Jag har varit otrogen.. och nu mår jag inte dåligt över det längre...

Förr, när jag var i tonåren var jag mer eller mindre alltid otrogen.. för att få uppmärksamhet, bekräftelse osv..

Jag blev dock ofta bedragen själv..

När jag var 19 inledde jag ett förhållande som varade i fem år..

Han var sen otrogen och jag som inte varit otrogen gick över steget mot slutet som "hämnd" Dock var sveket för stort och vi separerade.. Jag mådde dåligt över tanken att jag hade hållt mig till en i fem år.. men han kunde inte hålla sig till mig..

Förhållandet jag inledde efter var jag så sårad att jag blev svartsjuk.. dock.....ännu en gång hade jag hopp om kärleken  var trogen mot denna man..
Men han inledde ett förhållande vid sidan om..

Jag var nu singel ett tag.. funderingar över män, mig själv... och  blev chockad över hur många UPPTAGNA män hörde av sig till mig under min "singeltid.."

Jag inledde nu mitt senaste förhållande.. Han är som jag fast i mansform...

Han var väldigt (för romantisk) i början.. Var öppen om allt..

Men med tiden fick jag reda på saker som sårade. Gett ut sitt nummer till diverse flickor och velat träffa dom och sånt..    och småtjaffs om annat.. Kännt mig osynlig i vårt förhållande.. att han tar mig förgiven..
Och skrivigt, sagt mina känslor till honom. skrivit handskrivna brev..

Vi har även gjort slut och blivigt tillsammans efter 48 timmar igen.. och sånt trams..
Och nu har det hänt.. Denna gången klev jag över gränsen  

Jag har nu haft sex med någon annan.. Vi träffades ute på vishan för en snabbis i bilen för att sedan köra hem till våra respektive igen..

Jag har en väninna som tom. har använt mig som Backup för att hon träffade sin kk.. Även hon känner sig förbisedd i sitt förhållande.. och detaljer som jag inte nämner här..

Jag vet att risken finns att det kommer ut förr eller senare.. Men det är inget liv att dumpa och hitta en ny kille som efter ett halvår/år slutar se mig.. Har hänt alldeles för ofta nu