amia01 skrev 2012-05-16 13:52:29 följande:
Den skadar inte grävlingen med avsikt att döda, men den försöker direkt att ställa den precis som vid jakt, och det är i de flesta sammanhang samma sak som ett rejält slagsmål med ömsesidiga tjuvnyp och ett himla liv om inte grävlingen står still, vilket den sällan gör direkt...
Och även om inte grävlingen skadas fysiskt, vilket sällan är fallet, så blir det ju en enormt stressande situation för den.
Men det är alltså inte ok att ha hundar som stör vilt på det sättet lösa i någonstans, någon enda gång under kopplingstiden? Annars antar jag att det är ok, åtminstone om det gäller jakthundar där ägarna har kunskap att hantera situationen?
Och vilket vilt räknas? Vad är tillåtet att störa/skada? Fåglar? Ormar? Mullsorkar? Om inte bör ju inte katter gå lösa heller?
Och jag som männsika stör ju och skadar en hel del vilt i trädgården också. Jag gräver sönder gångarna för mullsorken och fångar grävlingarna i fällor för att dom inte ska förstöra min trädgård och avlivar huggormar som kommer in i huset. Var går gränsen?
Ärligt talat kan jag inte svara på var gränsen går för det är ju inte solklart direkt! Jag har utekatt som tuggar i sig det mesta men tolererar inte att hundar skadar/dödar djur.....Ja du, du ser ju

jag pratar emot mig själv redan nu!
När jag tänker efter räknar jag nog katten som olärbar och att gå med kissen i koppel är inte att tänka på medans hunden både går att lära att inte jaga och att genom att ha den kopplad förhindra den att störa/skada vilt och tamdjur. Jag har alltså större krav på hundägare och hundar än på folk med utekatt....
Jag personligen ser inget lidande i att flytta huggormar ut från tomten eller gräva fast jag har sork i trädgården, jag stör dom men stressar inte ihjäl dom eller dödar dom och jag har inget emot grävlingar som faktiskt är rätt trevliga djur så länge man inte tränger dom.
Det kommer säkert ett inlägg till för jag måste fundera på hur jag egentligen resonerar och tänker :)