Separation?
Hej,
Jag och min man har varit tillsammans i tolv år. Träffades när vi var ganska unga i England då jag flyttat dit tillfälligt (han är britt). Vi hade då ett väldigt socialt liv och var jättelyckliga tillsammans. Vi bestämde oss sedan för att flytta till Sverige och skaffa familj. Pga olika omständighter har jag tvingats bryta med familj och alla som jag kände sedan innan jag flyttade till England så helt plötsligt var vi helt ensamma och mådde båda väldigt dåligt. Men har ju alltid stöttat varandra och kommit varandra otroligt nära.
Vår dröm var att skaffa barn, köpa hus och flytta ut på landet. Vi fick ett barn och hade båda drömt om att få fler ganska tätt inpå, men det blev inget förrän efter nästan sju års försökande!
Detta tärde också otroligt mycket på vårt förhållande och gjorde saker och ting väldigt jobbigt. Vi mådde båda dåligt igen.... samtidigt som vi gradvis börjat anpassa oss till ett liv här i Sverige.
Helt plötsligt blev jag gravid! Födde en otroligt vacker liten flicka för ca fem månader sedan. Jag trodde självklart att allting skulle bli hundra ggr bättre när vi äntligen fått vårt efterlängtade lilla syskon till stora killen. Vissa dagar ör fantastiska och jag mår jättebra. Men andra dagar känns allting bara jobbigt... Jag mår fortfarande otroligt dåligt och känner mig trött och hängig och orkar inte med saker som jag önskar. Jag är lättirriterad och tappar humöret och klagar ofta på min man. Han blir jättesårad och säger att han inte orkar mer. Han säger att det enda han vill är att jag ska må bra.... men att det krossar hans hjärta varje gång han kommer hem och jag ser uppgiven ut. Plus att jag klankar på honom om struntsaker hela tiden.... Det känns som att jag blivit ett kontrollfreak med vår dotter. Hon gråter väldigt mkt och är bara nöjd när hon får sitta hos mig. Jag behöver desperat avlastning men klarar inte av att höra henne gråta. Blir också irriterad på att jag aldrig kan slappna av eller ha trevligt när vi umgås med vänner på samma sätt som min mankan. Jag har ju också samma behov av att slappna av och få en pause i v ardagen. Han har sagt ett par ggr nu att han tycker att vi borde separeras.
Jag älskar honom och vill ingenting hellre än att vi båda ska vara lyckliga och må bra. Men vet inte hur det ska gå till. Jag gick till en privatpsykolog för ett par år sedan, men allting blev bara pannkaka! Jag pratade om saker som jag var missnöjd med i vårt förhållande och när jag försökte prata med min man om det så blev han jättestött och tolkade det som att allt vara hans fel!
Jag vet verkligen varken ut eller in längre! Vet verkligen inte vad vi ska göra.... Känns så otrligt tragiskt om allting skulle behöva ta slut nu när vi har tagit oss igenom så mkt och verkligen skulle kunna börja må bra igen. Samtidigt vill jag ju inte tvinga honom att vara kvar i ett förrhållande som gör honom olycklig.
