Gravid igen efter MA/MF. Hantera oro, nedstämdhet och känslor av att inte våga tro på graviditeten..

Jag fick ett vul i v 7+ och sen efter de så bokade jag ett privat ul i v12+ efter dom kritiska veckorna!
De va min barnmorska som frågade mig om jag ville ha ett vul just för att jag hade ett missfall sen innan.

Hej hej

Ja om det går vägen ända till senare delen av första trimestern så planerar jag väl också att boka in ett VUL/UL privat. Bor i Sthlm så det är bara att lyfta luren...

Men det är ett antal veckor kvar tills dess, känns som att de kommer bli väääldigt långa.. :(

Ja de är inte roligt att vänta... :(
Jag hoppas de går bra för er!

Tack, vad rar du är!

Ja, vi vill så hemskt gärna ha en 2:a nu..gud om bara 12-13 veckor kunde flyga förbi!

Innan ja fick min älskade son fick jag ett ma som konstaterades i vecka 13 samma dag som ja hade fått tid för rul :(

Jag mådde fruktansvärt dåligt och kändes som livet tog slut. två månader senare blev jag gravid igen och kände exakt samma oro som du beskriver. Bara gick o vänta på o börja blöda och kunde inte alls slappna av.

Mitt råd är att du ska få komma på tidiga VUL jag fick ett i vecka 7 och sen i vecka 9. Sen fick jag även ett i vecka 13 för just den veckan kändes jätte orolig med tanke på ma.

Min bm va jätte snäll som ordnade det så prata med din bm och berätta att du mår dåligt så kanske du också får hjälp med tätare kontroller och VUL?

Jag hoppas det går bra !

Var det så lätt att få tidigare VUL? Jag har också haft ett MA och vet redan nu att jag kommer vara jätterädd nästa gång jag blir gravid. Första gången tog jag för givet att allt skulle gå bra, det gör det ju för "alla andra". Men efter ett MA så inser man hur känsligt det är, hur lätt det är att något ska gå fel. Det känns nästan som att den krävs ett mirakel för att det faktiskt ska bli ett riktigt barn av en graviditet, trots att jag vet att det inte är så.

Jag fick en sån bra BM och hon skicka mig direkt på vul när ja ringde o sa att ja va gravid. Sen sa dom på gyn kliniken att jag skulle komma tillbaka flera gånger och kolla då dom vet hur rädd och orolig man blir efter man upplevt ett ma och mf..

Jag har ju även i denna grav varit rädd då jag fick mf på tvilling tidigt i grav så fått göra vul i vecka 6-8 och sen kub i vecka 11+4.

Så jag tror de flesta bm är snälla och tar ens oro på allvar. Man mår ju inte bra om man ska gå och vara rädd i 40 veckor :(

Hej

Jag kan ju som sagt gå på UL privat när jag vill, eftersom det finns ett flertal ställen att ringa här i stan.
Men det spelar liksom ingen roll innan åtminstone utgången av vecka 12 kan jag tycka. Gör jag ett i vecka 8 tex så kan bebben liksom dö i samma ögonblick jag går ut genom dörrarna från mottagningen.. Förstår ni? UL är färskvara för ögonblicket och ingen som helst garanti för att det kommer att gå bra.

Visst skulle det kännas väldigt bra att ha sett en levande knodd i vecka 12-13 när man har passerat den allra mest kritiska tiden, men innan dess spelar det liksom ingen roll...det har ingen lugnande effekt på mig iallafall.

Jag försöker bara ta mig igenom dagarna.. håller verkligen med dig, Anonym #6, det känns som att det skall till ett mirakel för att det skall bli ett barn den här gången. Var inte riktigt förberedd på att det skulle vara så psykiskt jobbigt att bli gravid efter ett MA :(

Jag förstår hur du menar, jag hade nog velat ha ett VUL varje vecka fram till v.12. Även om jag vet att det kan bli missfall när som helst trots att allt såg bra ut på VUL så hade jag inte kunnat hålla mig till v.12. För tänk om barnet redan dött i v.6 och jag går runt i flera veckor utan att veta? Jag vill veta så fort som möjligt om det blir ett missfall, ju längre tid det går desto mer planer har man hunnit tänka ut.

Jag känner mig samtidigt lite avtrubbad efter mitt MA. Jag tror att jag vid nästa graviditet inte kommer att ta det till mig förrän jag vet att allt är bra. Jag kommer nog inte känna mentalt att jag väntar ett barn förrän jag kommit en bra bit in i graviditeten. Och kanske är det lika bra att vara lite avtrubbad. Det gör mindre ont då ifall något händer.

Jag vet hur du känner, ts. Fick ma/mf (har inte förstått skillnaden, bebisen var död i magen) i v 16. Idag fick vi plus igen utan att ha haft mens emellan. Maken blev glad, jag fick ångest. Har inte riktigt smält förra gången än och kommer inte berätta för någon före vecka 20!

Jag håller fortfarande på och funderar hur jag skall göra...om jag skall boka in ett privat UL i typ vecka 8-9 nånting bara för att, som du säger, inte gå omkring med ett dött embryo i flera veckor igen om nu olyckan skulle vara framme ännu en gång...  MEN, samtidigt tror jag att det skulle bli så otroligt tungt om man sett ett levande foster i vecka 9 och sedan händer nåt i vecka 11-12 eller så.. Jag minns när jag såg vår dotter (nu 2 och ½) första gången på UL, det var i vecka 9. Ett fint litet pickande hjärta och konturerna av en liten, liten bebis, och jag älskade henne liksom redan då. Känns som att det vill jag inte se, om det sen skall bli missfall... (förlåt, jag svamlar, hoppas det framgår hur jag menar..)Åh grattis till plusset! Men visst är det dubbelt...

Ang skillnade mf/ma, nu mer försöker mantydligen frångå att skilja på  begreppen eftersom tydligen i stort sett alla missfall är såkallade MA. Dvs fostret stöts aldrig ut i samma ögonblick som det dör, men om det sedan tar 2 dagar eller 4 veckor varierar.. Det fick jag höra på Danderyd när jag var inne för behandling vid mitt MA i december. Tydligen kan de dra sådana slutsatser eftersom så oerhört många kvinnor gör tidiga UL, och man därför vanigtvis upptäcker döda foster innan de stötts ut. En kvinna som inte gjort UL och börjar blöda i vecka 12 tror ju förmodligen att hon fått ett omedelbart missfall, medan fostret i själva verket kan ha legat dött i 4-5 veckor.

Oavsett vilket så är det ett jävla skit att gå igenom...

Usch jag går verkligen och tittar i trosan hela tiden..bara VÄNTAR på att det skall finnas en blodfläck Kommer bli nervklen av detta..

Hej TS. Jag vet vad du menar med at man är rädd och orolig helatiden. Sist jag var gravid så gjorde ett vul i v 9 och fick se ett pickande litet hjärta, dom på gyn sa även som så att har hjärtat väl börjat slå så går det oftast bra för ett hjärta slutar inte slå bara sådär.. Nu är jag gravid igen och tänker göra ett vul i v 8-9 av samma anledning. Det tar på kraftera att oroa sig så. Kram

Jag har också hört det, att risken för missfall minskar avsevärt om man har sett hjärtaktivitet så sent som i vecka 9-10... Suck, jag vet inte hur jag skall göra.

Väntan är så OLIDLIG. Hela 7 veckor kvar innan jag ens passerat den kritiska första trimestern :(

Det är ju värt det att göra vul! Det kommer minska din oro lite i allafall....

Bokade tid hos bm idag. Samma som jag gick hos i vintras när jag väntade pojken som inte ville leva. Bm var jätterar och lugnade mig massor med fakta och peppade mig och lovade mig ett tidigt ul och extra kontroller eftersom vi gick så långt sist innan det blev så fel. Skönt när man har en som lyssnar och erbjuder extra utan att man behöver be om det. Känns som hon bryr sig. Önskar alla fick en sån!! Tycker jag läser här på fl dagligen om bm som inte alls verkar bry sig om blivande mammors oro.