Hur mycket kan man förlåta?

Det är såhär, att jag och kvinnan jag har barn med separerade för ett år sedan, jag som tog steget att lämna förhållandet.
Efter en kort tid så börjar hon träffa en bekant till mig, jag blir förstås förkrossad och hon vägrar ge mig en andra chans, jag kämpar och kämpar, finns där för henne och hjälper henne med diverse sakerna.. Men så fort den nye kom tillbaks så åkte jag ut, hon betedde sig verkligen som ett svin mot mig och anklagade mig en rad olika saker som va otroligt jobbigt, och hon vägrade prata med mig och jag va helt nedbruten..

Nu när vår relation börjat ordna upp sig, så vi kan prata över vårat gemensamma barn, ses ute på krogen ibland utan tjaffs.
Nu i helgen va vi båda ut, jag hade verkligen en rolig kväll, och jag beteede mig kanske lite illa jag med då jag hoppade runt mellan två tjejer, varav en va mitt ex kompis, avlägsen kompis men dock väldrigt omoget och dumt av mig, men jag ville visa henne att jag hade gått vidare. Sen har hon fortfarande ett förhållande med min vän som jag nämde tidigare så allt verkade väl okej, jag ville bara få henne att känna hur jag kände..

Det som blev nu var att jag fick reda på att hon tog med min bästa vän hem och allt som hör till, det gjorde mig otroligt arg på båda givetvis, men någonstans så har jag inte slutat älska henne, jag lever ett skönt singelliv och har inte inlett något förhållande för jag vet att jag behöver vara ensam.
Nu har hon ju även bedragit sin nya, och den hon var med är gemensam vän till oss både, så nu är hon helt utelämnad och ensam, och jag kan inte hålla mig ifrån att tycka synd om henne, känna med henne, osv..
Jag blev förstås rasande, eftersom hon visste mycket väl att de här va min bäste vän, men bara dagen efter så förstod jag att hon nu stod helt ensam, och samtidigt hade vårat barn hemma hos sig, jag skrev ett sms till henne att jag inte skulle vända henne ryggen, hon har varit en för stor del av mitt liv, men till saken hör att jag skäms något så fruktansvärt över att ens gå utanför hennes bostad, känns som att jag är den som plockar upp resterna nu, jag som är den som kommer efter alla andra varit där, hon är den smutsiga i hela min bekantskapskrets, och henne beteende var otroligt vidrigt och lösaktigt av flera anledningar, hon hon betedde sig verkligen som en h**a då hon bjöd ut sig för flera.

Hur ska jag göra nu? Ska jag stanna och förnedra mig själv, och stå ut med att jag tar allt jävla skit hon slänger på mig, för att jag tycker synd om henne?

Eller ska jag lämna allt som har med henne att göra och bara hålla mig till att ha kontakt över barnet, som vi har just nu endast en gång i veckan..
Jag är en ung kille som vill väldigt mycket, har ett jättefint liv just nu, mycket bättre än hennes, jag lever som man borde göra när man är runt 20 har inga problem med vare sig tjejer eller något sånt bättre ekonomiskt och socialt.

Men jag har alltid sopat efter henne, hur dum hon än varit, och jag känner något slags ansvar mot henne för hon är mamma till mitt barn.
Jag är kluven, jag vet att hon absolut inte är värd mig, efter allt hon gjort, men jag kan inte vara arg på henne, jag känner mig som en slav under henne och om pratar med sin snälla röst och säger förlåt, då kan jag inte annat än förlåta..

Vad ska jag göra?
Hon har pajjat mitt liv förr när jag hjälpt henne, är rädd att detta inte är något undantag..
Men hon gör fel och hon förstår inte vad konsekvensen blir, och detta är ingen undantag, och jag räddar henne så fort jag får chansen. Men är det verkligen värt att göra de igen nu när jag verkligen börjat leva igen..