Jag "älskar" min vän, men kommer aldrig berätta!

Det är starkt av dig att erkänna för dig själv, men ännu starkare att du låter det stanna där.
Som du säger så skulle det kunna förstöra så mkt för så många. Ibland kan det vara bar att bara drömma=) och tänka med huvudet och inte bara hjärtat!
Kram 

Önskar jag kände mig stark också, men det är inte lätt. Vill inget hellre än att vara med henne, men respekterar andras liv och vår vänskap så pass mycket att jag håller känslorna inne. Jag hoppas egentligen att jag en dag ska kunna berätta för henne, om så där 20-30 år och att vi då kan skratta åt saken. Dock tror jag inte detta är möjligt. Dessutom är jag rädd att jag, i ett okontrollerat läge kommer göra något jag bittert får ångra... Gäller att tygla sig själv.

Jag hade berättat hur jag känner och hur jag tänker, bara för att få det ur hjärtat, om ni har en god vänskap så ska det inte ta skada, tycker jag, då menar jag inte att du ska berätta i detalj att du drömmer om henne och vill göra saker med henne, bara enklare variation.
Men du gör så klart som du vill, men jag hade bittert ångrat mig om jag inte sagt något.

Klart jag egentligen vill berätta och i en perfekt värld så hade det inte varit några problem. Men tänk om hon reagerar negativt. Tänk om hon aldrig mer vill se mig. Vill inte leva utan henne! Min man brukar skämta om att hon är min älskarinna och jag i min tur brukar skämta med henne om att våra karlar inte skulle märka något om så var. Hon brukar skatta och hålla med, men det betyder ju inget. Att erkänna för henne att jag har känslor för henne är något helt annat. Allt hade faktiskt varit mycket lättare om vi hade varit av motsatta kön. Hade varit mer "naturligt" och säkert lättare för henne att ta in.

Har liknande känslor för en vän! Vi bor dock 60 mil från varandra nu och hörs sällan. Men hon är som en andra kärlek för mig. Jag vill alltid vara nära henne när vi träffas och när vi festade förut och sov över hos varandra så sov vi alltid skeden och myste. Nån gång hände det att vi pussades också. Hon hade liknande känslor som jag.. kan inte sätta ord på det. Närmare än en vän men ändå inte så att vi ville bli ett par. Första gången jag såg henne var det precis som att jag blev kär. Sa till mig själv "Hon ska min bli min vän!" Ansträngde mig verkligen för att lära känna henne. Vi träffades på gymnasiet. Kan hon vara en soulmate? :) kram!

Åh så mysigt det låter! Får jag fråga om du är "lagd åt det hållet", eller om det bara är med henne?

Visst kan hon absolut vara min soulmate, precis som jag känner med min man. Min man är verkligen min bästa vän, som alltid finns där, alltid ställer upp oavsett vad som händer och jag hoppas att vi aldrig kommer gå isär och då bli ovänner. Min väninna finns också alltid för mig och min familj och förstås tvärt om. Men det är något speciellt med henne, vi har något som jag och min man inte har och aldrig kommer att få. Antar att det beror på att vi förstår varandra på ett helt annat sätt just för att vi båda är kvinnor.

Jag har alltid, från det jag var liten, vetat om att jag är attraherad av båda könen, men som sagt, med henne är det något väldigt speciellt. Hon är helt enkelt perfekt!

Jag kan inte säga att jag inte är lagd åt båda hållen. Kan nog känna mig attraherad av några få kvinnor men jag skulle aldrig kunna ha ett förhållande med en tjej... Har aldrig känt som jag gör för henne för nån annan tjej! Det är synd att vi hörs så sällan nu bara :/ Vi lever helt olika liv. Jag väntar mitt första barn och hon lever studentliv och utbildar sig till sköterska.. dessutom är det som jag skrev tidigare 60 mil mellan. Hon har precis träffat en kille så dom tänker sig hit och hälsa på när bäbisen kommit. Det ska bli underbart! :)

Jo precis! Att man känner starkt för en person utesluter ju inte att man kan känna det för en annan. Det blir bara en annan känsla i relationen. Känner precis så med min man också.. han är min bästa vän och jag skulle aldrig kunna tänka mig vara utan honom! Jag har berättat för min man hur jag känner för min kompis och han är väldigt positiv till det. Han skulle inte ha någonting emot om det blev nått sexuellt mellan mig och hon.. däremot tror jag att det skulle förstöra kompisrelationen mellan mig och henne. Så jag gör som du och håller det till fantasier och bara "vara nära" när man ses =)

Oj, vad jag känner igen mig... Jag har en vän som jag har känt i 15 år. Vi har gått genom det mesta. Vi båda känner en dragnings kraft men vi vågar inte mer, rädslan av att förlora vänskapen är stor. Jag har henne i huvudet konstant och hon vet vad jag tycker o känner. Men vi har alltid haft en ärlig dialog, så jag vet att hon kunde ta när jag berättade hur jag kände för henne.

Det är härligt att ha en sådan nära vän, men samtidigt jobbigt...

Kämpa på!

Ja, det är fruktansvärt jobbigt. Känns ibland som att vi har ett förhållande, bortsett från den sexuella biten. Vi kan vara som ett gift gammalt par emellanåt. Känner att jag kan prata med henne om allt, men inte just detta med min läggning och känslorna.

Hur kommer man fram till att båda känner samma sak (som några här i tråden gjort)? Jag menar, vad säger man, gör man? Är jätterädd att vi exempelvis ska "supa till" lite och det ska gå för långt från min sida. Jag vill inget hellre än att säga precis som det är, men kommer aldrig kunna det. Aldrig att jag vågar riskera att leva resten av mitt liv utan henne pga en sådan sak. Usch vad livet kan vara komplicerat ibland. Helt ärligt, vågar inte ens berätta att jag är bi, varken för min man eller henne....

Insåg idag att jag inte kommer träffa henne på över en vecka. Vet inte hur jag ska överleva. Men som hon sa, vi hörs i morgon.

Du kan ju alltid berätta för henne att du är bi, men inte att det är hon du har känslor för.
Ärligt så hade jag blivit skit rädd om min bästa kompis sagt att hon va tänd på mig. Jag är inte alls emot homosexuella, har många vänner som är det. 
Men jag hade blivit ställd oavsett om det va en man eller kvinna som sagt det till mig. Vänskapen blir ju konstig då, man tänker på vad man säger och gör hela tiden.
 

Jag håller med dig till 110%. Jag fick själv för många år sedan veta att en kompis till mig är homo och trots att jag själv är bi, så kändes det lite konstigt. Visst skulle jag kanske kunna berätta för henne att jag är bi, men är rädd att hon kanske då tror jag har känslor för henne och då inte vilja vara med mig. Då är det bättre att hålla tyst. Hon är då pass underbar att jag inte vill riskera något. Längtar så efter henne trots att jag träffade henne senast igår och pratat med henne idag. Tänk då att mista henne pga en sån här sak.

Ibland läser man, eller hör, saker som stämmer exakt. Verkligen.
Min vännina och jag (50 + och båda kvinnor) har varit vänner i ca 10 år.
Jag älskar henne verkligen innerligt som vän och jag skulle verkligen ångra om jag tappade henne i vår vänskap. Hon attraherar mig även fysiskt och den känslan är jag livrädd för.Vi smsar nästan varje dag och ses 1-2 gånger per månad. Jag längtar efter henne hela tiden...
Min man och jag har ett toppenförhållande sedan 30 år och han är min bästa vän och jag är attraherad av honom också. Vi har två vuxna barn.
Min man vet inget om min känslor för henne mer än att hon är mycket viktig för mig, det vet han.
Den senaste tiden har vi haft utmaning i vår vänskap och det på grund av hennes sambo. Han har orsakat mycket krångel i vår parrelation. Psykopatiskt beteende och har gjort dumma saker när han druckit. Skyller alltid ifrån sig att han inte kommer ihåg.
Detta är såklart utmanande för alla och jag har stått ut med honom för att bevara vår vänskap. Nu har det blivit kyligt mellan min väninna och mig. Jag älskar henne fortfarande. Min väninna vet att jag har "komplexa och omfattande" känslor för henne men inte av sexuell karaktär.
Jag går i terapi för att komma vidare och terapeuten fattar tror jag.
Jag tänker inte berätta för min väninna om mina fantasier utan vidhålla att vår vänskap är mycket viktig för mig.
Hur gick det för dig TS? Eller någon annan som känner samma?

Ibland läser man, eller hör, saker som stämmer exakt. Verkligen.
Min vännina och jag (50 + och båda kvinnor) har varit vänner i ca 10 år.
Jag älskar henne verkligen innerligt som vän och jag skulle verkligen ångra om jag tappade henne i vår vänskap. Hon attraherar mig även fysiskt och den känslan är jag livrädd för.Vi smsar nästan varje dag och ses 1-2 gånger per månad. Jag längtar efter henne hela tiden...
Min man och jag har ett toppenförhållande sedan 30 år och han är min bästa vän och jag är attraherad av honom också. Vi har två vuxna barn.
Min man vet inget om min känslor för henne mer än att hon är mycket viktig för mig, det vet han.
Den senaste tiden har vi haft utmaning i vår vänskap och det på grund av hennes sambo. Han har orsakat mycket krångel i vår parrelation. Psykopatiskt beteende och har gjort dumma saker när han druckit. Skyller alltid ifrån sig att han inte kommer ihåg.
Detta är såklart utmanande för alla och jag har stått ut med honom för att bevara vår vänskap. Nu har det blivit kyligt mellan min väninna och mig. Jag älskar henne fortfarande. Min väninna vet att jag har "komplexa och omfattande" känslor för henne men inte av sexuell karaktär.
Jag går i terapi för att komma vidare och terapeuten fattar tror jag.
Jag tänker inte berätta för min väninna om mina fantasier utan vidhålla att vår vänskap är mycket viktig för mig.
Hur gick det för dig TS? Eller någon annan som känner samma?

Ibland läser man, eller hör, saker som stämmer exakt. Verkligen.
Min vännina och jag (50 + och båda kvinnor) har varit vänner i ca 10 år.
Jag älskar henne verkligen innerligt som vän och jag skulle verkligen ångra om jag tappade henne i vår vänskap. Hon attraherar mig även fysiskt och den känslan är jag livrädd för.Vi smsar nästan varje dag och ses 1-2 gånger per månad. Jag längtar efter henne hela tiden...
Min man och jag har ett toppenförhållande sedan 30 år och han är min bästa vän och jag är attraherad av honom också. Vi har två vuxna barn.
Min man vet inget om min känslor för henne mer än att hon är mycket viktig för mig, det vet han.
Den senaste tiden har vi haft utmaning i vår vänskap och det på grund av hennes sambo. Han har orsakat mycket krångel i vår parrelation. Psykopatiskt beteende och har gjort dumma saker när han druckit. Skyller alltid ifrån sig att han inte kommer ihåg.
Detta är såklart utmanande för alla och jag har stått ut med honom för att bevara vår vänskap. Nu har det blivit kyligt mellan min väninna och mig. Jag älskar henne fortfarande. Min väninna vet att jag har "komplexa och omfattande" känslor för henne men inte av sexuell karaktär.
Jag går i terapi för att komma vidare och terapeuten fattar tror jag.
Jag tänker inte berätta för min väninna om mina fantasier utan vidhålla att vår vänskap är mycket viktig för mig.
Hur gick det för dig TS? Eller någon annan som känner samma?