ChinChin skrev 2012-05-13 22:15:44 följande:
Har du prövat att berätta vad du känner? Inte gräla, inte anklaga, då grälar hon tillbaka eller går i försvar, då förlorar du. Berätta dina känslor, de kan hon inte argumentera emot. Börja så här: -Älskling, jag blir ledsen när... -Jag blir frustrerad när... -Det smärtar mig att.... Sedan säger du din önskning: -Jag skulle vilja att... Jag önskar att.... -Jag längtar efter att... Bekräfta också hennes känslor: -Jag ser att du är frustrerad. Vill du berätta varför? -Är det så att du är arg? -Du ser irriterad ut, mår du inte bra? -Älskling, kom ock berätta vad som är fel... Kanske märker hon själv att något är fel men kan inte sätta fingret på det, och då känns det skönt om någon bekräftar känslan. (En annan tanke: Jag kan inte låta bli att tänka på förlossningspsykos, kan man bli sån av det? Jag vet inget om sådant, men tanken väcktes!) Lycka till!
Hon säger att jag inte bryr mig om henne och skiter i hur hon mår.... De är juh precis de jag inte gör, när jag frågat henne om hon funderar på något för att försöka skapa en lugn konversation så är det inget säger hon.... Förlossningspsykos tror jag inte, då stöter man bort och klarar inte av barnet. Tack för tipsen
