hur många här ska göra/har gjort kejsarsnitt pga förlossningsädsla ?

jag har gjort det med båda mina barn pga av det.

Jag gjrode det med första barnet. Kommer även att snittas med andra barnet nu i juni..

Jag gjorde det med andra barnet. Första var akut snitt och om jag får fler barn kommer det bli snitt med dem med..

Jag kommer göra det nu, väntar vårt första barn.

Har äntligen idag efter en del kamp, oro och tårar fått mitt snittdatum pga förlossningsrädsla. Känns väldigt bra just nu. Bf är 3/7 så jag har känt stress och panik över att tiden springer iväg.

Jag sa till BM på MVC redan på första besöket, som var i nov/dec, att jag ville ha ks. Trots det dröjde det ända till den 17/4 innan jag fick komma till Spec mödravården och träffa förlossningsläkare. Han sa i princip att jag skulle få snitt om jag ville, men att han ville att jag skulle träffa AuroraBM för att veta vad jag tog ställning till.

AuroraBM ställde bara till det för mig. Hon sa att man bara inte kan beställa snitt. Då kan jag lova att jag blev riktigt panikslagen. Drömde mardrömmar osv. Var hos min vanliga BM som hela tiden stöttat mig och fick läsa min journal och där hade förlossningsläkaren mycket riktigt skrivit med stor stil att jag skulle bestämma hur jag ville ha det. Kändes skönt att veta. 

Det riktigt jobbiga var andra besöket hos AuroraBM. Hon stod fast vid att man inte kan beställa snitt och ville fortsätta rota runt i min barndom mm för att få reda på orsak till min rädsla. Trots att jag hela tiden sagt att det inte var där problemet låg. Jag vill helt enkelt inte utsätta mig för en förlossning. Vill inte ligga där och skrika och inte ha koll på läget. Jag bröt ihop och grät. Då blev min man upprörd och sa att vi faktiskt hade blivit lovade snitt och att det stod i min journal. Efter det vände hon och var väldigt mer lyhörd för vad jag ville. Verkade som att hon antingen inte varit påläst på min journal eller att hon mörkade.

Fick frågan om jag ville besöka förlossning samt operation för att se om det skulle förändra något. Det kände inte jag att det skulle göra. Iom hennes sätt så hade jag full panik och kände mig inte alls mottaglig för att fundera över en vaginal förlossning. Hade hon istället, som den första förslossningsläkaren, varit mer lyhörd för mig så kanske jag hade fortsatt att ha en öppen attityd. Men genom att hon i princip sa att snitt skulle vara omöjligt så fick jag istället panik. 

Hon fixade en ny tid hos förlossningsläkare på spec mvc och där har jag nu alltså varit idag och fått min efterlängtade tid. Kan man nu kanske få njuta av sin graviditet den sista månaden??? 

Jag förstår inte varför man kommer till spec mvc så sent i graviditeten. Skall man hinna och kanske ha någon chans att bearbeta sin rädsla så behöver det göras mycket tidigare. 9 månader går trots allt väldigt fort. Speciellt om man är orolig och nästan panikslagen. Det är ingen tröst att få höra att kvinnor har fött barn i alla tider så det kommer att gå bra.

Mitt tips till dig är att stå på dig. Var påläst om risker med ks och hur det går till. Googla och låna böcker på biblioteket. Kejsarsnittsboken av Malin Alvén är bra. De kommer att försöka med all möjlig  "skrämselpropaganda" om ks och en massa prat om hur underbar en vaginal förlossning är. Är man påläst så märks det och man kan lugnt bemöta det de säger. Gråt, det är inte farligt. Se till att veta vad som skrivs i din journal. Den är din så det har du rätt till. Har du någon partner så låt denne gå med dig på besöken. En enad front är bra. 

Blev ett långt inlägg, men iom att jag har allt i så färskt minne så hoppas jag att det är till hjälp. 

Lycka till och hoppas inte att mitt inlägg skrämmer dig!                     

Jag är i v 24, och kommer att göra mitt andra planerade snitt pga förlossningsrädsla i sept.

Jag kommer att få tid hos läkaren som beviljade snittet, i v 30 el 32 och då får jag tillsammans med han bestämma ett  datum. Därefter så händer inget mer förrän dagen innan snittet, då blir man inskriven på förlossningen, för göra ctg och ta prover och så får man prata med både läkare samt narkosen, sen får man fara hem och både kvällen före samt på morgonen samma dag måste man ducha med en speciell svamp med nått anticeptiskt medel el dyligt, sen åker man in och får mediciner i förebyggande syfte (smärtstillande och nått mot ev illamående) och så får man kateter (urinblåsan måste vara tom) och sen så är det bara att vänta på att få komma på op. Väl där så förbereds man med nålar, syrgas och div "utrustning" sen får man spinalen sittande på britsen, den verkar fort och man får sen lägga sig ner på britsen (som lutar lite för att man inte ska trycka på aorta) och sen spänner dom upp skynken, kollar att bedövningen tagit och sen är barnet ute på ett par minuter, ihopsyningen sen tar lite längre tid då dom måste sy lager för lager.

i snabba drag!

Allt förra gången gick super, och jag hoppas på detsamma nu!

det låter som vissa har fått kejsarsnitt beviljat ganska lätt, och andra inte alls så lätt. jag tycker det är förjävligt att utsätta en kvinna med sådan rädsla och skräck för det här. jag är uppe nu klockan är 04 på morgonen och jag tänker på det här hela tiden, jag har panikångest, bara gråter, jag vet inte vad jag tar mig till om jag inte får snitt beviljat.
jag tänker även på det min läkare sa igår på mötet , han skrev i min journal " hon tror att hon kommer klara det" som de på aurora sedan kommer läsa + alla andra.
jag tror inte alls jag kommer klara det !!! :,( har sådan ångest

vad ska man behöva ha för skäl för att få det här ??? jag har bipolär sjukdom , och äter inga mediciner längre för jag slutade med dem när jag blev gravid.
är det ett skäl kanske...jag känner mig oroligare än någonsin .

jag vill veta om de kan tvinga mig till en vaginal förlossning om jag verkligen inte vill. ?

Jep, första barnet pga förlossningsrädsla.

Jsg ska få träffa sån där tant pga jag är rädd för att föda... n¨ågon som gjort det?