det, och att man slipper riskera fläckar och skador på hem och inredning av fostervatten, blod m.m. (spåren av mitt missfall sitter fortfarande kvar i fogarna i badrummets klinkergolv, inte så lätt att få bort blod ur klinkerfog...). Det är ju inte så att dom gör en massa medicinska ingrepp på sjukhuset om man  inte ber om det eller det behövs. Jag har bara använt lustgas och tens i båda förlossningarna, det finns ju inget som säger att man behöver använda det heller. Att det finns utrustning för att kolla hjärtljud m.m. är bara lugnande för mig. En säng som går att ställa in i många olika lägen så att man kan föda så som det är bekvämast för en själv gillar jag också. 

    Måste bara fråga: har du fött hemma eftersom du säger att du inte upplever skillnaden som så stor? Att säga att man kan välja t ex värkstimulerande eller inte är en väldig förenkling tycker jag. Att säga nej till såna förslag kräver en ganska stor styrka i en situation då de flesta av oss är rätt känsliga och sårbara. Om man känner en press på att det "borde" gå fortare är det också rätt stor risk att värkatbetet avtar. Det finns gott om onda cirklar dom kan uppstå.
Svar på tråden Hemma-födsel