Vem ska göra vad???

Prata med honom. Det är bara ni tillsammans som kan lösa en sån sak.

När jag var student och mycket hemma var det jag som fixade hemma, tycker det var mest rättvist eftersom min man jobbade. Nu när. I båda jobbar hjälps vi åt. Jag tycker nog att du kan göra det mesta hemma om du är hemma, men jag tycker inte han kan förvänta sig att du ska passa upp på honom, har han gäster etc är det hans jobb att plocka undan. Så tycker jag iaf.

Du verkar ta på dig väldigt mycket ansvar för andra. Hinner du söka jobb om du ska sköta hushållet på dagarna? Jag hade nog gjort så att jag struntade i att diska och ta om hand tills högarna växte och se vad som hände. Är det någon annan som tar tag i det då? När kommer första klagomålet och riktar sig det mot just dig?   

Men det här måste du ju naturligtvis prata med honom om... det är ju enda lösningen?

Ja har pratat me honom o ja menar inte att ja ska sluta ta hand om allt hemma men vi e tre barn i familjen (han har en sen tidigare o ja har två) o de blir verkligen jätte mycke att ta hand om. Ja har svårt att just hinna me saker precis som Epsilon säger. O ja har slutat (under en liten period) att just tvätta, städa osv men OJ hur de blev då o iiiingen hade nåt att sätta på sig i klädväg o huset blev sååå skitigt osv. O även om de inte va direkt till mig när kommentarerna kom så tog ja åt mig direkt för såna saker sa min sambo inte innan de blev så:( Ja lever inte i tysthet eftersom ja har tagit upp de men ändå så känns de som att de vilar på mina axlar... Men när ja tog upp de blev han sur, irriterad o sa att de inte va bara mitt jobb. Men ändå så e de precis som att de skulle va de:/
Som idag tex när ja inte orkade gå o handla me barn, barnvagn o tunga kassar + att ja har världens sår på ena foten så de gör skit ont när ja går, då blev de grinigt o vi fick äta toast (de enda som fanns hemma o de e inte sååå bra middag liksom). Istället för att han tar bilen o åker iväg. Ja har sj inget körkort så ja måste gå...

Ska tillägga att när ja kom hem efter ha gått för att hämta barnen (som går i skola o dagis på varsin sida av stan) så satt han o spelade data, o tyckte att ja skulle gå o handla!!

Skogsvitter: nej, jag menar inte att man ska lida i tysthet. Om det går att prata om det och man får förståelse och kan lösa det på annat sätt så är ju det att föredra.
Det jag tänker är att vissa verkar ta på sig mer ansvar än andra och även om det inte är deras fulla ansvar så tar de på sig att lösa problemet ändå. Då kan det vara bra att bara släppa ansvaret och se vem som kan tänkas plocka upp det istället. Inte alltid vara den som rycker in och ser till att allt funkar.
Det kan var knepigt att vara arbetslös, det kan för den andra parten se ut som att man har hela dagarna på sig att sköta hushållet men så är det ju verkligen inte. Rätt var det är dyker det upp ett jobb som man ska lägga tid och energi på att söka. Rätt var det är så ska man rycka ut på en intervju. Då måste man kunna prioritera bort hushållsarbetet. För att inte tala om alla jobb som man ska leta upp innan man ens kommer så långt. För att lyckas hitta ett jobb kan det krävas ganska mycket sökande och att man letar på nya ställen och blir lite uppfinningsrik.

Personligen kan jag nog vara ganska bitter och dysfunktionell ;) men så långt tror jag inte att man behöver gå för att lösa problemet.