är det lika bra separera?

Men fy :( hur gammal är han? Man ska hjälpas åt med ALLT o hela tiden va iväg med dina polare e la inte ok ...

Sina

Jag hade svårt att leva så. Om jag inte hade fått någon respons alls.........ja, då hade jag lämnat.

Berätta för honom att du funderar på att separera, eftersom han inte tar sitt ansvar som familjefar.

Sätt även upp lite krav vad som måste förändras för att du ska må bra.

Han låter väldigt ung och omogen. 

omogen är han men inte såå ung. nyss fyllt 35. jag känner att mitt tålamod tar slut på honom även om jag tycker så mycket om han. vi har varit tillsammans i 7 år. men efter bebisen föddes har allt blivit så mycket värre och jag trodde verkligen inte att han skulle va så här..=(

En del väljer att bli särbo, om man har känslor kvar äveb om inte vardagen fungerar ihop. Vad som blir bäst för er känner du nog själv i slutändan. Jag tycker det låter tråkigt att ha det som ni har det nu.

ja, de kan ju va ett alternativ. nu då han nyligen blivit av med jobbet sover han till 11-12 på dagarna och jag får aldrig någon sovmorgon. jag vaknar vid 05-06 tiden varje morgon. Känner mig helt slut. samma visa nu på morgonen, då han säger att han vill sova. Ändå känner jag mig inte för snäll och säger till honom som det är att jag vaknar och kliver upp tidigt varje morgon i 6 månader nu, varför kan du inte ta henne på nån gång. Jo en morgon gjorde han ju det. han muttra, tog upp henne. Gick till vardagsrummet och satte henne i  babysitern och somna om själv på soffan!!! fastän jag sa det han skulle göra direkt byta blöja och ge lite gröt.

jag var ju såklart tvungen säga vad han skulle göra eftersom han inte visste och inte har varit intresserad av att veta tidigare. jag kan räkna upp vad som helst som han inte alls har koll på. 

ungefär samma sak när han för första gången skulle försöka söva henne. hon grina och gnydde och han låg inte mot henne så hon såg om nån var där utan bakom hennes rygg. han brydde sig inte om att göra något, utan han somnade själv!!! herregud va ilsken jag blev. grejjen var det också att hon sov i sin sidokudde och hade vridit sig neråt eftersom hon låg väldigt knöligt och snett vilket resulterade i att hennes ansikte var ner mot kudden. sen dess vågade jag inte att han skulle försöka söva henne mer. men nu ligger hon själv i spjälsängen. provat en gång till då, men han låter henne bara skrika och grina och han vet inte vad han ska göra och ger upp då direkt hon börjar.

Nu var inte min ex-man lika illa men jag tog i alla fall det absolut största ansvaret för våra döttrar när vi bodde ihop. Men när vi sedan separerade och han inte träffade dem särskilt mycket längre så tog han sig i kragen och fick lära sig att ta ansvar. Nuförtiden har han dem varannan vecka och nu skulle han aldrig vara så oengagerad igen. Han fick växa upp helt enkelt.

Du skriver att det blivit värre sedan barnet kom, har du frågat hur han mår?