• Anonym (Kompis)

    LVU-placerad

    Min kompis son är LVUplacerad ENDAST för att pappan inte är lämplig som pappa. Han ville inte skriva över vårdnaden på bara mamman därav ville soc ha makten så pappan kom åt barnet. Dock är pappan och mamman inte tillsamnans. Han har ny familj och bryr sig inte om mamman till sitt lvu-placerade barn eller barnet.. Mamman har inget jobb, eller utbildning, men hon kämpar för sin son och har fått sommarjobb inom vården. Mamman bor i en etta, men så fort hon får nya besked så blir det en tvåa eller trea. Inget krav av socialeb men de är en fördel.. Mamman är en väldigt bra person som sedan flera år tidigare blev vuxen. Hon har alltid varit mogen för sin ålder men haft en svår uppväxt med bla att ena föräldern gick bort. Andra saker som stött på livet som inte rör hennes egna dotter och det försvagar henne inte som mammaroll. Men när ho inte visste vart hon o barnets pappa skulle ta vägen blev socialen inblandad. När pappan stack så kunde hon inte bo kvar själv. Hon och hennes son flyttade till ett familjehem som skulle stödja henne och sonen i vardagen. Hon började skolan flera mil bort och det blev svårt att både pendla och vara mamma och plugga heltid så hon ville bo i lägenhet i samma ort som skolan. Done. Efter detta tog familjehemmet över barnet, barne blev LVUad då de inte ville att pappan skulle komma åt barnet på familjehemmet- deras anledning.. Men detta förstörde ju också för mamman!! Hon kunde inte flytta tillbaka till sonen och familjehemmet och sonen fick inte bo med henne. Det slutade med att mamman fick flytta ännu längre bort och då började familjehemmet försöka ta över barnet som sitt egna!! Barnet älskar sin mamma, är överlycklig när hon kommer och hälsar på (familjehemmet satte en gräns på 1ggr/mån!!) Och nu har sonen börjat ringa mamman och vill efter 2 år bli mtad och bo med sin mamma. Mamman jobbar (praktik) och lever på socialen större delen. Finns det iingen chans för henne!!?? Hon har sommarjobbat två år i rad blir det nu, och hon försöker verkligen. Hon får stöttning av familj och vänner men ingen vet vart man ska gå vidare med ärendet. Familjehemmet säger till socialen att hon inte verkar lämplig, vilket hon är, har sett henne den första tiden med sin son och de märktes att hon är en bra mamma. Släktingar ber henne ofta vara barnvakt och hon kan de mesta som att vara en bra mamma. Hon tar de till lekplatser, lagar god mat, nyttig dessutom, hon pratar med dem och lyssnar på vartenda ord. Hjälper till med läxor, klä på dem yngsta, byter eventuella blöjor, följer rutiner så de får sin sömn, noga med att de ska vara familjestund runt matbordet osv.. Rökfri, festar aldrig, aldrig tagit droger osv... Varför kan hennes son inte komma hem? Dagistider här som dagistider där.. Familjehemmet skämmer bort pojken som tusan med saker men de har många barn (även egna) så han får inte den uppmärksamheten och närheten barn behöver med föräldrarna! Och det anser jag viktigare än att som treåring få en tv på rummet eller alla märkeskläder som finns osv.. Mamman kan lika gärna köpa fina kläder eller få av bekanta eftersom hennes släktingar har barn som är 2-6 år äldre av samma kön.. Hon kan göra ett lika bra jobb om inte bättre för sin son. Hon är ÖVER 20 år. Familjehemmet vill ha barnet som sitt egna och tjabbar med socialen om detta mycket ofta... Någon som vet nåågonting man kan göra? :( Socialen hade krav som hon uppfyllde men sen ställde de nya krav hela tiden... En sista sak, om sonen vill, finns de ingen möjlighet då att placera om honom till en släkting eller liknande? Barnet är 4år i år De är också lämpliga som förälder.. Och inte 30 mil bort osv...

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-05-16 09:42
    Oj råkade skriva dotter..
    Har så många kompis-barn så blandar ihop dem
    Han är givetvis en son!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-05-16 09:43
    Oj råkade skriva dotter..
    Har så många kompis-barn så blandar ihop dem
    Han är givetvis en son!

  • Svar på tråden LVU-placerad
  • Anonym

    Att man är en bra barnvakt betyder inte att man är en bra förälder.
    Din vän har ju haft en lång tid på sig att ordna upp sitt liv, men hon stpr kvar på samma plats?
    och om hon vill ha ensam vårdnad så hade hon ju kunnat strida för det? Och anser soc att pappan är olämplig så hade hon antagligen vunnit en strid. Pappans andra barn är också omhändertagna?
    Låter som om det inte bara berodde på pappan att barnet togs omhand. Hade det varit så så hade de om ts velat kunnat vara på ett utredningshem, hon och barnet.

  • Anonym (Kompis)

    Enl. Henne så är det så. Möterna säger också det. Pappans andra barn är inte omhändertaget men då han hotat mamman (min kompis) så tyckte de inte han var lämplig till denna familj. Jag tyckte också detta var konstigt men antingen är det något hon inte vill berätta eller så är det sanningen. Jag utgår från att hon talar sanningen ju. Hon står kvar pga att hon inte gick ut skolan, inget jobb som vill ta emot henne oga outbildad, ej körkort osv. Här omkring är de svårt för många ungdomar att inte få jobb, elr vuxna med ju.. Spelar ingen roll om de har utbildning eller ej.. Har själv utbildning och jobb så jag vet inte hur marknaden ser ut på annat sätt än att de var lätt att få jobb, Lata ungdomar eller dåligt med jobb? Ja, dåligt med jobb kanske då vuxna med är arbetslösa här omkring.. Hon söker jobb och utbildningar men kommer inte in.. Så därav att hon går IV och fått praktik där hon får jobba i sommar..

  • Anonym

    Tyvärr tror jag inte att din kompis är helt uppriktig mot dig. Jag har själv ett LVU-placerat barn boende hos mig. Det är så att varje halvår görs det en omprövning av LVU-beslutet. Detta gör förvaltningsrätten. Vi som fosterhem har inget att säga till om där, vi får inte vara med och barnet talar med en advokat i enrum för att få säga sitt utan att behöva få dåligt samvete. Det är flera handläggare inblandade för att kunna ge en så rättvis bild som möjligt. Sedan är det klart att de frågar oss om specifika situationer tex om vi upplever att de får omsorg när de är där osv. Nu är vårat barn 11 år, men med ett lättare förståndshandikapp.
    I förvaltningsrätten har mamman/pappan rätt till advokat och kan "bevisa" vad hon har gjort för att det skall bli bättre. Dvs de socialen vill hon skall göra och vad hon har gjort.
    Min upplevelse är att det är lättare att skylla på soc än att se sin egen skuld i det.
    Sedan kan det alltid bli fel, men många felaktigt tror är det en handläggare och familjehemmet som bestämmer. Det är det inte. V

  • Mamma till många

    Jag känner också och som jag ofta skrive
    Här att vi som familjehem har inte mycket att säga till om och att det ska oftast jobbas hemåt... Vi har en uppväxtplacering nu... Men om ett år kanske det ändras och vi ska jobba hemåt. D flesta barn mår nog bäst att få vara hos sina biosar.... Men ibland inte. Låter som hon har gjort det mesta för att visa att hon klarar och vill ha tillbaka sitt barn. Att hon får på socialbidrag säger juh inget om hur hon är som förälder så det kan inte vara ett hinder.... Jag tror också att det måste ligga något annat bakom. Om det nu är familjehemmet tycker jag att det är fruktansvärt oproffsigt, även om man ibland låter känslorna ta över så måste man komma ihåg att barnen har man bara hemma hos sig tilllåns. För att hjälpa en familj eller ett barn en tid.....

Svar på tråden LVU-placerad