Allvarlig överstimuleringssyndrom & gravid

Hej Anzz:
Min förra graviditet var en provrörsbefrutning. Som oxå ledde till kraftig överstimmulering samt inlagd på sjukhus i över en vecka. De sa till mig att 5 % av de som går igenom en provrörsbefruktning blir av någon grad ö.stimmulerad. Det är helt normalt att du har ont fortfarande samt att dina äggstockar är förstorade. Är du gravid??
I såna fall kommer dina äggstockar att vara förstorade till din graviditet är över:( men du kommer inte att ha ont hela tiden. Det tog cirka 3 månader för min del att bli 100 % smärtfri. Du kan äta citodon utan att det gör något. för du ska inte gå runt och ha ont..
Du är inte ensam om detta kan jag lova dig. har en vännina som blivit överstimmulerad 3 ggr på 5 försök...:)
Har du några andra frågor så ska jag göra allt för att kunna svara på dom!!!

Oroa dig inte!!
MVH Tessan  

Hej! Jag blev också överstimulerad. Vätska i buken, lungorna, spydde oupphörligen, fick elektrokytrubbningar och hamnade på intensiven i flera veckor. Tror inte att nån ens nämnde detta om överstimulering för mig... Otrolig dålig info innan tycker jag. Jag minns inte att jag hade så ont däremot var äggstockarna jättestora lång tid efter. Men så var jag också gravid med tvillingar så allt liksom dubblerades... Hoppas att du kryar på dig och mår bättre snart!

Tack snälla för er svar =)
Känner mig väldigt ensam och jag får inga bra svar var jag än vänder mig i vården känns det som. Ja jag är gravid!! idag är det vecka 8+5 

Efter att jag skrev här i fredags blev allt ännu värre, har mått bättre och bättre vad det gäller smärtan sen jag skrevs ut. Sen på fredagkvällen så fick jag en så outhärdlig smärta så jag bölade mig igenom natten. Ringde till kvinnokliniken två gånger. Dom sa att dom inte kunde göra mer än jag kan hemma och det är ta citodon. Undrar varför det har förvärrats, men dom sa att det beror nog på flera olika saker bara. Funderade själv om det är för att livmodern oxå växer? Nu är det åter lite bättre igen i alla fall.. Men man kan inte låta bli att undra vad som väntar.. 
Det tog alltså 3 månader att bli smärtfri? Jag har försökt få svar länge på hur lång tid det kan ta utan svar, nu har jag i alla fall något att förhålla mig till! Vet jag i alla fall att det kan ta 3 månader..

En fundering jag har är ska man pressa sig själv till att orka mer eller hur gjorde ni? Hur länge var ni sjukskrivna? Hur länge och hur ofta åt ni citodon, jag är rädd att det ska vara skadligt =/
Fy så fruktansvärt att bli överstimulerad 3 gånger!! Lider med din vän kan jag säga..
Jag tycker allt detta har varit en av de värsta erfarenheterna, speciellt med tanke på att jag tycker vården har varit kass på att besvara frågor. Var gick ni? Jag bor i Jönköping men går i Linköping på RMC..

Tack ännu en gång för svaren =)   

Hej igen Anzz!!

Stort grattis till graviditeten  
Smärtan kan komma ovh gå under en längre tid men den är inte lika smärtsam hela tiden tack och lov...  
Jag/vi gick i Malmö på RMC. De var väldigt duktiga där måste jag säga. Och de är dom ända som kunde svara på mina frågor ang. ö.stimmuleringen. När jag blev (efter mycke om och men) inlagd på kvinnokliniken i karlskrona så visste dom i princip knappt vad en överstimmulering va... 
Helt sjukt var det. Och sen uppe på allt så tog det över en vecka för dom att fatta allvaret. De trodde mig inte på akuten om hur ont jag hade. Tills de röntgade min buk/lungor. Då sa läkaren att jag hade kommit in i sista secund. Var full med vätska i buk och lungsäckar....
Ibland så är vården ett enda stort skämt. Har aldrig varit så rädd eller haft så ont i hela mitt liv.
Ät citodon när du behöver det. Du får äta citodon under graviditeten  
Men vet du vad det positiva med ö.stimmuleringar är?? Jo att så gott som alla leder till en graviditet.. faktiskt. Det blir som en boost för en graviditet när kroppen blir överstimmulerad.. Så lite positivt finns det med skiten... 
Jag var sjukskriven så gott som hela graviditeten... tyvärr. men då hade jag andra saker oxå som påverkade så som foglossning osv.
Se till att ta det lugnt ett tag framöver och hämtar krafter. Det behöver du nu =)
MVH Tessan 

Hejsan Therese! 

Tack för dina svar =)
Låter som du har haft det värre än jag, usch! För min del gick inläggning smidigare. 10 dagar efter återinföringen så fick jag väldigt ont en natt, trodde jag var magsjuk som det krampade. På morgonen kunde jag knappt kissa så jag kände något var fel, fick även känslan att jag svällde. Så jag ringde till RMC i Linköping och dom sa till mig direkt att åk in till akuten (bor i Jönköping). Så jag gjorde det och tyckte det var lite överkurs då. Vi skulle flytta en vecka senare så jag behövde renovera :p När jag kom in fick jag träffa läkare, de tog massa prover och jag berättade om IVFen och risk för överstimulering. Efter undersökningen sa läkaren att hon trodde att jag var på början av att det kunde bli värre och tyckte jag skulle läggas in. Det tyckte jag var ännu mer överkurs just då.. Det var först dagen efter på kvällen helvetet bröt lös, massor med smärta, fick massor med morfin. Var i en dimma och hallucinerade t.o.m. åt inget, kräktes. Var helt borta sen i ca 10 dagar. Min sambo trodde jag skulle dö typ, fick ingen kontakt med mig.. Barnmorskorna på avdelningen var underbara och tog verkligen hand om mig men det jobbiga var att jag bara fick diffusa svar.. Hur lång tid tar detta? Ja det vet man inte? Jag trodde ju hela tiden att jag nästa dag skulle vakna frisk och åka hem. Det var så snurrigt. Jag fattade egentligen aldrig och ingen sa rakt ut hur lång tid det skulle ta.. och har fortfarande inte sagt så när du säger 3 månader är det första hinten om vad som kanske väntar.. 

Efter 2 veckor blev jag utskriven.. Några dagar redan fick jag positivt gravtest.. Lyckan blev dock kortvarig. En vecka senare på återkontrollen så förväntade sig läkaren att man skulle kunna se foster och hjärta. Det gjorde vi inte. Hon sa då att det inte såg bra ut och att det kunde innebära att fostret dött tidigt och att jag hade ofosterig graviditet. Vi skulle få kolla igen en vecka senare. Efter allt skit man fått stå ut med var det de värsta tänkbara att få höra. Jag grät mer eller mindre hela den veckan, ville bara försvinna från jordens yta. En vecka senare när vi trodde att vi skulle få det bekräftat så fick vi chocken. Ett pickande hjärta fans där trots allt!!! Lyckan var oändlig, har aldrig gråtit så våldsamt på ett bisarrare ställe (gynstolen med ultraljudsstaven mellan benen).  

Å nu är jag här, väntandes på att bli bättre. Tycker det känns tufft att börja jobba nästa vecka igen. Vissa stunder känns det möjligt men andra när kramperna kommer och när jag inte ens orkar gå och handla mjölk då undrar jag hur det ska gå??

Jag har känt oro för att ta citodon och panodil, känns som jag borde försöka sluta så snart som möjligt men det kanske är orialistiskt? 
Fick du oxå innohep? Blodförtunningsspruta?  
Hur blev det med din mage, lyckades den återgå till sin normala storlek innan graviditeten började synas??
Jag har fortfarande lite mage kvar och helt omöjligt att använda gamla jeans så jag har köpt mammajeans så jag kan ha något utöver leggings =D

Tack för allt! 

Heeeej!! 

Ska du redan börja jobba?? Näää nu skämtar du med mig??? 
Så länge du har smärtorna kvar finns det absolut ingen anledning för dig att gå tebax till jobbet .
Jag tycker du ska ringa din doktor och säga som det är. Det tar på kroppen när man genomgått nått sådan som du har. Det är inget att leka med.....
Jag fick oxå blodförtunnande... fick ta det ca en vecka efter jag kommit hem från sjukan.
Min mage blev inte helt återställt inan mammamagen kom  
Jag har fortfarande inte kommit i mina gamla jeans... 
och då är det snars 1 år sen Nils kom. Men nu är jag i v. 10 så det lär nog faaan dröja innan mina jeans passar mig igen... ha ha ha!!
Men just nu så bryr jag mig inte så mycke  
Hoppas du snart blir bra kära du. Så du kan börja njuta av graviditeten 

mvh Tessan
 

Hejsan!!
Åå så roligt, grattis till graviditeten =) Då är vi nästan lika långt gångna nu då...
Jepp läkaren tycker det är dags och jag fattar inte hur jag ska orka jobba. Har fortfarande mycket svårt att ens sköta enklaste hushållssysslorna hemma, hur ska man då orka jobba oxå?
Jag ska tydligen ta blodförtunnande till 6 veckor efter förlossning, känns som en evighet av stickande..
Haha misstänker oxå att jag nog inte kommer få bort magen innan mamma magen kommer, lite synd kan jag tycka, märker man ens då när den äkta magen börjar komma? åå andra sidan går jag runt nu o klappar på lotsasmagen :p
Kan tänka mig att det är svårt att få bort magen efter en graviditet, min stora fasa, jag som inte har disciplin för dieter.. Men för dig var det ju knappt lönt att ens försöka med tanke på att det redan blir syskon =D
Jag hoppas oxå snart det ska bli bättre, känns så hopplöst och långdraget nu att inte orka och jag som alltid har full fart annars =/ undrar om jag någonsin ska få tillbaks styrkan?!
Har telefontid med min läkare nästa vecka, ska se om jag kan få mer sjukskrivning.. 
Kramar   

Hej ) Var på tidigt vul idag och de upptäckte att graviditeten stannat av när jag va i 7+2 ( Så nu är man lagom glad kan jag säga ska på nytt bil på torsdag nästa vecka för att kolla en gång till för att vara 100 % säkra!! Om så är fallet så får jag tabletter för utstötning av ja du fattar...:-/ anade att det var för bra för att vara sant...:-/ Ja så så ligger det till för min del. Ja jag tycker du ska berätta exakt hur du känner när du pratar med läkaren näst. Att du inte klarar av hushållssysslorna hemma ens.!! Stå på dig vännen!! Ta hand om dig nu! Kramar

Hej!
Det var mycket tråkigt att höra, är väldigt ledsen för din skull  Värst är den veckan som kommer nu när man delvis lever på hoppet och samtidigt försöker acceptera verkligheten. Hoppas verkligen det blir ett mirakel till nästa vecka, håller tummar o tår.. 
Ja känner ständigt samma rädsla, kunde inte somna igår pga det, det är efter att läkaren trodde samma om min graviditet som jag inte kan släppa det..  

Ja jag har bestämt mig nu att ta ditt råd och stå på mig.. undrade hela tiden innan om jag bara var mesig, har ju inte haft någon att jämföra med eller någon annans erfarenhet. Så då tänker man att  an bara ska ta sig samman och lyckas. Igår var jag och fikade med en handledningsgrupp en timme, sedan handlade jag och åkte hem o lagade en enklare maträtt. Jag var fullkomligt slutkörd och inatt fick jag ta mer verktabletter än vanligt för jag hade så fruktansvärt ont. Har alltid mer ont på nätterna, hade du oxå så? Otänkbart att klara jobba då tycker jag i alla fall...

Jag sänder dig massor med styrkekramar och tänker på dig, jag tror på mirakel  Ta hand om dig du med !

Hej igen 
Ja jag tror ju faktiskt oxå på mirakel... jag har ju faktiskt ett mirakel redan 
Vet du vad det konstiga är..???! Jag har en konstig känsla i kroppen som om läkaren igår hade fel.... jo jag vet det låter sjukt men ja jag vet inte hur jag ska beskriva det...

Ja du ser, ta det lugnt nu och ansträng dig inte i onödan.  Det är ingen som tackar en för det!!
Jag vaknade alltid på nätterna med en jäkla smärta, så jo det var värst på nätterna... 

Tack söta du!! Jag kan behöva det  
Ta det  easy nu vännen och viiiiiiiiiila 
Många kramar!

Så kände jag också som du säger när läkaren dömde ut min graviditet. Jag slutade inte klappa på magen för något sa i mig att det finns liv där inne. Så jag förstår din känsla. Och min läkare hade fel! Hon var själv snopen när hon såg det lilla fröet och ett tickande hjärta som slog så snabbt och fint. Hon sa att hon själv får ta till sig att man inte ska döma ut något för snabbt! Så vi får hoppas på mirakel tycker jag!! Som tur är så har du redan ett mirakel som du säger det måste vara underbart. 

Jaha så du hade oxå det värst om nätterna?? Så det är inte bara jag. Har frågat läkaren varför det är så men kunde inte få något svar på den. Om dagarna klarar jag mig ofta utan smärtlindrig men nattetid är det helt omöjligt än så länge. Sen är det vissa nätter då jag önskar jag tog citodonen istället för panodilen men då är det för sent så får man kvidandes vänta ut timmarna..

Försök trots att det är nästintill omöjligt att tänka på annat och ta hand om dig nu 
Kramar

Visst är det konstigt?? =) Men den känslan är obeskrivlig.
Jag hade ju som dig oxå om jag inte sagt det, att min förra grav blev utdömd på lasarettet innan jagfick komma hem. Men 3 veckor senare fanns det en liten batting med ett pickande hjärta där  
Så jag känner igen känslan =) Men som sagt jag tar inget förgivet what so ever!! Ska försöka att inte tänka på det så mycket!!
Dock lättare sagt än gjort!!  

Och nej det är inte bara du,  jag hade det exakt lika dant som dig med smärtan på nätterna... dagarna var  inte alls så smärtsamma konstigt nog. Jag fick för mig att smärtan va värre på nätterna tack vare att man låg så still hela nätterna, man liksom "stelade te sig på nåt vis" om du fatta vad jag menar 
Jag håller tummarna att du snart bli av med den fruktansvärda smärtan =) 
Många kramar te daj!! 

Nej det tror jag inte du har nämnt tidigare. Nämen fruktansvärt att få uppleva det två gånger  Dom ska vara så himla snabba med att döma ut graviditeterna, till vilken nytta. Man lider bara i onödan.. Jag kände också hela tiden att jag känner mig så gravid, det finns liv i mig. Det är kanske en moderlig instinkt? 

Nää det är nästintill omöjligt att släppa tankarna under dygnets långa timmar. Men man får kämpa, du har din lilla son hemma, när du är med han kanske du kan tänka på annat?

Ja men precis samma och jag tänker precis samma att det är säkert för att man bara ligger och att det blir något onormalt tryck av sig eller något. Vissa nätter längtar jag bara att det ska ljusna så det blir morgon. Fasar för nattens långa timmar. I vanliga fall brukar man önska att man ska få sova en timme till och inte tvärt om   
Jag kommer hela tiden på nya frågor inser jag, säg till om jag är tjatig, du får fly tråden eller något i så fall. Men det jag undrar är om du brukade ha ont av att äta oxå? Det tycker jag känns skummast av allt. Jag får ont när jag äter, kan bara äta lite och ibland får jag kramper om jag har ätit. Skitjobbigt. För samtidigt så suger det och jag vill äta och ibland kurrar magen men det blir bara för jobbigt att äta. Något du känner igen?

Kramar till dig med =)  

Ja nu när du säger det så kände jag faktiskt likadant när jag skulle äta!! men det gå över rätt fort som tur är. Det va så för mig i kanske 2 veckor typ sen en dag så var det bra du får ställa så många frågor du vill jag är bara glad jag kan hjälpa jag förstår precis hur du känner och man vill ju ha svar på alla sina frågor. Anledningen till att det är jobbigt att äta just nu är att dina äggstockar är lika stora som 2 grapefrukter finns ingen plats för dina tarmar.. Så när du äter och din magsäck blir full så trycker det jätte mycket pga att det finns ingen plats där inne:-/ men som sagt det blir snart bättre vännen sen så är det bebben som tar all plats så du knappt kan äta:-P Hoppas du fick det svar du ville ha!!? Kramar

Tack för att jag får vara tjatig
Ja det stämmer, det gör mest ont i stunden men det är inget som håller i så länge. Så när man ska äta så gör man det snabbt så lidandet blir kort 
Menar du att äggstockarna är så stora  hade jag ingen aning om.. svårt att föreställa sig liksom hur det är egentligen? Nä känns som det inte finns plats för något alls.. 
Ja hoppas verkligen jag snart börjar fungera någorlunda i alla fall. Trött på att ha det så här, är alltid i farten annars o vill klara mig själv.

Måste säga att jag har fått mer svar på mina funderingar än vad jag har fått från vården, har varit jätte värdefullt. Slipper jag tänka så mycket på om saker och ting är normala, när jag vet att jag inte är ensam. Tycker vården borde ha någon broschyr om hur det är och förklara mer och skriva vad man ska förvänta sig och lite tidsperspektiv.. Jobbigast av allt är ju ovissheten!

Tack ännu en gång för allt, kramar!! 

Ja det är sant...:-P äggstockarna är lika stora som grapefrukter..!! Lite svårt att fatta men du kan ju då förstå varför man har så ont.. Nä precis inte så konstigt!!:-/ du kommer bara öm över äggstockarna länge, samt att de kommer vara svullna ungefär fram till din bebbe tittat ut. Men som sagt som jag sa innan att den oumbärliga smärtan försvinner långt innan dess ) Men så fort du börjar få din älskade mamma mage så har du glömt det här jobbiga!! tro mig!! Du har en underbar resa framför dig. Du kommer att få uppleva nåt så enormt, underbart och helt fantastiskt !!

Fick inte med allt jag skrev... Hmmmm !! J***a telefon!! jo jag skrev oxå att vill du får du jätte gärna hålla kontakten så jag får höra hur allt går för er!!?? Massa kramar Therese

Ja jag hoppas verkligen det blir så och jag längtar efter att man kan slippa tänka på allt detta och börja fokusera på den underbara resan man är på istället! 

Jag vill oxå gärna hålla kontakt så jag får höra hur det går för er oxå!! Massor av kramar till er oxå