Någon annan som måste hålla i sitt barn?

Min äldsta son var sådan, fick nästan våldhålla honom redan som bebis då han bara sparkade vevade och skrek annars för att inte somna men höll man honom hårt och han skrek någon minut så somnade han på en gång och sov djupt :) trot det är ganska vanligt och det är förmodligen övergående vår son började sen somna själv i sängen.. :)

Lite känner jag igen det. Sitter kag med min 7-veckors i famnen och håller henne ordentligt gillar hon det. Hon griper själv min hand med båda sina, sedan håller jag "fast" hennes händer, då blir hon lugn o somnar. :)

Testa sovpåse (finns på ikea) vetja. Kanske känner era barn sig tryggare i dessa? De håller ju inte om armarna, men benen ligger ju inbäddat i sovsäcken. Mitt 1a barn älskade dessa sovpåsar o man slapp dessutom dra upp täcket 100 ggr/natt då han sparkat av det. :)

Vissa bebisar känner sig otrygga när omgivningen är alltför stor, det är rätt allmänt känt. Därför har man ju tex i alla tider lindat spädbarn. De känner sig trygga när omvärlden är begränsad, så som i livmodern. Vår äldsta dotter speciellt var så, bar ju henne dessutom i bärsjal vilket innebar att hon satt tätt intill min kropp, helt fastlåst. Det gjorde henne avslappnad och lugn (oftast). Likaså när man skulle söva henne i sängen, i perioder har vi legat intill henne och hållit om henne stadigt så hon inte kunnat sprattla ut en massa med ben och armar. Virat in henne ordentligt i filten osv.

Vår andra dotter var dock inte alls likadan.

Det finns ju sådana där vickelsjalar för att linda in oroliga barn i och som fungerar jättebra på just sådana barn som vevar runt och inte kan finna ro. Vi har i och för sig inte använt dem, men har sett dem i verkan på andra barn. "Tekniken" är ju densamma med att ligga tätt bredvid i sängen, eller bära i sjal tills de somnar..

Koffi - tror jag läst att man inte ska linda barn mer än 1a månaden. Minns inte varför dock. Lätt kan man såklart svepa om dem, men inte den där traditionella hårda lindningen...

Det här var det jag läste:

se.babycenter.com/baby/sleep/swaddlingexpert/

Så var det med min äldsta dotter, henne fick man "blåhålla" för att få henne att somna. Höll på så tills hon var nästan 3 år innan hon kunde varva ner själv och slappna av. Hon hade svårt att somna själv tills hon var i skolåldern och ville gärna sova nära hellst på mig. Min teori är att de inte kan smälta allt de upplevt under dagen och slappna av tillräckligt utan behöver lite "avlastning" med att komma ner i varv.

Idag är hon 16 år och visserligen är det svårt att få henne i säng nu också men jag behöver inte hålla "fast" henne inte heller vill hon sova i min säng längre ( i alla fall inte om jag ligger i den ) ;)

Min äldsta var också sån i ett-två års åldern. Nu är hon tre och det var längesen jag höll i henne. Man känner sig brutal men det funkar ju, och går över som sagt.

Nä, du är inte brutal, du har nog bara förstått vad din dotter behöver för att känna sig trygg. Vi lindade vår dotter. Vi fick rådet från vår (amerikanska) barnmorska att linda barnen, i USA och många andra länder gör man det. Anledningen skulle vara att barnen kan stressa upp sig själva när de viftar med armarna och att de blir lugna om de får ligga ihopklämda på samma sätt som de gör i magen. Funkade på dottern! Hon sov hur fint och tryggt som helst. Efter ca 3 månader ville hon ha mer rörelsefrihet så då lindade vi bara löst om nederkroppen. Sonen fick sova på magen och det hade lite samma funktion. Han kände sig trygg och ombonad. 

I Sverige verkar samsovning vara populärt, utomlands lindar man kanske i större utsträckning. Tror att det i viss mån kan ha samma funktion.  Platt på rygg har inget av våra barn velat sova. 

Skönt att läsa, vi har precis samma me vår 13-mån tjej. Sedan ca 3 mån ålder så har vi fått hålla i/om för att hon skall komma till ro. I början trodde vi att vi gjorde ngr fel och fråga på Bvc som rekommenderade 5-min metoden. Vilket vi inte trodde på så vi har fortsatt på vårt sätt "i smyg" för Bvc/andra och trodde vi var ensamma om det. Fast vår lille tjej verkar må väldigt bra av det och vi slipper att hon får gråta sig till sömns själv. Oftast är hon inte arg/ledsen utan myser ber nära och somnar när vi lägger armen om henne.

Du har redan fått bra tips från andra men om du redan har filt men inte vet hur man ska linda barnet för bästa komfort finns bra videos på youtube. Dels med hela kroppen inlindad och med armarna fria.

Det fick vi göra med vår son länge också. Han är prematur och hade behov för att ha det trångt runt sig när han skulle somna, vi lindade honom länge i filt. Vi satt länge efter det och höll en hand på hans bröst med hans armar samlade under, då blev han lugn. Gjorde vi inte det så bara viftade han och höll sig själv vaken. Minns inte när vi slutade med det men nu somnar han utan problem i alla fall. Vi gjorde länge ett rede till honom i sängen också, rullade ihop en stor filt till en korv och lade som ett U runt hans underkropp. Jag vet att många barn som har behov för detta också tycker om att sova i sovpåse

Vi fick en film av barnmorskan med Harvey Carp, som är någon sorts guru i USA när det gäller att lugna spädbarn som skriker hysteriskt. Nu var inte vår dotter hysterisk men filmen gav i alla fall en bra vägledning. Det är viktigt när man lindar att man - precis som någon sa - har god kunskap om exakt hur tekniken ska gå till. Vi fick öva på prenatal-kursen, plus att vi använde en stretchfilt och övade mycket på en docka innan dottern föddes för att vara säkra på att linda tillräckligt hårt utan att det skulle vara skadligt, plus att man måste ha järnkoll på hur varmt det blir för barnet. Det finns även färdiga varianter typ "swaddle me"-filtar men de tycker jag inte har varit lika bra. 

Har jobbat förut med barn förut och det är rätt att hålla i barnet. Alla barn blir lugna av kroppskontakt med sina föräldrar det är så vi är konstruerade. Att begränsa rörligheten får de att slappna av och får de att känna sig trygga. Det är nog onaturligt för alla barn att ligga i "sitt" säng från början, de de har varit inne i mamman och sedan vipps i den stora världen klart barnet blir oroligt och otrygg. Mina båda barnen så första året i vårt säng och jag höll alltid handen på ryggen då somnade de på stubinen.

Jideck: Min dotter har alltid sovit tryggt i sin egen säng men inte velat eller kunnat sova bra i vår stora säng, så vad som är naturligt och skönt varierar uppenbarligen från barn till barn. Sonen sover bra såväl i egen säng som hos oss. Så har det alltid varit. Alla barn har olika önskemål, behov och personligheter från födselögonblicket, oberoende av att de har varit i magen. 

Snällspiken-- det motsätter ju inte precis  min påstående. Har barnet fått i sig tryggheten tiddigt då behöver den då. BArn är individuella och behöver närhet i olika grader. Och i olika situationer. om det händer något i barnts liv han närhets-tryghets behovet komma tillbacka i olika åldrar. Lär Maslows behovs trappa den förklarar lite hur det fungerar. 

Det är samma som med min 3 månaders son, armar och ben far som om han var på ett disco eller i en boxningsring, man måste hålla i honom för att han ska lugna ned sig, han ser ut att störa sig själv för han blir jättefrustrerad. Han är ett väldigt motoriskt barn, men snäll.