Hur ska jag kunna få hjälp med umgänge med min son?
Hej!
Jag har en pojk på 9 år som pappan fick enskild vårdnad om för drygt 1 år sedan.
I domslutet står det också: inget umgänge i "nuläget", pga pojkens kraftiga utagerande mot mig.
Jag vet ju att det är pappan som talar illa om mig hela tiden, att allt är mitt fel, att vi separerade o sålde hus mm.
Det är ändå 5 år sen det tog slut mellan oss, men det har inte blivit bättre.
Vi var tillsammans i 11 år, men sedan började jag dricka mer o mer alkohol för att orka. Jag hade så gott som tappat känslorna för pappan, men hade inte hjärta att göra slut. Försökte bita ihop men det gick inte utan jag drack ofta alldeles för mycket.
Pappan har skrikit o gapat på mig och sagt att han ska ställa till ett helvete för mig, och att han vet hur han ska få vår pojk att hata mig! Det gör så ont att han vill mig så illa, o han verkar inte förstå att pojken också måste må dåligt av detta. Att familjerätten inte lyssnade nåt på mig o det jag berättade kändes fruktansvärt med. Ett par träffar o sen ska dom "veta allt"...jag säger bara...tänk om dom visste sanningen! Jag tänker hela tiden på hur jag ska kunna hjälpa honom, men eftersom han tror på det pappan säger så har han ju blivit så aggressiv så han bara slår o slår på mig. Det är hemskt att se sitt barn så frustrerad. Han skulle kunna döda när han är i sån affekt. Han tog fram en kniv o hotade mig med när vi var hos min mamma sist. Stackars liten!
Pappan har ingen empati och kan inte sätta sig in i hur andra känner sig. Jag trodde det skulle bli bättre om han träffade en ny tjej, så jag blev så glad när han hade förlovat sig. men det höll bara ca 1/2 år. Han har ju velat att vi ska bli ihop igen men det vill jag absolut inte, då skulle jag må så dåligt igen. Har förresten inte druckit en droppe på mer än 1 år. Pappan har också gjort massa saker för att ställa till det för mig. Han har ringt arbetsgivare o smutskastat mig, ringt a-kassa o sagt att jag jobbar svart (vilket jag inte gjort), hyresvärden o massa mer.
Det finns hur mycket som helst att berätta men då blir det en hel bok. Vad ska jag göra för att hjälpa min pojk?
För övrigt har jag en vuxen dotter med en annan pappa. Jag tog hand om henne själv från det hon var 2 år tills hon blev vuxen, o hon har blivit det bästa tänkbara. Hennes pappa har sagt att hon kunde inte haft en bättre mamma. Jag har alltid utgått från hennes bästa i olika situationer. Från att varit värdens "bästa" mamma så är jag ingenting nu.
Är det någon som kan ge några råd?