Jag är lite nyfiken på var gränsen går för när socialtjänsten väljer att familjehemsplacera barn. Hur mycket tillåts folk vanvårda sina barn innan de omhändertas? Vilka orsaker är vanligast till att man förlorar sina barn? Tänker mig att väldigt många barn får mindre optimal omvårdnad men alla de omhändertas ju inte. Alltså var går gränsen för otillåten vanvård?
Tror inte det handlar om så mycket vanvård. Lite smutsig osv,mår ju ingen dåligt av. Utan det är nog ofta anknytning. Känslomässigt.
Rätt mycket. Det bästa för barnen är oftast att vara hos sina föräldrar. Hellre hemma med stödinsatser än LVU.
Föräldrarna KAN ofta ta hand om sina barn med stödinsatser i hemmet.
Att få bo kvar hemma är i dessa fall mkt bättre för barnen.
Familjehems placering bör bara ske då det är absolut nödvändigt!
Gränsen är när de stöd åtgärder som sätt in inte räcker till. Det sker när kommunens insatser inte fungerar eller anser sig inte klara uppdraget. Det har blivit lättare med BBIC att inte förlora barnens fokus, vilket visar genom att placeringarna har ökat. Men är inviduella bedömningar, jag är mer tollerant angående hemmiljö än mina kollegor, men är känsligare och ser lättare barnens psykiska mående.
Man får inte vanfårda barn alls, varken mycket eller lite! Känslomässigt? vad ihelsicke! skaffar man barn, så tar man handom dem också.
Barnen har inte bett att få komma, försök fatta det!