• frökenGo

    Gravid och har berättat för pappan, men jag väntade för länge.

    Hej

    Jag är gravid och är beräknad till den 5:e Juni. Den 7:e maj berättade jag för pappan - att han ska bli pappa. Det vill säga precis 5 veckor före födelsen.

    Han vill ta sitt ansvar och vara delaktig i barnets liv. Men nog om det, jag fortsätter nedan.

    Jag och denna kille började dejta, allt fungerade så himla bra med oss under några månader. Jag visste att killen kunde tänka sig att skaffa barn redan då om det var med en tjej som han hade ett seriöst förhållande med och att han kunde få möjligheten att - jag citerar: "grisjobba" fram till barnets födelse för att på så sätt förbereda sig ekonomiskt men även för att kunna ge barnet en trygg ekonomisk uppväxt, men även för att klara den ekonomiska biten själv. Själv sa jag blankt nej och att jag vägrar skaffa barn före 30-års ålder (är 24 år nu) alternativt aldrig skaffa barn.

    Som sagt, veckor gick. En vacker dag gjorde jag ett graviditetstest och upptäckte att jag är gravid. Plötsligt ändrades allt och jag insåg att jag aldrig kommer kunna göra abort. Samtidigt blev jag rädd för hur killen skulle reagera när jag berättade det - jag fick panik helt enkelt och dumpade honom. Eller ja - jag struntade i att höra av mig och besvara alla hans kontaktförsök. Jag vågade helt enkelt inte berätta för honom. Killen ifråga ringde och försökte kontakta mig några veckor efteråt utan resultat - tillslut gav han upp och lämnade mig ifred.

    I och med min reaktion och att jag nu sårat en kille på det här viset så blev det ännu tuffare att berätta för honom. Dels att jag är gravid men även nu när jag varit så taskig mot honom. Och nu gick månaderna framåt, min mage började växa och tillslut blev jag mer eller mindre tvingad av min syster att berätta för killen hur det ligger till. Men även här kunde jag verkligen inte berätta, men tillslut blev jag tvungen att ta mig modet att göra det. Detta var alltså den 7 Maj, dvs 5 veckor före planerad födsel. Jag gjorde helt enkelt som så att jag letade upp hans telefon-nr på internet och skickade ett sms att han ska bli pappa.

    Eftersom jag lindat in mig själv både i det ena och det andra, varit otroligt elak med en annan människa så kunde jag ändå inte säga hela sanningen. Så i sms:et skrev jag att han ska bli pappa och att jag precis fick reda på det och att det kom som en chock. Jaja, jag vet - jag har vetat om det i 8 månader - magen har varit jättestor. Men det kändes som det enda alternativet att rädda mig själv. Kändes mer rätt att säga att jag precis fick reda på det än att vara ärlig och säga att jag varit alldeles för konflikträdd för att kunna berättat det under 8 månader.

    Pappan är chockad men vill vara delaktig. Men nu börjar jag få dåligt samvete att jag gjort som jag gjort mot barnets far. Han har alltså 5 veckor på sig att förbereda sig psykiskt, praktiskt och ekonomiskt före barnets födelse - eller ja nu är det 4 veckor i skrivande stund.

    Kan jag bli åtalad för detta? är jag en elak människa? 

  • Svar på tråden Gravid och har berättat för pappan, men jag väntade för länge.
  • Lajkie

    Ja det var ju lite elakt måste jag säga, men antar att du handlade i chock.

    Tror inte du kan bli åtalad, men du bör nog berätta för pappan att du ljugit. Han lär ju få reda på sanningen tids nog ändå...

  • Anonym

    Ja,det var taskigt. Jag antar att du inte tänker kräva underhåll av han.

  • frökenGo
    Anonym skrev 2012-05-20 09:23:47 följande:
    Ja,det var taskigt. Jag antar att du inte tänker kräva underhåll av han.
    Jo jag kommer ange honom som pappa till barnet. Sedan får han själv välja om han vill vara delaktig i barnets liv eller inte. Så underhåll kommer han få betala oavsätt han vill eller ej.
  • frökenGo
    Lajkie skrev 2012-05-20 09:23:41 följande:
    Ja det var ju lite elakt måste jag säga, men antar att du handlade i chock.

    Tror inte du kan bli åtalad, men du bör nog berätta för pappan att du ljugit. Han lär ju få reda på sanningen tids nog ändå...
    Jag vågar inte berätta för pappan. Tänk om han blir arg? jag hatar konflikter.
  • frökenGo
    kittykat skrev 2012-05-20 09:20:17 följande:
    Oj det var ju lite taskigt. Men det låter som om du blev väldigt chockad över grav och hanterade det kanske inte på bästa sätt. Men, gjort är gjort! Nu vet han, så låt honom vara delaktig och ge honom också tid att smälta allt, han har säkert många frågor till dig också, så ta det lugnt så löser det sig.

    Lycka till!   
    Han har 4 veckor på sig att smälta. Barnet kan ju komma om tre veckor också.

    Det jobbigaste är ju att pappan har bränt alla sina besparingar på en jordenruntresa efter vi slutade träffa. Så jag antager att han är ganska pank just nu. 
  • Nutta

    Ja det var väldigt fegt gjort, men man handlar inte alltid korrekt. Du verkar ju vara väldigt medveten om att det blivit fel och för att komma ur situationen på bästa sätt så tycker jag att du tar tjuren vid hornen och pratar med honom ordentligt.
    Förklara precis som du känt och att du varit rädd och feg/skamsen så är det upp till honom hur han hanterar det. Ju tidigare du är ärligt mot honom ju fortare kanske er relation blir bättre. Ni ska ändå bli föräldrar och låt honom vara delaktig om han vill. Jag tycker han låter som en bra kille, ge honom de rätta redskapen till att fortsätta vara det!

    Lycka Till TS     


    I min egen bubbla gör alla på Mitt sätt -det enda rätta.
  • frökenGo

    Kom på en till sak. Jag har slutat jobba och börjat gå på mammaledighet. Jag och pappan kommer antagligen träffas framöver och sköta saker kring barnet. Han arbetar oregelbundna tider. Är det han som ska styras efter de tider jag har tid/lust att ses eller bör jag låta honom arbeta - och undvika ta ledigt i största möjliga mån och styra mina tider så att han ska slippa ta ledigt?

    T.ex. åka och köpa bilbarnstol. Om jag bara har ork och lust att göra det på en Måndag, men han arbetar just då. Har jag rättigheterna på min sida att han så gott som får ta ledigt eller bör jag vara flexibel och kanske skjuta fram shoppingturen 2-3 dagar tills han är ledig och ta det då? ska han svansa efter mina premisser eller vad säger ni? 

  • h8him
    frökenGo skrev 2012-05-20 09:55:22 följande:
    Kom på en till sak. Jag har slutat jobba och börjat gå på mammaledighet. Jag och pappan kommer antagligen träffas framöver och sköta saker kring barnet. Han arbetar oregelbundna tider. Är det han som ska styras efter de tider jag har tid/lust att ses eller bör jag låta honom arbeta - och undvika ta ledigt i största möjliga mån och styra mina tider så att han ska slippa ta ledigt?

    T.ex. åka och köpa bilbarnstol. Om jag bara har ork och lust att göra det på en Måndag, men han arbetar just då. Har jag rättigheterna på min sida att han så gott som får ta ledigt eller bör jag vara flexibel och kanske skjuta fram shoppingturen 2-3 dagar tills han är ledig och ta det då? ska han svansa efter mina premisser eller vad säger ni? 
    Du får naturligtvis styra umgänget efter när han kan träffa barnet. Ev. bilbarnstol köper du själv så klart. Innan faderskapet är påskrivet och godkänt kan du inte få underhåll från honom, om han inte är snäll nog att betala det ändå.
  • Kattdamen
    frökenGo skrev 2012-05-20 09:55:22 följande:
    Kom på en till sak. Jag har slutat jobba och börjat gå på mammaledighet. Jag och pappan kommer antagligen träffas framöver och sköta saker kring barnet. Han arbetar oregelbundna tider. Är det han som ska styras efter de tider jag har tid/lust att ses eller bör jag låta honom arbeta - och undvika ta ledigt i största möjliga mån och styra mina tider så att han ska slippa ta ledigt?

    T.ex. åka och köpa bilbarnstol. Om jag bara har ork och lust att göra det på en Måndag, men han arbetar just då. Har jag rättigheterna på min sida att han så gott som får ta ledigt eller bör jag vara flexibel och kanske skjuta fram shoppingturen 2-3 dagar tills han är ledig och ta det då? ska han svansa efter mina premisser eller vad säger ni? 
    Självklart får hans arbetstider styra det. Det måste du väl förstå själv också?
    En kopp te, tack.
Svar på tråden Gravid och har berättat för pappan, men jag väntade för länge.